Sidospår

 Vissa dagar börjar inte bra, men kan bli bra till slut. Idag vaknade jag med huvudvärk igen. Det är nog ett tecken på att vi har det lite stressigt på jobbet just nu. Det är mycket stå i. Vi har börjat våra utvecklingssamtal, det ska planeras och förberedas och snart ska vi sätta våra första betyg i sexan. Jag kurerade mig genom att ta det lugnt, äta frukost i lugn och ro, ta en tablett och strunta i att städa. Vi gick en skön promenad uppåt skogen, hunden och jag. Sen drack vi kaffe.

 Maken hade lite ärenden till stan, så jag hängde med, när bilen ändå gick. När vi var klara med inköpen, var vi hungriga och tyckte att en pizza på Chaplin skulle sitta fint. Det gjorde den också. Mätta och belåtna gav vi oss ut för att leta cacher. För en gångs skull hängde maken med ut på en cachingtur.

 Det hade kommit en ny gömma vid Prostsjön. Det var pfj70 som varit i farten och lagt ut denna. Jag såg den igår kväll men ville inte ge mig ut då. I morse var förstås 1000sjöar där och loggade så vi behövde inte stressa. Vi parkerade och gick stigen in i skogen.

 Framme vid platsen för gömman var det lite vildvuxet. Vi letade ett bra tag efter burken. Vi tyckte vi rotade överallt, men ingen burk. Den var välgömd. Jag läste 1000sjöars logg och såg att han också letat ungefär lika länge. Maken ville ge upp, men jag försökte ett litet tag till. Det nollade ju så bra på ett troligt ställe. Det var nog bara vi som var blinda. Det gäller ju att pilla på allt. När jag gjorde det, dök burken upp. Det kändes bra att kunna logga den som nr 2 i alla fall.

 Den riktiga kameran kom inte med i fickan, så det blev mobilkameran som fick tjänstgöra. Vi lämnade platsen och tog oss ner till stigen och tillbaka mot bilen.

 Jag vet inte om det ska bli en ny kyrkogård eller om det bara var en ny park vi gick över. Där fanns gångar anlagda och planteringar med buskar och träd. Vi skymtade en damm och ner mot Prostsjön rann en konstgjord bäck med stora stenar.

 När vi gick där, fick jag syn på en annan geocachare som kom på gångvägen. Det var Virrepinnen med sina båda hundar. Han var på väg till gömman förstod jag. Vi bytte några ord. han hade varit ute och jagat på morgonen, men nu skulle han leta efter cachen. Jag fick lite tips om nästa gömma. Inte om var den fanns, men att det var en typisk 1000sjöar-gömma och att det fanns en inte fullt så lerig väg dit. Jag avslöjade förstås inte så mycket om den andra gömman mer än att den var välgömd.

 Sedan körde vi vidare mot Ljusseveka där den andra gömman skulle finnas. Där ska den nya vägen gå som ska leda trafiken på väg 151 runt Värnamo. Idag stod maskinerna stilla och alla vägarbetare hade åkt hem. Vi kunde stanna bilen och gå mot gömman utan nyfikna ögon på oss. Den torra stigen tog vi på vägen tillbaka. Nu klev vi rakt över det leriga med stora älgakliv. Det gick bra om man hade flyt och inte stannade för då sjönk man ner. Vi klarade oss bra. Jag hittade gömman direkt och förstod också vad vi måste göra. Det gick riktigt smidigt och snart satt signaturen i loggboken. Umleitung 151 Vmo var loggad.

 Sen vände vi inte bilen utan fortsatte in på den nya vägsträckningen. Vi svängde höger och passerade de stillastående maskinerna. Det blir säkert en bra väg här så småningom, men idag var den sämre än vår lilla grusväg. Det gick bra att köra i alla fall om man tog det lite lugnt. Vi kom ut vid bilhandlarna på Nydalavägen. Det kom några som rastade sin hund. De tittade lite snett på oss och undrade väl vad vi gjorde där.

 Sen bar det hemåt. Vi stannade bara vid ICA och handlade lite bullar till kaffet och lite annat smått och gott. Det var en grå dag även om det inte regnade. Då är det skönt att kura ihop sig i soffan, titta på TV, virka lite eller lösa ett och annat korsord eller bara slappa. Det blev några fler ugglor klara och lite annat pyssel också, men nu är det dags att ta ut hunden en sista gång den här dagen.

Kvalitetsarbete

Sommarens sista ros

 För några veckor sedan hade vi några frostnätter. En morgon när jag kom ut hittade jag en av de sista rosorna i trädgården för den här säsongen. Det var så vackert med iskristallerna på kronbladen. I morse fick jag också skrapa bilen, men annars har det varit lite mildare ett tag. Ibland har det varit riktigt skönt ute. Den här veckan har jag inte hunnit vara ute så mycket, i varje fall inte i dagsljus. Det har varit långa dagar med många aktiviteter.

Frostig Flammentanz

 I måndags hade vi studiedag. Det stod kvalitetsarbete på programmet. Det hör väl inte till någon av våra favoritsysselsättningar. Vi förstår väl att det är viktigt att ständigt försöka höja kvaliteten på vår verksamhet, men att skriva ner en massa ord har aldrig känts som ett högkvalitativt arbete. Vi gjorde i alla fall en bra sak. Vi gjorde en lista på olika aktiviteter som vi gör varje år, var tredje år eller som vi gör i olika årskurser. Det blev en gedigen lista. Detta gjorde vi för vår egen skull precis som vi blev uppmanade att göra vad det gäller kvalitetsarbetet.

Halloweencache

 Igår var även eleverna tillbaka på skolan och lektionerna flöt som vanligt. Efter skoldagen skyndade jag mig hem och ut med hunden en snabbrunda. För sedan skulle jag dra till Jönköping för det regelbundna återbesöket hos homeopaten. Jag kom dit i tid trots alla långtradare längs vägen. Det var lite svårt att hitta till klinken för hela gården utanför husen var uppgrävda. Det fanns en smal gång där man passerade en liten grävskopa i full aktion och några jobbare. Det är tydigen någon form av dräneringsarbete. Besöket gick som vanligt snabbt. Jag åkte därifrån med en påse nya piller.

Mysigt vindskydd mitt i skogen

 Som vanligt passade jag på att logga några geocacher är jag ändå var i staden. Den här gången tog jag någon vid Gräshagsskolan. Sedan åkte jag till Hovslätt. Där fanns några mysteriecacher som jag hade löst hemma och några vanliga traddar. Det mörknade fort men jag kunde inviga min nya starka ficklampa. Det lyste fantastisk mycket bättre än den gamla.

På hemvägen åkte jag förbi Byarum. Där fanns en ganska ny halloweencache. Den var placerad mitt ute i skogen.  Den var rolig. Det är tur att man inte är mörkrädd och inte rädd för de vilda djuren i skogen. Det prasslade lite, men jag hade ju min ficklampa. På väg tillbaka nästan snubblade jag över ett vindskydd som Byarums förskola hade satt upp. Det såg riktigt mysigt ut att sitta där tillsammans, men jag fortsatte till bilen.

Mitt i Vaggeryd

 Det blev några cacher i Vaggeryd också. Jag körde genom samhället och hittade väl en fyra stycken. De flesta av dagens cacher var riktiga kvalitetscacher, välarbetade och välgömda burkar. Sedan finns det sämre varianter också. Någon av dem undrar jag hur den ska klara vintern.

Egentligen skulle jag åkt direkt till styrelsemötet i missionskyrkan, men på hemvägen fick jag så ont i huvudet. Det var nog en släng av migrän för jag var lite känslig för ljuset från alla mötande långtradare och alla skyltar som reflekterade lampornas sken. Vägbanorna blänkte våta. Jag lyckades i alla fall ta mig hem utan missöde. Jag valde att åka direkt hem och lägga mig en stund. Som tur var gick huvudvärken över hyfsat snabbt.

Snart är det dags

Ikväll var det så dags för den första körövningen inför julkonserten för min del. De andra har redan övat två gången, men jag har varit upptagen då. Det är roligt att sjunga julsångerna igen. Jag sjunger alt som vanligt och jag kom ihåg stämmorna från tidigare år. Jag frågade Katrin om hon ville vara med och sjunga och det ville hon. Så nu får vi öva lite varje vecka fram till andra advent då julkonserterna hålls.

Dags att pyssla lite igen

Lite pyssel har jag trots allt hunnit med. Det har blivit några ugglor virkade framför TV:n, några stora och några små. Förra veckan beställde jag säkerhetsögon att fästa på dem. Så idag kunde jag göra klart den första ugglan. Det fattas visserligen lite tofsar i öronen, men de får jag sätta dit sen. Vi får se om jag blir klar med dem till basaren om några veckor.

* FAD 2012 *

Lite loggning vid sidan av vägen

 Igår var det då dags för årets stora begivenhet för geocachare - Fumble After Dark. Det är ett megaevent som i år genomfördes för tionde gången, tredje som megaevent vilket betyder över 500 deltagare. Förra året var jag där med klokare och pjf70. Så var det tänkt i år också. Men i fredags slog magsjukan till och de kunde inte åka. Då kontaktade jag 1000sjöar och tingade en plats i hans bil. Så den här gången samarbetade jag med honom och Virrepinnen, som också mötte upp i Bredaryd igår morse.

Lite loggning mitt i vägen

 Vi stannade till några gånger längs vägen mot Göteborg och Hjällbo. Det var där FAD skulle hålla till den här gången. För min del blev det bara en loggad burk längs vägen, men de andra fick lite fler loggar på ställen där jag redan varit. Vid flaggrondellen passerade andra bilister som tittade förundrat på oss. Några vinkade glatt. Det var väl några andra burkletare på väg till FAD. Många var på väg åt samma håll som vi. Det märktes på loggarna på mina egna cacher längs väg 27 som trillade in i mailboxen.

Uppvärmning i Hammarkullen

 Vi kom fram i god tid till Hjällbo. Eventet höll till i idrottshallen, men det öppnade inte förrän 12.00. Vi passade på att leta upp några gamla burkar i trakterna. Vi hittade två i Hammarkullen. Området är väldigt kuperat. När vi kom fram mötte vi ett annat gäng som just varit och loggat Hammer Hill. De tipsade oss om lämpliga vägar dit. Som vanligt tog vi den svåra vägen dit och stigen på vägen tillbaka till bilen. Den andra gömman hette Hammerhook. Där letade vi bland trädrötterna i regnet tills jag skymtade något som jag först trodde var skräp, menVirrepinen plockade fram det och det visade sig vara burken.

Mingel på FAD 2012 i Hjällbo

 Vid strax före tolv hängde vi på låset och kunde storma in när eventet äntligen öppnade. Det var inte lika många utställare som förra året, men det räckte till. Det är kul att titta på alla prylar och kanske inhandla något. Ännu roligare är att studera folket, heja på några bekanta ansikten som man kanske sett ute i skogen eller på ett annat event. Eftersom alla har namnskyltar med sina cachingnick så kan man få ansikten till de nick man sett i loggar och olika forum. När caféet öppnade köpte vi lunch. För min del blev det kycklingpasta. Fullt ätbar, men min egen hemlagade smakar mycket mera.

Föreläsningar

 Eventet invigdes strax före 13.00 och sedan hölls det föreläsningar varje klockslag fram till kl. 16. Först lyssnade vi på Djurets som tipsade om hur man kan lösa mysteriecacher med bilder. Det har jag undrat över. Därför var jag väldigt intresserad av den föreläsningen. Jag lärde mig en hel del som jag säkert kan använda framöver. De svenska reviewerna, som godkänner och publicerar alla cacher vi skickar in, berättade om sitt arbete och svarade på frågor. De är åtta stycken och förra året publicerades över 17 000 cacher i Sverige. Det lär bli ännu fler i år. De har mycket att göra och sköter detta helt ideellt.

Intresserade cachare

 Den sista föreläsningen höll Jan Jörnmark som berättade om Övergivna platser. Det finns ju ett antal spännande cacher utlagda på sådana platser. Jag lyssnade inte på hela föreläsningen, men kom in på slutet då han berättade historien om en övergiven lyxvilla och mannen som byggde den. Han höll också den första men då på engelska. Det fanns en hel del utländska gäster på FAD. De kom från de nordiska grannländerna, Tyskland, Tjeckien och USA. Det mesta informerades också om på engelska.

TB och coin som vill ha lift

 Som vanligt fanns ett helt bord med spårbara föremål. Jag lämnade av några där och plockade med mig några andra hem. Andra gick runt och loggade personer med spårbara koder. Några stannade mig och tog kort på min ryggsäck. Där finns en spårbar kod. Jag träffade bl a Yngve Myrslok, som såg att jag också var lärare. Han jobbade visst på en gymnasieskola. Vi var ju i hans trakter för bara några dagar sedan.

Laddning av GPS:erna

 Klockan 17 öppnades laddningsstationerna. Jag stod långt fram i kön och kunde koppla in min GPS till en dator som automatiskt laddade över alla GPX-filer med kvällens cacher. Sen fick vi vänta en timme innan portarna öppnades och alla kunde välla ut i kvällsmörkret. Medan vi väntade kunde vi studera häftet med cachebeskrivningarna och en liten karta. Lite taktiksnack hanns det med.

Mörkercaching i Hjällboskogen

 När portarna öppnades strömmade alla ut åt olika håll. Det fanns som vanligt olika sektorer, i år var det fem sektorer. Vi valde att hålla oss söderut i sektor D och Sektor E. Det blev ganska många steg i den kuperade terrängen. Stigarna bar uppåt och sen neråt, uppåt igen osv. Ibland gav vi oss ut i den blöta terrängen och halkade runt i leran bland höstlöven. Jag tror vi hittade 17 olika cacher i de båda sektorerna. Det var lite jobbigt med backarna och terrängen för mig. De andra höll en hög fart. Ibland lade vi upp det så att jag väntade nedanför kullen medan de andra hämtade informationen och ropade siffrorna till mig. Jag var sekreterare och höll ordning på alla siffror och koordinater. Det funkade alldeles utmärkt.
Så här dagen efter kommer jag på att jag glömt en spännande detalj i berättelsen om FAD2012. När vi var ute i skogen och letade efter en cache vid några stenar, hittade 1000sjöar en annan sorts gömma. Det var en plastpåse, ja, inte bara en, en hel massa plastpåsar att ta sig igenom innan man kom in till innehållet. Vi var förstås nyfikna på vad någon hade gömt i skogen. Jag tänkte att det kunde vara en begagnad blöja, men det var det inte. Längst in i paketet hittade vi små zippåsar med ampuller. Jag lyckades tyda trycket på dem till Cidoteston. Vi googlade på det och förstod att våra aningar var rätt ute. Det var säkert någon muskelbyggare som skulle bli besviken när han återvände till gömman. Vi tog med påsen till FAD och lämnade in den till informationsdisken. De skulle sedan överlämna den till polisen. Vi lär väl inte få veta vad som hände sen. Det hade varit kul att se ägarens reaktion vid den tomma gömman. Cachen då? Den hittade vi alldeles i närheten.

Två sektorer avklarade

 Cacherna bestod liksom förra året av plexiglasskivor med ledtrådar och delar av koordinater. Vi behövde hitta ett antal cacher för att kunna logga sektorsfinalen, som är den enda cache i varje sektor som går att logga på nätet. Vi hann till slut hitta två sektorsfinaler. Det var en mer än förra året, men då var vi i alla fall nybörjare. Egentligen gillar jag inte det upplägget. Vi fick jobba ganska hårt i fyra timmar för att kunna logga två cacher. Dagen efter eventet släpps sektorsfinalcacherna som vanliga traddar och då kan alla logga dem på mycket kortare tid och med mindre ansträngning. Vi kan i alla fall stoltsera med att ha loggat under FAD. Det blev någon gammal cache loggad av bara farten därför att den befann sig i området.

Lite vila innan avslutningen

 Efter fyra timmar ute i skogen var vi ganska nöjda och lite trötta. Vi återvände till idrottshallen, besökte toaletten och åt upp den sista mackan i ryggsäcken. Sen tog vi oss en liten lur på golvet medan vi väntade på avslutningen. Fötterna var lite kalla och fuktiga. På slutet råkade jag stiga ner i ett djup vattenhål när jag skulle ta mig över ett dike. Sånt händer, men det var tur att det var på slutet och inte i början av kvällen.

Prisutdelning och avslutning på årets FAD

 Hela megaeventet avslutades med prisutdelning. Ingen av oss vann något den här gången. En ny GPS hade inte varit fel att vinna, men man har inte alltid tur. FAD Crew tackade för sig och berättade att de  lämnade över nästa års Mega Event till en annan geocachare. Det var förstås fejkat men de låtsades lotta fram vinnaren som skulle få anordna nästa års FAD. Det blev Wellner från Södertälje. Så nästa år får vi åka till Sörmland.

Så här många var vi

Vi gav oss av hemåt vid halv tolv. Jag satt där bak i bilen och slumrade lite medan bilen susade mot småländska trakter igen. Min bil väntade i Bredaryd och ett par timmar senare var jag hemma igen. Det blev en mycket trevlig dag, trots att den inte blev så som vi tänkte oss från början. Nu får vi se fram emot nästa FAD om ett år igen.

Natur & Kultur-stigen

Utgångspunkt Gyllenfors kapell

November börjar i grått. Jag hade tänkt jobba på förmiddagen och ta en cachingtur kombinerad med hundpromenad på eftermiddagen, men jag prioriterade om. Det blev en en tur på förmiddagen i stället. Jobba får jag göra imorgon. 

Jag packade ryggsäcken och kopplade hunden för att åka till Gislaved. För några veckor sedan var det Hälsovecka i Gislaveds kommun. Då brukar Ardbeg10 lägga ut ett antal cacher. I år kom de alla på samma dag och längs en stig vid Nissan. Vi parkerade bilen vid Gyllenfors kapell.

Vi följde stigen

 Det råkade bli nummer 8, den sista gömman i serien, som vi började med. Det var den jag fick upp i GPS:en när jag närmade mig Gislaved. Det kanske inte var så konstigt eftersom det visade sig vara den enda av de åtta nya cacher som landat i GPS:en. Ändå vet jag att jag laddade in alla. Det ordnade sig ändå. Jag hittade ju alla i mobilen och kunde knappa in koordinaterna för hand.

Takko undersökte alla dofter

 Den första gömman hittade vi enkelt. Ingen av gömmorna var särskilt svår. De är ju tänkta för nybörjare och det fanns flera sådana som loggat. Eftersom vi gick baklänges så blev andra cachen vi letade efter nummer 7.  Där ville inte GPS:en vara med. Vi hamnade på fel sida om en bäck bland sly, ris och en massa skräp. Takko trasslade i sig och jag kunde inte släppa honom för det var trots allt nära både en stor trafikerad väg och ett bostadsområde. Vi hoppade över sjuan och fortsatte till sexan.

En av informationsskyltarna

 Här och där längs stigen fanns informationstavlor som berättade om naturen eller om kulturella företeelser. Det fanns tavlor om växter, fiskar och andra djur. Det fanns också tavlor om kanalprojekt och kolbottnar. Här fick man veta saker både om naturen och vad som hänt i platsens historia och hur människan påverkat området.

Kanalen / Nissan

 Stigen fortsatte längs Nissan som slingrade sig fram i meandrar. Det fanns korvsjöar i området. Vid två tillfällen under 1900-talet hade man grävt kanaler som rätade ut vattenleden. Det verkade vara ett populärt strövområde för ortens hundägare. Vi mötte många hundar som var ute och rastade sina mattar och hussar. Ibland följde vi inte stigen riktigt som det var tänkt. Det hände att vi hamnade lite vid sidan om ute i bushen. Kartan i GPS:en visade nämligen inte alla vägar och stigar i området så jag hade inte riktigt koll på dem. Ibland tog vi en genväg till gömmorna. Jag hittade en TB i en av gömmorna. Själv lämnade jag av ett par geocoin i några burkar.

Vi närmar oss slutet

 Vi kom fram till en bro över ån och sedan gick stigen tillbaka på andra sidan. Det fanns fyra gömmor på varje sida om ån. Snart var vi tillbaka i mer bebyggda områden. Vi fick gå en bit på gatorna för att kunna ta oss över ån igen och tillbaka till bilen. Även om jag inte hittar så bra i Gislaved så kände jag igen mig när vi passerade Industrimuseet. Där finns en annan cache. Vi gick förbi ytterligare en gammal gömma innan vi kom tillbaka till bilen.

Viloplats

 Både hunden och jag var nog lite trötta av vandringen. Vi satte oss i bilen och delade på en kexchoklad. Sen fick hunden stanna kvar i bilen medan jag letade reda på den gömma som vi missade tidigare. Det var lättare att ta den från andra hållet. Nere i skogen på andra sidan om vägen från kapellet sett hittade jag en annan viloplats. Undrar vem som brukar sitta där.

Tillbaka

Sedan vände vi hemåt. Vi stannade till vid Smålänningens marknad i Bredaryd. Det kom några stänk på rutan på hemvägen och senare började det regna som utlovat. Det var alltså rätt beslut att tidigarelägga promenaden. Det var en fin och lagom lång runda. I början tyckte jag att det luktade lite och att det fanns lite väl mycket skräp längs stigen. Det var bättre på andra sidan Nissan även om det fanns fler högar med trädgårdsavfall där. Man kanske inte märker dem lika tydligt när det grönskar lite mer. Hur som helst är det bra att den här typen av stigar finns för dem som bor i tätorter. Själv går jag kanske hellre i en riktig skog, men då hade jag ju inte hittat åtta geocacher. På köpet fick vi lite träning inför lördagens Megaevent FAD2012.

Fira #5 Geocachingturen

Dagens chaufför

 En av mina presenter på födelsedagen var en valfri geocachingtur. Det var förstås Katrin som gav mig den fina presenten. Igår gav vi oss av. Jag har ju ledigt från skolan  den här veckan. Idag jobbade jag några timmar för att kunna ta ledigt en dag i december. Men det är en annan historia. Vi kollade in åt vilket håll det verkade bli bäst väder på yr.no. Valet föll sedan på Kinna där det var alldeles översållat medcacher enligt kartan på geocaching.com. Vi möttes i Bredaryd och sen åkte vi västerut.

Första gömman

 Första stoppet blev i Svenljunga. Där letade vi ett tag efter en brocache. Jag var nog och pillade lite på gömman men förstod inte att det var den. Katrin hittade burken efter ett tag. Det var lite kyligt i luften även om det höll uppe. Efter den bensträckaren fortsatte vi mot Kinna.

Armbössan

 Jag kommer inte ihåg vad platsen hette, men vi körde av vägen och letade reda på en gammal fattigbössa vid en vägkorsning. Gömman skulle finnas på andra sidan vägen, men där hade de röjt en hel del och ställt upp en stor plåtlåda. Vi skojade och sa att de nog moderniserade fattigbössan så att man skulle kunna betala med kort. Jag hittade burken vid en sten under några gamla stockar. Den fanns kvar i alla fall.

Gammal hålväg

 En cache som vi spanat in hemifrån låg längs väg 156 innan man kom fram till Örby och Kinna. Det var en virtuell cache. Det betyder att det inte finns någon fysisk burk med loggbok att logga. Det finns ett uppdrag att utföra. Här skulle man gå till koordinaterna och tala om vad man hittade där. Det var inte lätt att se, men jag hade kollat på nätet hemifrån. Enligt Fornsök fanns det några olika sorters stenformationer på platsen. När jag kom hem, skickade jag mina svar till cacheägaren, men han har inte svarat än. Så jag vet inte om det var rätt.

Förstenad dromedar

 Nedanför gravfältet fanns en gammal hålväg. Den var betydligt lättare att upptäcka. När jag sedan vände mig om, fick jag syn på en "förstenad dromedar" som låg och vilade. Tänk att den hittat hit. Jag sparade ner honom i min alldeles nya kamera. Dagen innan investerade jag i en lite mindre kamera att ha med ute i fält. Det blev en Nikon den här gången med. På så sätt behöver jag inte lära mig några nya menyer. Allt känns ganska bekant och jag kunde börja använda den direkt.

Lunch i det fria

 Efter de tre cacher körde vi till dagens huvudmål, en slinga med cacher som gick runt en sjö, Dräggsjön. Sjöns namn lät inte så trevligt men det var en trevlig plats vi kom fram till. Vid parkeringen kunde vi läsa på skyltarna att detta var ett kulturreservat, alltså inte ett naturreservat. Här var det kulturella värden som skulle bevaras. När vi kom dit fanns redan en bil och en kille som fotograferade med ett jätteobjektiv. Vi frågade vad han fotade och då visade han fina bilder han tagit medan sonen sov i bilen. Sedan vaknade sonen och de gick en runda. Vi började med att äta lunch. Det blev lite rester från festen, som jag packat ner i picknickkorgen. Det var lite kallt att äta ute men vi blev mätta och kunde sedan börja vandringen längs sjön.

Dräggsjön runt

 Landskapet runt sjön påminde mycket om Rusarebo äng. Det var vackert i det gamla odlingslandskapet. Sjön skymtade bakom träden och solen sken. Fast det var blött på marken.

Ännu en cache till listan

 Vi letade förstås efter gömmorna. Den första var inte så svår men det skulle bli värre. De flesta var av microtyp eller small, rör eller medicinburkar, tejpade med svart tejp som gjorde det svårt att se dem.

Bland enar och andra träd

 Vid den andra gömmor letade vi länge. Vi ville ju inte ge upp. GPS.erna skickade oss lite hit och dit, men vi kom alltid tillbaka till samma hög med gamla städstammar och grenar. Var kunde den vara? Vi fick inte heller så mycket hjälp av beskrivningen och ingen hint fanns tillgänglig.

Dagens knepigaste

 När vi nästan gett upp och tänkte fortsätta, hittade Katrin gömstället. Den var inte lätt att se och ganska knepig att få ut. Men vi hade klarat av den och kunde logga.

Solen skiner i Västergötland

 Vi tog kanske inte alltid den bästa vägen, men så småningom kom vi ut på en grusväg. Den följde vi ett tag. Vi hittade några gömmor längs vägen. Nu sken solen, men luften kylde, så jackorna fick vara på liksom vantar och mössa.

Ny energi

 Sen vek vi av in på en skogsväg där det gick brant uppför till en annan gömma. Den hittade jag enkelt. Sen fyllde vi på lite energi i form av dricka och kexchoklad, inte för attvi var hungriga, men för att vi behövde lite snabba kolhydrater för att orka uppför backarna. Det fortsatte nämligen uppåt en bit till.

Det blir mörkt i skogen

 Tiden flög iväg och vi började förstå att det skulle bli mörkt innan vi var klara med hela rundan. Vi kunde inte lägga hur mycket tid som helst på varje cache. Därför blev det två DNF:er i rad. Den ena förstod vi inte ledtråden till. Den andra letade jag  efter nedanför en klippa. Den skulle finnas i en skreva. När jag kom hem och läste gamla loggar, insåg jag att den fanns nog lite högre upp. Vi fortsatte i stället.

Solen går ner

 Vi befann oss nu på andra sidan sjön från parkeringen sett. Det var en fin utsikt över sjön uppifrån stigen. Här var det riktigt blött ibland och vi fick hoppa på tuvor och kliva bland buskar och träd. Allt för att undvika hala stenhällar och leriga pölar. Den sista gömman vi hittade längs vandringsleden hade ledtråden hängande. Vi befann oss på en öppen plats, nästan som ett kalhygge. Här fanns inga träd att hänga en cache i. Det mest troliga gömstället var ett stort hål i en stor stubbe. Jag sa att då hänger den väl däri, och det gjorde den. Katrin fiskade upp den.

En av de få varelser vi mötte

 Vi hade en bra bit kvar på vandringen och det mörknade mer och mer. Ficklampa och pannlampa plockades fram. Vi hoppade över några cacher som fanns en bit ifrån stigen. Vi kollade svårighet och terräng på de som fanns kvar och insåg att alla var hade lite högre på det ena eller det andra. Till slut bestämde vi oss för att bara traska på tillbaka till bilen. Därför gick vi på grusvägarna och inte på skogsstigarna. Vi mötte inga människor men vi pratade lite med en häst. Det passerade några bilar i skogen, men desto fler såg vi när vi kom ut till en större väg. Det var väl alla som åkte hem från jobbet. Vi blev glada när vi såg den lilla bilen på parkeringen. 5 km hade vi gått minst och det var skönt att parkera rumpan på sätet.

Ny burkmodell

Vi fortsatte en liten stund till men nu koncentrerade vi oss på lätta gömmor i skyltar och några större burkar. Katrin körde och jag hoppade ur och loggade. Några burkar hittade vi på marken med fuktiga loggböcker. Här fanns också lite andra typer av behållare som inte alltid höll så tätt. Annars höll väl gömmorna hög klass. Efter att ha loggat en gömma vid en grind med avskräckande skyltning på en gångbro, gjorde vi ett besök på den närbelägna snabbmatsrestaurangen med det stora M:et. Det blev en liten hamburgare och kaffe att värma sig med till kvällsmat.

Här vände vi

Sen var vi trötta och ganska nöjda med dagen. Vi loggade en till i skogen på vägen hemåt. Sen körde Katrin hemåt medan jag slumrade i passagerarsätet. Det blev en 9-10 timmarstur innan vi var hemma igen. Men det var en mycket trevlig dag. Vi fick en hel del motion. Vi såg det som en uppvärmningsrunda inför lördagens stora geocachingäventyr. Då är det dags för årets megaevent, FAD 2012. I år är det i Hjällbo utanför Göteborg. FAD står för Fumble after dark. Cachandet sker efter mörkrets inbrott, men under dagen finns det föreläsningar att gå på och geocachingbutikerna har utställningar och försäljning. Det blir en heldag som inte slutar förrän framåt småtimmarna. Vi ska åka över dagen och kör hem på natten. Det ser vi fram emot.