En lov på sista lovdagen

Så här på jullovets sista dag tog jag en lov och åkte hem till mamma. Man får lov att besöka de gamle ibland. Hon blir alltid glad när vi kommer och hälsar på. I fönstret hade två fina blommande lökväxter med många utslagna klockor.

Vi satt och språkades vid en bra stund vid köksbordet. Det är där hon brukar sitta och titta ut på fåglarna och lösa lite korsord. Men när någon kommer och hälsar på, går tiden lite fortare brukar hon säga. Idag hoppade vi över fikat för vi fikade hemma innan jag åkte.

Efter besöket i barndomshemmet fortsatte jag mot Rydaholm. Jag tänkte ta de cacher vi hoppade över i fredags. Solen visade sig lite, men den var på väg ner mot trädtopparna vid horisonten.

Den första gömman hade jag besökt tidigare, men då satt skruvarna lite hårt och jag fick stå på tå för att nå. Vid det tillfället gav jag upp efter ett tag, men idag hade jag med mig riktiga verktyg. Även om min skruvdragare är liten och inte särskilt kraftig, så klarade den av uppdraget den fick. Idag satt skruvarna lite lösare dessutom. När jag vecklade ut loggremsan, lyste det gult emot mig. Det visade sig att mannen i grannbyn varit på platsen tidigare samma dag och loggat Lite skruvad även han.

Bilen fick stå kvar bakom det lilla pumphuset medan jag traskade tvärs över vägen och in på motionsspåret vid Häggas. Jag mötte tre motionärer i början, men sen var där folktomt. De kanske tyckte att det var väl kyligt, men det höll sig strax över nollan i alla fall.

Den senaste av Sandolfs cacher i serien Välkommen till Rydaholm var Lövsångaren. Just nu fanns ingen lövsångare i närheten. De håller väl till långt härifrån just nu. Mitt uppdrag var att kolla holken så att den var städad efter flytten. Det borde jag ju klara av efter att ha städat ur sonens lägenhet i Malmö ganska nyligen. Låset var lite knepigt men jag fixade det ganska snabbt. Även här var det gulmålat i loggen. Det var näst sista gömman i Rydaholm. Det finns en ologgad och den är gammal men knepig. Det är en musikmyst, som vi försökt lösa utan att lyckas till 100% än. Vi får väl ta nya tag så småningom.

Eftersom mysten inte var löst, fortsatte jag i stället mot Ryssby på småvägarna genom de småländska skogarna. Mittemellan orterna fanns en cache som hette Jordförbättring. Där stannade jag för att leta i kylan, men någon liten plastnano hittade jag aldrig. Den har inte hittats på flera månader och det är bara de två som FTF:ade som lyckats. Den kanske är borta, vem vet. Jag fortsatte färden mot Ryssby. Där hade jag också en ologgad inte långt från RV25.

Förra gången jag passerade på en cachingtur var mitt i växtsäsongen. Det bär mig emot att traska tvärs över åkrar med växande grödor så jag avstod att försöka logga Fingrarna i syltburken. Idag växte det inte mycket. Det var lite frostigt här och där i gräset som jag gick över mot gömman.

Gömman fanns i en gammal jordkällare. Den stod öppen och den hade nog inte använts på ett bra tag. Över ingången hängde ormbunkar som en lugg i pannan på en kille med beatlesfrisyr.

Dagsljuset nådde inte in till jordkällarens inre så ficklampan fick tjänstgöra som sol. Den lilla trälådan hittades ganska enkelt och fick följa med ut i dagsljuset ett tag.

Det var en låda av välkänd modell. Jag har loggat sådana förut, men som flera av de tidigare loggarna skivit så var den uppbruten. Det var ett hål rakt in i ena gaveln och loggremsan var bara istucken där. Jag behövde inte klura alls för att komma åt den. Det är synd när gömmor blir saboterade. Det förstör ju nöjet för de som kommer för att logga. Här gick det alltså mycket enklare än det var meningen.

Utanför ingången växte det spännande grå lavar på de gamla stenväggarna. De var lite ludna och alldeles silvriga i färgen. De var vackra att titta på.

När jag gick tillbaka till bilen passerade återigen förbi Jeppagården. När jag gick åt andra hållet, lekte några grabbar på gårdsplanen. Nu hade de nog gått in för att värma sig. Det kan vara lätt att skylla sabotaget på busgrabbarna, men jag tror nog mer på nån otålig geocachare. Tyvärr är inte alla lika rädda om gömmorna. En del vill in i dem till varje pris även om de blir förstörda.

Nu var jag ganska nöjd med dagens resultat och vände Fabian mot norr igen. Vi tog E4:an hemåt Värnamo. Jag hade lovat maken att fixa hämtmat på vägen hem. Idag orkade vi inte laga middag själva. Jag tog mig in till Chaplin och beställde två pizzor, en Caruso och en Capriciosa. Medan jag väntade, passade jag på att boka in ett nytt pizzaevent till Pi-dagen. Det är ju ett bra tag till dess, men det var lika bra att de fick skriva upp det i sin kalender. Nu är eventet inskickat till reviewern för granskning.

När jag kom hem, var jag riktigt hungrig och då smakade pizzorna fantastiskt gott. Det blev några bitar över som vi kan äta imorgon. Då börjar vardagen igen. Vi har studiedag och ska jobba på skolan. Eleverna kommer inte förrän i övermorgon. Sen är allt som vanligt igen.