Sidospår

 Vissa dagar börjar inte bra, men kan bli bra till slut. Idag vaknade jag med huvudvärk igen. Det är nog ett tecken på att vi har det lite stressigt på jobbet just nu. Det är mycket stå i. Vi har börjat våra utvecklingssamtal, det ska planeras och förberedas och snart ska vi sätta våra första betyg i sexan. Jag kurerade mig genom att ta det lugnt, äta frukost i lugn och ro, ta en tablett och strunta i att städa. Vi gick en skön promenad uppåt skogen, hunden och jag. Sen drack vi kaffe.

 Maken hade lite ärenden till stan, så jag hängde med, när bilen ändå gick. När vi var klara med inköpen, var vi hungriga och tyckte att en pizza på Chaplin skulle sitta fint. Det gjorde den också. Mätta och belåtna gav vi oss ut för att leta cacher. För en gångs skull hängde maken med ut på en cachingtur.

 Det hade kommit en ny gömma vid Prostsjön. Det var pfj70 som varit i farten och lagt ut denna. Jag såg den igår kväll men ville inte ge mig ut då. I morse var förstås 1000sjöar där och loggade så vi behövde inte stressa. Vi parkerade och gick stigen in i skogen.

 Framme vid platsen för gömman var det lite vildvuxet. Vi letade ett bra tag efter burken. Vi tyckte vi rotade överallt, men ingen burk. Den var välgömd. Jag läste 1000sjöars logg och såg att han också letat ungefär lika länge. Maken ville ge upp, men jag försökte ett litet tag till. Det nollade ju så bra på ett troligt ställe. Det var nog bara vi som var blinda. Det gäller ju att pilla på allt. När jag gjorde det, dök burken upp. Det kändes bra att kunna logga den som nr 2 i alla fall.

 Den riktiga kameran kom inte med i fickan, så det blev mobilkameran som fick tjänstgöra. Vi lämnade platsen och tog oss ner till stigen och tillbaka mot bilen.

 Jag vet inte om det ska bli en ny kyrkogård eller om det bara var en ny park vi gick över. Där fanns gångar anlagda och planteringar med buskar och träd. Vi skymtade en damm och ner mot Prostsjön rann en konstgjord bäck med stora stenar.

 När vi gick där, fick jag syn på en annan geocachare som kom på gångvägen. Det var Virrepinnen med sina båda hundar. Han var på väg till gömman förstod jag. Vi bytte några ord. han hade varit ute och jagat på morgonen, men nu skulle han leta efter cachen. Jag fick lite tips om nästa gömma. Inte om var den fanns, men att det var en typisk 1000sjöar-gömma och att det fanns en inte fullt så lerig väg dit. Jag avslöjade förstås inte så mycket om den andra gömman mer än att den var välgömd.

 Sedan körde vi vidare mot Ljusseveka där den andra gömman skulle finnas. Där ska den nya vägen gå som ska leda trafiken på väg 151 runt Värnamo. Idag stod maskinerna stilla och alla vägarbetare hade åkt hem. Vi kunde stanna bilen och gå mot gömman utan nyfikna ögon på oss. Den torra stigen tog vi på vägen tillbaka. Nu klev vi rakt över det leriga med stora älgakliv. Det gick bra om man hade flyt och inte stannade för då sjönk man ner. Vi klarade oss bra. Jag hittade gömman direkt och förstod också vad vi måste göra. Det gick riktigt smidigt och snart satt signaturen i loggboken. Umleitung 151 Vmo var loggad.

 Sen vände vi inte bilen utan fortsatte in på den nya vägsträckningen. Vi svängde höger och passerade de stillastående maskinerna. Det blir säkert en bra väg här så småningom, men idag var den sämre än vår lilla grusväg. Det gick bra att köra i alla fall om man tog det lite lugnt. Vi kom ut vid bilhandlarna på Nydalavägen. Det kom några som rastade sin hund. De tittade lite snett på oss och undrade väl vad vi gjorde där.

 Sen bar det hemåt. Vi stannade bara vid ICA och handlade lite bullar till kaffet och lite annat smått och gott. Det var en grå dag även om det inte regnade. Då är det skönt att kura ihop sig i soffan, titta på TV, virka lite eller lösa ett och annat korsord eller bara slappa. Det blev några fler ugglor klara och lite annat pyssel också, men nu är det dags att ta ut hunden en sista gång den här dagen.