Ännu mera vinter i Rannäs

Vintern verkar vara här på riktigt nu. Den är inte bara på besök några dagar utan nu är den här på en längre visit. Det har snöat lite lätt i flera dagar till och från. Motiven som jag fotograferade för några dagar sedan ser helt annorlunda ut idag.

Många beklagar sig över vintern, men inte jag. Det kan faktiskt vara trevligt med lite snö och kyla. Det är egentligen det som känns mest naturligt så här års även om vi kanske får vänja oss vid ett annat klimat så småningom. Snön bäddar in det grå i ett rent och fint lager. Det blir ljust omkring oss.

Stolparna vid stigen har fått nya mössor. Kramsnön klibbar fast vid allt, men eleverna i skolan gillade att det var kramsnö. De var ute på rasten och rullade snöbollar till snögubbar och borgar. Annars brukar de inte vilja säga att de leker, men nu kom femmorna in och berättade att de hade lekt på rasten. De blir både roligare lekar och fler lekar när snön kommer. Fast det kan ju bli en del bråk också, när snöbollskrigen rasar. Vi har några platser på skolgården där de får leka snöbollskrig. Går man dit, får man tåla leken, men ibland kan det ändå bli lite väl hårt.

Vi går våra rundor oavsett vädret, hunden och jag, och då behöver jag också verkligen mössan. Ibland blir det både mössa och huva på. Hunden klarar sig bra, men om det både blåser och snöar så vill han inte vara ute så länge. Då vänder han och skuttar hemåt.

Igår började jag mina utecklingssamtal för den här terminen. Jag kände mig inte riktigt bra. Halsen sved redan på onsdagskvällen, men jag åkte ändå till uppstarten av 40 dagar i missionskyrkan.Det var en bra samling. På torsdagen hade jag lite ont i huvudet också, men jag tog en tablett och åkte till jobbet. Jag vill inte gärna ställa in in planerade samtal. Det blir så jobbigt att boka om tider och det drar ut på tiden. Vi har tre veckor avsatta för samtal så vi ska kunna vara klara innan februarilovet. Det gick bra, men sen var jag trött och riktigt hängig. Det fick bli fler tabletter och mammas huskur innan jag kröp ner under täcket.

När jag vaknade, var värkte det inte bara i hals och huvud. Hela kroppen gjorde ont. En rejäl förkylning hade slagit till. Det var bara att ta det lugnt hemma i sängen och hoppas på att febern skulle gå ner. Vila, varm dryck och lite medikamenter hjälpte. Ikväll mår jag lite bättre, men näsgångarna är täppta och orken är inte mycket att skryta med. Det blev bara en kort hundrunda. Då pälsade jag på mig ordentligt för att inte bli för nedkyld.

I det här vädret blir det inte så många andra aktiviteter än de som går utföra inomhus. Jag passar på att läsa lite. Ett tag hade jag värk i handlederna och då kunde jag inte sticka, men nu verkar det gå bra igen. Men det är inte alltid lusten infinner sig varken för att sticka eller läsa. Inte blir det mycket geocaching heller. Jag fick ett ryck och började lösa lite mystar. Det kan man alltid göra om man har tid över för det håller igång hjärncellerna. Det fanns ett helt gäng mystar i Tranåstrakten, som jag löst. När det blir bättre väder och ledigheten infaller, kan  jag kanske ta en tur dit och försöka logga dem också. Nu blir det mest skrivbordsarbete.