Möte med de vilda svinen

Kattlåda

 Det blev ingen skridskoåkning för mig i fredags, och inget besök i simhallen heller. Den årliga bad- och skridskodagen för mellanstadiet fick jag stanna hemma från. Jag vaknade på morgonen med riktigt ont i halsen och huvudet och lite småvärk i öronen. Då insåg jag att det inte var någon bra idé att tillbringa flera timmar i en kall ishall för att sedan traska över till en varm och fuktig simhall. Det skulle vara rena fördärvet för hälsan. Det fanns bara en möjlighet. Jag stannade hemma och kurerade halsen och huvudet. Så mycket mer blev det inte gjort. Ibland kan man behöva en bara-vara-dag.

Stensöta på sten

 En av anledningarna till att jag ville vara rädd om halsen var att jag ska predika i Missionskyrkan imorgon. Då kan jag inte kraxa alltför mycket. Idag har jag mest suttit vid datorn och filat på texten. Imorgon är det Domsöndagen, den sista söndagen på det här kyrkoåret. Texterna handlar om tidens slut. Det är inte helt lätt att sammanfatta sina tankar kring detta. Vi får se hur det går.

Mossig stubbe

 Mitt på dagen medan det var ljust tog jag en tur med hunden. Först åkte vi och tankade bilen. Sedan åkte vi runt på några olika ställen och placerade ut geocacher. Jag kan inte berätta så mycket här utan att röja alltför mycket. Det finns ju geocachare som läser detta. Men jag kan avslöja att den första gömman redan är godkänd och väntar på att rätt dag ska infinna sig.

Någons matbord

 Bilderna är från en skog vi besökte under vår runda. Jag säger inte vilken. Vi besökte flera ställen och det var inte alla som fick en burk. Många burkar annars publicerats under dagen på andra håll. Mina kompisar lyckades med flera FTF:er medan jag satt här hemma. Det finns fortfarande chans på två av de nya, men jag avstår från att leta och jaga i mörkret. Det blir tillfälle att logga de burkarna längre fram.

Mossrik skog

På tal om att jaga mötte jag några villebråd i veckan som gick. I torsdags morse på väg i halvmörkret till skolan skymtar jag några svart skuggor som passerar över vägen. Jag inser att det inte är hundar utan grisar. Jag saktar och då kommer ännu fler. De har bra fart över vägen så jag stampar hårt på bromsen. Det var säkert 9-10 vildsvin som sprang över vägen framför mig. De vill man inte köra på eller möta vid en promenad i skogen. Det är gott om dem, men än har de inte varit framme hos oss och bökat upp kullen i jakt på ekollon. Fast det är nog en tidsfråga.

Veckan som gick klarade jag av mina sista utvecklingssamtal för den här terminen. Nu kan jag koncentrera mig på betygssättningen. Det är inget jag ser fram emot, men jag har inget val. Om några veckor har hela höstterminen gått. Vart tog den vägen? Men först ska fira advent, julpyssla och gå lucia. Jag ser fram emot att få sätta upp adventsljusstakarna och adventsstjärnan. En del har redan plockat fram dem och tänt dem. Det har inte jag. Jag tänder dem tidigast på fredag. Men sen kan jag njuta av ljusen. Kanske hinner jag baka saffransbröd också. Man kan ju hoppas.