Fredagsfärd och lördagslättja

Efter den tvådagarsvecka på jobbet var jag ganska trött, när jag åkte hem till Rannäs för att ta helg. Men hunden var pigg, framför allt pigg på en skogspromenad. Ibland kan det vara uppiggande att gå en runda i friska luften så jag tog med mig honom ut.

Man måste inte alltid utgå från trappan här hemma. Ibland kan man pröva andra stigar. Det hade kommit en ny gömma bara några kilometer hemifrån medan jag hade feber och låg nedbäddad. Jag visste hur det såg ut på platsen och det hade snöat på natten, så jag hade inga förhoppningar om att hitta en liten burk mitt i allt det vita. Men att gå en promenad längs en annan skogsväg än den vanliga kunde vara skäl nog att ta bilen mot Torskinge. Vi fick en fin promenad, men någon gömma hittade vi inte. Den kanske får sparas tills snön har försvunnit.

Efter den lilla utflykten återvände vi till hemmets lugna vrå. Hunden fick mat och jag tog en fika. Sen packade jag ner lite prylar i cachingväskan och åkte på en underhållsrunda. Första stoppet blev vid missionskyrkan i Forsheda. Gömman fanns på plats men upphängningen behövde fixas till. Sen körde jag norrut till Fänestad. Min allra enklaste cache, en drive-in som man lätt ser från bilen, hade fått en DNF. Det har hänt förut att den blivit mugglad och jag har hittat delarna utspridda på marken. Därför tänkte jag kolla upp den. Om den var borta nu igen, tänkte jag arkivera den. Men när jag stannade bilen bredvid gömman så såg jag den lilla burken. Jag hoppade ur bilen och tittade så att loggremsan var loggbar. Sen kunde jag åka vidare.

Dagens viktigaste uppdrag var att återplacera en gömma som jag haft inne ett tag p g a skogsavverkning. Därför styrde jag bilen mot blåbärsskogen i Rannäs. Mors lilla Olle skulle få komma hem igen. Längs Moenvägen låg travarna med de avverkade träden kapade i lämpliga längder. Vägen var lite spårig under snölagret och det fanns djupa gropar med vatten i. Fabian tog sig sakta men säkert framåt utan problem. På ett ställe stod det vatten över vägen och jag visste inte hur djup gropen var så jag gick ut och kollade. Det var inte så farligt och snart hade Fabian och jag tagit oss över det hindret.

Jag parkerade och fortsatte till fots i spåren efter skogsmaskinerna. Det fanns andra fotspår men de gick åt andra hållet. Däremot såg jag inga spår efter stormen Egon. Det var bl a hans fel att gömman inte placerats ut igen lite tidigare. Det gamla gömstället var borta, men jag hittade ett nytt inte så långt ifrån det gamla. Där hoppas jag att Olle ska trivas.

Sen var dagens uppdrag avklarade och jag kunde återvända till cachingbasen igen. Efter lite nätloggning så var alla mina gömmor öppna och klara för loggning igen. Visst kan det finnas några som behöver omsorg, men det finns inga rapporterade problem i alla fall.

Fredagskvällarna brukar jag oftast ge mig ut och resa. Inte IRL men virtuellt genom På Spåret. Maken var inte hemma så Takko och jag fick lösa de kluriga gåtorna själva och det klarade vi bra. Jag fixade första resmålet på 10 poäng och de andra lika snabbt som de tävlande lagen. Frågorna på de olika resmålen klarade vi nog ungefär lika bra som lagen, men Vem där brukar jag vara hopplöst borta på. Bilderna bara flimrar förbi alldeles för fort för att jag ska hinna uppfatta några ledtrådar, men när jag summerade dagens poäng, hade jag ändå vunnit över lagen på TV.

Idag var det Lata Lördag här hemma. Vi gjorde inte alltför mycket. Vi lagade till lite Pasta Carbonara till lunch. Sen gjorde vi oss i ordning för församlingens årsmöte i missionskyrkan. Där klubbade vi snabbt igenom alla val och förslag till budget. Ett årsmöte innebär både en blick tillbaka i backspegeln men också att titta framåt genom vindrutan. En del läggs till handlingarna, annat föreslås och planeras för framtiden. Vi åt smörgåstårta och samtalade vidare vid borden. Det var som vanligt många bra synpunkter och tankar som kom fram. Nu börjar det vanliga arbetet igen och till veckan träffas vi i styrelsen för fortsatt arbete.

När vi åkte hem från kyrkan, började snöflingor falla genom luften. Det utlovade snövädret verkar ha tagit en annan rutt, men nu kanske det har nått hit till oss i alla fall. Vi får väl se när vi vaknar imorgon om världen har fått några fler lager av det vita.