Bakdag i Rannäs

Vad döljer sig under duken?

 Ikväll kunde jag äntligen sätta mig ner på baken efter att ha bakat saffransbrödet. Det är ju tradition hos oss att baka Drottning Kristinas julbröd till advent. Det brukar ha strykande åtgång och oftast får jag baka en omgång till framåt jul. Det är inte så konstigt att det går åt för det har en god fyllning av mandel, smör och socker.

Saffransbröd till Första Advent, förstås!

 Annars har jag inte hunnit sitta några längre stunder på baken den här dagen. Skolan som vanligt och jag hastar mellan de olika klassrummen och klasserna. Idag var det mest matte i sexan och NO i både fyran och femman. Imorgon blir det lång dag igen. Då är det möte med NO-lärarna i 6-9:an. Jag har ju bara tekniken i sexan. Resten har högstadielärarna hand om. Men eftersom jag har haft dem i NO i fyran och femman ska jag bidra med det jag vet om eleverna. Problemet med detta är att vi inte har haft kravet på oss att dokumentera så noggrant. Frågan är vad jag har kvar av värde. Vi får väl se vad det kan ge. Det kan ju vara spännande att höra deras tänk kring betygen.

Det blev några saffranssemlor också.

När jag ändå bakade vetebröd passade jag på att ta undan några degbitar och forma dem till runda bullar. De gräddades tillsammans med brödet, men inte lika länge och fick svalna en stund. Sedan fyllde jag dem med grädde och mandelmassa. Saffranssemlor är inte så dumt som de låter. Vi ärr ju semlefantaster så vi njöt av färska semlor framför TV:n. Nu är det väl ags att njuta av en natts god sömn, förhoppningsvis.