Efter Egon - Nåd och sanning

PÅ söndagsmorgonen hade stormen Egon bedarrat även om det fortfarande blåste en hel del i trädtopparna som stod kvar. Hela natten ven det runt stugknutarna. Det lät en hel del utanför fönstren och vi undrade hur gårdsplanen skulle se ut på morgonen. Himlen lystes upp av blixtar vid tre eller fyra tillfällen, men det hördes inga knallar. Stormen överröstade allt. Så mycket sömn blev det inte förrän framåt småtimmarna när det lugnade ner sig lite.

Nu var det inte så mycket om blåst omkull förutom maken enkla och provisoriska vedtak som han snickrade ihop för att veden skulle kunna torka under tak när det det regnade i somras. Takko och jag gick en liten runda på morgonen. Det fanns ett träd som fallit över vägen men det var redan kapat så vi kom fram. På grannens mark såg jag en stor gran som låg ner i dungen intill vägen. Annars verkade träden ha klarat sig. Vi gick inte uppåt skogen dock. Det verkade inte så klokt då det fortfarande blåste lite. Vi såg att vattnet hade stigit i kanalen så att det stod vatten över vägen så det är inte säkert vi ens hade tagit oss över.

När vi kom tillbaka var det dags för maken och mig att åka till Missionskyrkan. Vår värdgrupp skulle fixa mingelfika och tjänstgöra vid gudstjänsten. Min uppgift förutom att servera fika var att läsa ett inledningsord. Jag valde att läsa från Johannesevangeliets inledning, de första fjorton verserna.

"1I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2Det fanns i begynnelsen hos Gud. 3Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.4I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

6Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. 7Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

9Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 10Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 13som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

14Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning."

Det var egentligen de tre sista orden jag fastnat för. Jag läste dem innan jag lade mig igår kväll och medan stormen drog förbi ringde de i mina öron, nåd och sanning. Sanningen är inte alltid vacker. Den kan vara avslöjande och brutal som en vinterstorm. Sanningar avslöjas titt som tätt i media och människor, inte minst offentliga personer, hängs ut till allmänt beskådande av deras misstag eller brister. Sanningen måste få komma fram, men ibland kan man ifrågasätta sättet man väljer att publicera på. Det finns inte mycket nåd på löpsedlarna bara s k sanningar.

Jesus kunde också avslöja människors falskhet och personliga brister, men han lät det aldrig stanna vid det. Hos honom kombineras alltid sanningen med nåden. I nästa ögonblick säger han nämligen: "Dina synder är förlåtna." Avslöjandet följs av förlåtelse och upprättelse.

Sanningen och nåden behöver gå hand i hand. Sanning utan nåd blir grym, nåd utan sanning blir billig. Det står också att sanningen ska göra oss fria, men det gör den bara om den följs av nåden. Det är först då sanningen kan befria människor.

Jag tycker att den som avslöjar en annan människas brister och felsteg har ett stort ansvar. Den som kommer med sanningar måste också vara beredd att förlåta och upprätta. Annars blir sanningen en destruktiv kraft i stället för en befriande. Vi behöver alla både nåd och sanning.

Efter gudstjänsten åkte vi hem och röjde upp det lilla som behövdes. Sen åkte vi in till stan och åt lunch på Hotell Vidöstern. Det regnade och blåste en del fortfarande. Utanför fönstret yrde snökornen men på marken blev det mest blask. Framåt kväll sjunker temperaturen. För en stund sedan tog hunden och jag dagens sista runda. Då gick vi byarundan på ett tunt isigt snötäcke. Det kanske är så här vädret kommer att vara den närmsta tiden. Det är lågtrycken som råder. De påverkar inte bara vädret där ute. De påverkar kroppen också. Jag känner av värken i lederna, speciellt i handleden där jag bröt armen. Det får jag nog leva med. Men lågtryck kan snart passera och vi går mot ljusare tider i alla fall.

Ängarundan innan Egon

När lördagen grydde var det vitt igen därute. Det hindrade förstås inte Takko från att vilja ta en runda. Jag hade sovit gott och vi skulle snart åka till kyrkan för att städa kyrksalen.

Samma åker som jag fotade för några dagar sedan var nu nästan helt täckt av det vita fluffet som inom kort skulle övergå i blask. Det var plusgrader i luften så snön hade inte en chans att överleva.

Stormen Egon var i antågande, men på morgonen var det lugnt. Det hade nog blåst en del eftersom träden var vita på stammarna. Frukost och en kopp kaffe med dopp hann vi också med innan det var dags att åka. Det gällde att ladda inför dagen.

Sandhäll hade aviserat ett informellt event lite senare. Jag anade att cachesläpp var på gång. Dessutom hade jag sett att hon ändrat namnet på två av sina gömmor. De hade fått ett tillägg, Ängarundan #9 resp #10. Alltså borde det komma minst åtta nya gömmor. Det blev faktiskt ännu fler.

Maken åkte till kyrkan i sin bil och jag i min eftersom han skulle till stan efteråt och jag tänkte gå på Sandhälls fika. Vi dammsög i kyrksalen. Det var mycket kakasmulor i bänkarna. Jag tog hand om dem och maken fick ta golven.

Vid halv tolv hade Sandhäll aviserat att hon skulle stå vid stationen med fika till hugade geocachare. Jag begav mig dit men där fanns ingen annan på plats. Efter några minuter anlände 1000sjöar. Han bromsade in och berättade att cachesläppet hade kommit redan kl. 11. Det hörde jag aldrig, men dammsugarn kanske överröstade plinget. Han hade inte heller varit beredd på det så tidigt. Jag hoppade in i hans bil och kollade mobilen. Där fanns elva nya gömmor. Vi tog en i högen och begav oss dit. Vi trodde att det var Ängarundan #1 vi loggade, men senare skulle det visa sig att det var Ängarundan #13, den sista innan Ängarundan finalen! Nu spelade det inte någon större roll. Alla gömmor skulle ju besökas någon gång. Jag länkar bara till första och sista, resten får ni leta upp själva.

Efter första loggade burken, som givetvis blev en FTF, tog vi bilen runt till Dannäsvägen och ställde den där. Sen fortsatte vi till fots. Ängarundan är ingen bilrunda. Här kan man cykla eller gå. Vi använde apostlahästarna och stretade på i motvind och regn. Vägen går över ganska öppna fält men följer södra sidan av Storån. Här ringlar sig ån genom det flacka landskapet och har skapat meandrar och ävjor. Vi letade vidare bland gömmorna.

Bland gömmorna var sju vanliga traddar medan de andra var två mystar och två multisar. Vi löste snabbt en myst och den ena multin längs vägen men vi loggade inte finalerna direkt då de var lite längre fram på rundan. Detta ledde till att vi glömde logga mysten och fick återvända till den lite senare. Det regnade rätt bra så vi försökte skydda loggremsorna när vi loggade dem. Ibland hittade vi ett tak att stå under.

Vi blev blöta, men regnkläder och stövlar verkade hålla tätt. Värre var det för fingrarna i vätan och kylan. Det plaskade om skodonen när vi gick. Kameran fick imma på objektivet, men det var bara den gamla skräcken så det gjorde inte så mycket.

Det var rätt mycket vatten i ån och mer lär det bli när regnet och snön kommer med sina bidrag. Vi föll inte för frestelsen att gena utan gick runt alla kringelikrokar på ån. Om vi följt det raka strecket i GPS:en hade vi fått simma och det var inget lockande den här dagen. Gömmorna var ganska enkla att hitta.

Vi fördelade arbetet så att jag höll koll på informationen i mobilen och rabblade siffror som vi båda knappade in i våra apparater. På plats var det 1000sjöar som skötte loggningen, ibland loggade vi med våra alias, ibland med förkortningen F1. Jag noterade alla tider för FTF och ledtrådar i min lilla svarta bok, som ju längre dagen led blev allt blötare. Nu ligger den på tork här hemma liksom dagens outfit. Bilden lånade jag från 1000sjöars logg.

Det blev inte så många foton tagna i regnet. Längst bort åt värnamohållet går Ängarundan först över järnvägen och sedan över Storån. Sedan vänder den in mot samhället igen. Där fanns inga nya gömmor. Först passerade vi mitt eget TB-hotell, men vi gjorde ingen visit idag. Sedan passerade vi Sandhälls två gamla gömmor som numera ingår i rundan. Då var vi ute vid macken och därefter följde vi Storgatan till Vita huset. Där fanns nästa gömma som vi hittade utan problem. Dessutom loggade vi finalen till multin som började vid gångbron över ån.

Sandhäll väntade vid utsatt plats med lite värmande kaffe och energigivande pepparkakor och min favorit Kexchoklad. Det satt bra att få lite energipåfyllning från hennes bakluckefik inför sista delen av rundan. Jag lånar bilden av henne då jag alldeles glömde bort att fota vid pausen.

Bredvid bakluckefiket stod min Fabian parkerad. Nu fortsatte vi rundan med bil även om vi inte kom ända fram till gömmorna utan fick fortsätta att gå ibland. När vi loggat #12, upptäckte jag att vi glömt logga finalen på den ena mysten #4. Det var bara att ta bilen tillbaka till gångbron. Visserligen fick man inte köra sista biten, men idag fanns ingen som protesterade ute på rundan. Det var lite slirigt att vända bilen bara så jag behövde en knuff för att kunna backa upp på vägen igen. Sen fick vi gå tillbaka i våra egna spår en sträcka innan vi kunde logga även denna final.

Det saknades en ledtråd för oss. Först funderade jag på om den fanns i någon av de gamla gömmorna, men sen insåg jag att vi inte hade loggat den första i serien. Den hette Ämgarundan #1 och 2 och var en myst. Den hade vi missat. Vi tog oss snabbt till träbron där min medcachare har en gömma och attackerade mysten den vägen. Den löstes utan besvär och när den loggats hade 1000sjöar inte så långt till sin egen bil. Han tog sig dit och jag återvände till min. Vid ån blåste den nu lite kraftigare. Vindstötarna försökte blåsa ner mig i ån men jag klarade mig helskinnad till bilen. Det regnade inte längre men Egon närmade sig mer och mer. Nu var det dags att avsluta hela Ängarundan med den stora finalen.

Vi hade fått en del ledtrådar i vissa av de andra cacherna, men det fanns lite fler siffror att hämta vid grindarna till kyrkogården. Vi träffades där och lyckades hitta rätt grindar. Siffrorna vi samlat ihop använde vi sedan till att räkna ut nya koordinater. De förde oss till en plats inte så långt borta. Där fann vi ganska snart en liten behållare, men det var inte slutgömman. Vi blev uppmanade att leta lite mera och fick nya koordinater att knappa in. När jag gjorde det blev jag konfunderad. Det kunde inte stämma för då hade vi hamnat intill en av de andra gömmorna. Så nära får de inte ligga varandra. Jag ringde upp CO som också blev konfunderad. Sen lyckades hon ändå få fram de rätta slutsiffrorna till oss. Vi fick också ett tips på var vi kunde parkera. Det var nämligen en liten bit att gå till gömman. Vägen dit var blöt och nu klafsade det om fötterna i stövlarna. Framme vid finalgömman letade vi ett litet tag innan jag såg burken. Därmed var alla elva nya gömmor loggade. Ingen mer hugad loggare hade visat sig längs vägen så vi fick alla FTF:erna.

När jag kom hem lagade maken middag åt oss. Jag bytte om till torrare kläder och började nätlogga. Det blev lite pauser för mat och när jag var klar, var det skönt med en varm dusch. Nu ser jag att det faktiskt var några andra som vågat sig ut i spåret, men de tog visst bara tre drive-in-cacher. Nu viner Egon runt stugknuten och det känns skönt att sitta inne i värmen, trött men nöjd med dagens äventyr.

Oplanerat och planlöst

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Även om jullovet inneburit befrielse från krassligheterna som plågat mig under höstterminen, så hade jag ändå förväntningar på att kunna starta vårterminen planenligt. Så blev det inte. Studiedagen gick bra även om jag kände av symtomen under dagen, halsont och svullna slemhinnor.  Torsdag morgon vaknade jag med feber igen. Det fick bli en dag hemma. Den dagen blev till två då krämporna inte ville ge sig på en dag.

Hunden var förstås glad över att jag var hemma hos honom, men han blev inte lika glad när jag inte var så pigg på att ta långa promenader. I eftermiddag var dock lite piggare och gav mig ut på en runda i snöblasket.

Här växlar det i vädret så man knappt hänger med. Ena dagen snöar det, andra dagen är snön borta. De plöjda åkrarna var idag i alla fall täckta av nyfallen blötsnö.

Vi gick vår vanliga runda uppåt skogen. I den nyfallna snön syntes spåret från en bil, men inga fredagsmotionärer hade ännu satt sina spår på vägen.

Både tall och gran fick sin del av snön, men temperaturen var runt nollan eller över så den övergick såsmåningom i glittrande vattendroppar.

Takko gillar att skutta i snön. Han drog i kopplet, när jag inte orkade gå tillräckligt fort. Det var i alla fall skönt att komma ut en runda i friska luften.

På hemvägen började snön falla igen. De blöta flingorna gjorde sikten lite begränsad så vi skyndade oss hemåt igen. Imorgon ska det visst bli ännu värre. Då ska det blåsa också. Vi får väl se vad det blir av det. Vi är bjuda på ett informellt geocachingevent i Forsheda centrum med troligt cachesläpp. Om jag klär på mig ordentligt, borde jag kunna vara med, tycker jag.

Igår orkade jag inte så mycket, men en liten promenad var ju nödvändig. Takko har sina behov som behöver uppfyllas. Då var det ingen snö på vägen.

Men även om snön saknades så var det blött och vattendropparna hängde i enbuskarna längs vägen. Vi vände rätt snart och det var skönt att komma inomhus igen.

Igår sov jag större delen av dagen. Resten satt jag eller låg i soffan. Planerna var obefintliga. Det enda jag gjorde av värde var väl egentligen att laga en av makens stickade strumpor spm det gått hål på. Vilken tur att jag sparat en stoppare som svärmor hade i sina gömmor. Idag blev det inte heller mycket gjort. Dagen var planlös. Men det blev en paj till middag i alla fall.

Jullovssnö, trots allt

Det blev lite snö på jullovet till sist. Åtminstone för eleverna som hade ledigt även denna första onsdag i januari. Själv började jag jobba idag så mitt jullov var slut.

Vi vaknade denna morgon och tittade ut på en vit värld. Några centimeter snö hade kommit på morgonen. Det blev till att borsta snö från bilrutorna innan jag kunde åka till jobbet. På skolan samlades alla kollegor. Några kom lite senare på grund av snön och halkan. Men alla kom fram till sist. Även de som åkte buss. Något nytt ansikte var med på samlingen då vi diskuterade inkludering. Det var nämligen ämnet på förmiddagen. På eftermiddagen var det tid för egen planering och andra möten.

På lunchen åkte jag hem till hunden. Det fanns lite pizza kvar sedan igår som vi delade på. Hans bit var mycket mindre än min.

Var är Takko?

 Innan jag åkte tillbaka för eftermiddagspasset gick vi en liten runda över kullen. Nu började snön smälta bort och senare ikväll var den borta. Det blev en kort visit. Takko smälte väl in i allt det vita. Han finns på stigen men det är knappt man ser honom.

Mystlösarredskap

 På kvällen hade jag tänkt ta det lugnt och laga lite sockar. Först lagade jag lite mat, men några sockar blev det inte lagade. Plötsligt dök det upp två nya mystar i stan. Mystar måste man ju försöka lösa. Den ena var ett sudoku och det löste jag ganska snabbt. Den andra var en luring som innehöll en massa siffergrupper och sådana mystar har jag aldrig lyckats med. Alltså hör de inte till favoriterna.

När sudokut var löst, skickade jag ett meddelande till Katrin och frågade om hon löste mystar. Jodå, det gjorde hon och hon hade samma problem som jag. När hon hade löst sudokut, undrade jag om jag skulle plocka upp henne. Än var den inte loggad på nätet, men det var flera som hade löst den. Det blev alltså en utryckning till stan. Vi promenerade över Lagan och hittade gömman, men där fanns redan en gulmarkerad signatur. Det blev ingen FTF än den här månaden, men det blev en kvällslogg i alla fall.

Den andra svårare mysten, för oss i alla fall, var också loggad. Denkaj hade loggat sin första FTF med den. Det var kul att han fick en sådan. När jag kom hem, kontaktade jag honom och bad om ett litet tips. Han har fått andra tips av mig så lite gentjänster kunde man väl be om. Efter ett tag trillade poletten ner och jag fick grönt även i den checkern. Men nu åkte jag inte till stan en gång till samma kväll. Den får jag logga vid ett annat tillfälle.

Förra gången skrev jag att jag skickat in mitt pizzaevent för granskning. Det tog bara fyra minuter för reviewern att publicera det. Så nu ligger det ute så att man kan anmäla sig. Goda pizzor har de där bakade av en europamästarinna. Det är visserligen tio år sedan, men hon har nog bara blivit bättre sen dess. Fast det är gott om tid innan det blir Pi-dagen och pizzaevent.

En lov på sista lovdagen

Så här på jullovets sista dag tog jag en lov och åkte hem till mamma. Man får lov att besöka de gamle ibland. Hon blir alltid glad när vi kommer och hälsar på. I fönstret hade två fina blommande lökväxter med många utslagna klockor.

Vi satt och språkades vid en bra stund vid köksbordet. Det är där hon brukar sitta och titta ut på fåglarna och lösa lite korsord. Men när någon kommer och hälsar på, går tiden lite fortare brukar hon säga. Idag hoppade vi över fikat för vi fikade hemma innan jag åkte.

Efter besöket i barndomshemmet fortsatte jag mot Rydaholm. Jag tänkte ta de cacher vi hoppade över i fredags. Solen visade sig lite, men den var på väg ner mot trädtopparna vid horisonten.

Den första gömman hade jag besökt tidigare, men då satt skruvarna lite hårt och jag fick stå på tå för att nå. Vid det tillfället gav jag upp efter ett tag, men idag hade jag med mig riktiga verktyg. Även om min skruvdragare är liten och inte särskilt kraftig, så klarade den av uppdraget den fick. Idag satt skruvarna lite lösare dessutom. När jag vecklade ut loggremsan, lyste det gult emot mig. Det visade sig att mannen i grannbyn varit på platsen tidigare samma dag och loggat Lite skruvad även han.

Bilen fick stå kvar bakom det lilla pumphuset medan jag traskade tvärs över vägen och in på motionsspåret vid Häggas. Jag mötte tre motionärer i början, men sen var där folktomt. De kanske tyckte att det var väl kyligt, men det höll sig strax över nollan i alla fall.

Den senaste av Sandolfs cacher i serien Välkommen till Rydaholm var Lövsångaren. Just nu fanns ingen lövsångare i närheten. De håller väl till långt härifrån just nu. Mitt uppdrag var att kolla holken så att den var städad efter flytten. Det borde jag ju klara av efter att ha städat ur sonens lägenhet i Malmö ganska nyligen. Låset var lite knepigt men jag fixade det ganska snabbt. Även här var det gulmålat i loggen. Det var näst sista gömman i Rydaholm. Det finns en ologgad och den är gammal men knepig. Det är en musikmyst, som vi försökt lösa utan att lyckas till 100% än. Vi får väl ta nya tag så småningom.

Eftersom mysten inte var löst, fortsatte jag i stället mot Ryssby på småvägarna genom de småländska skogarna. Mittemellan orterna fanns en cache som hette Jordförbättring. Där stannade jag för att leta i kylan, men någon liten plastnano hittade jag aldrig. Den har inte hittats på flera månader och det är bara de två som FTF:ade som lyckats. Den kanske är borta, vem vet. Jag fortsatte färden mot Ryssby. Där hade jag också en ologgad inte långt från RV25.

Förra gången jag passerade på en cachingtur var mitt i växtsäsongen. Det bär mig emot att traska tvärs över åkrar med växande grödor så jag avstod att försöka logga Fingrarna i syltburken. Idag växte det inte mycket. Det var lite frostigt här och där i gräset som jag gick över mot gömman.

Gömman fanns i en gammal jordkällare. Den stod öppen och den hade nog inte använts på ett bra tag. Över ingången hängde ormbunkar som en lugg i pannan på en kille med beatlesfrisyr.

Dagsljuset nådde inte in till jordkällarens inre så ficklampan fick tjänstgöra som sol. Den lilla trälådan hittades ganska enkelt och fick följa med ut i dagsljuset ett tag.

Det var en låda av välkänd modell. Jag har loggat sådana förut, men som flera av de tidigare loggarna skivit så var den uppbruten. Det var ett hål rakt in i ena gaveln och loggremsan var bara istucken där. Jag behövde inte klura alls för att komma åt den. Det är synd när gömmor blir saboterade. Det förstör ju nöjet för de som kommer för att logga. Här gick det alltså mycket enklare än det var meningen.

Utanför ingången växte det spännande grå lavar på de gamla stenväggarna. De var lite ludna och alldeles silvriga i färgen. De var vackra att titta på.

När jag gick tillbaka till bilen passerade återigen förbi Jeppagården. När jag gick åt andra hållet, lekte några grabbar på gårdsplanen. Nu hade de nog gått in för att värma sig. Det kan vara lätt att skylla sabotaget på busgrabbarna, men jag tror nog mer på nån otålig geocachare. Tyvärr är inte alla lika rädda om gömmorna. En del vill in i dem till varje pris även om de blir förstörda.

Nu var jag ganska nöjd med dagens resultat och vände Fabian mot norr igen. Vi tog E4:an hemåt Värnamo. Jag hade lovat maken att fixa hämtmat på vägen hem. Idag orkade vi inte laga middag själva. Jag tog mig in till Chaplin och beställde två pizzor, en Caruso och en Capriciosa. Medan jag väntade, passade jag på att boka in ett nytt pizzaevent till Pi-dagen. Det är ju ett bra tag till dess, men det var lika bra att de fick skriva upp det i sin kalender. Nu är eventet inskickat till reviewern för granskning.

När jag kom hem, var jag riktigt hungrig och då smakade pizzorna fantastiskt gott. Det blev några bitar över som vi kan äta imorgon. Då börjar vardagen igen. Vi har studiedag och ska jobba på skolan. Eleverna kommer inte förrän i övermorgon. Sen är allt som vanligt igen.

Söndagssol, underhåll och pussel

Solen sken när jag kom hem från gudstjänsten och både hunden och jag ville ute en runda. Det var lite kyligt i skuggan trots att temperaturen kröp upp strax över nollan. Men det var vackert när solens strålar lyste på trädtopparna längre bort. Plötsligt blev världen lite färggladare.

Dagen började annars med gudstjänsten i Missionskyrkan. Eftersom sonen och maken blev tvungna att åka på snabbvisit till Malmö så fick jag gå själv på gudstjänsten. Sonen hade nämligen fått napp på sin förfrågan om lägenhet i Växjö. Han får hyra en möblerad lägenhet några månader framöver av en tjej. Hon befann sig i Malmö och därför fick de göra en resa dit ner igen. Sen åkte de direkt till Växjö.

Jag kunde inte följa med för jag hade lovat att predika på den här gudstjänsten. Dagens tema handlade om Guds Hus. Det var också det min predikan handlade om, Guds Hus - en mötesplats mellan Gud och människor. Om någon vill läsa min predikan så finns en länk här:
Predikan: Guds Hus

Det var också nattvardsfirande som jag fick hålla i. Efter gudstjänsten åkte jag hem till Rannäs och fikade. Det brukar inte vara något fika efter gudstjänsten när det är nattvard. Så jag fick fixa kaffet hemma tillsammans med hunden. Det var efter det fikat vi gick till skogs i solskenet.

Innan solen försvann bakom horisonten åkte jag in till stan. Först blev det en hamburgare, sen var det dags för en underhållsrunda till tre av mina gömmor. Den ena var i Prostskogen. Jag hittade den på exakt rätt plats och loggen verkade okej. Det enda jag gjorde var att lägga i en ny penna. Nu hade det börjat skymma och solens sista strålar syntes bakom kyrktornet i Värnamo. Stadens ljus började tändas. Allt speglade sig i Prostsjön och skapade en vacker vy.

Därefter åkte jag in till Kopparkatedralen och placerade ut ett nytt första steg. Originalet hade blivit stulet eller bortstädat. Nu blev det en enklare variant. Den var snabbt fixad och så kunde fortsätta mot Piggy Pines. De senaste cacharna som letat efter henne har inte hittat den lilla grisen. Det gjorde inte jag heller så hon har väl blivit stressad av julhelgen och rymt sin väg. Hon kanske var rädd för att någon skulle vara intresserad av hennes skinkor. Det fick bli en liten ersättare. Så nu är alla gömmorna klara att loggas igen. Ibland måste man ta en runda och kolla upp sina gömmor så att de är i ordning. Innan jag åkte hem utförde jag desutom ett litet hemligt uppdrag.

Kvällsskiftet bestod mest av att elda i pannan och sitta vid datorn och logga de utförda underhållen av gömmorna medan jag väntade på att maken skulle komma hem efter sin långa dagstur runt södra Götaland. Lite te måste man ju ha så här på kvällskvisten, men det var visst en underlig figur som hamnade i temuggen.

Det var Robo-T, som fixade den rätta styrkan på kvällsteet. Under tiden satt jag och skrev lite beskrivningar och lite html-koder och snart så hade jag efter lite strulande fått till en ny myst, som jag kallade Rondellmyst #1 Pussel. Det var förstås utplaceringen av slutburken som var det hemliga uppdraget tidigare ikväll. Jag skickade in mysten kl 21:34 och tre minuter senare hade Toa Norik, en av våra reviewer, publicerat den. Det var snabbt jobbat. Det ska bli spännande och se vem som pusslar snabbast ikväll. Eftersom detta var #1 så får jag väl tota ihop en #2 så småningom. Det finns ju många rondeller i stan och det kan behövas lite fler mystar i Värnamo. Men det får bli en annan dag.