Det nya året började med regn och all snö som eventuellt fanns kvar försvann i ett nu. Vi tog det riktigt lugnt och började med en lång sovmorgon. Maken lånade min bil och åkte för att fixa en del som tagit slut för honom. Han tog sedan svängen om Ljungby och hämtade hem sonen. Då slapp jag göra det.
Efter lunch regnade det lite mindre och då gav vi oss ut, hunden och jag. Regnet avtog mer och mer och när vi kom fram till Lövö på Store Mosse, hade även duggandet upphört. Vårt mål var att logga årets fyra första cacher. De två första fanns vid den smala grusvägen fram mot Lövö. Jag stannade mitt på vägen. Den enda bilen vi såg hade vi mött tidigare och lyckats passera med några millimeter till godo. Hunden fick vara kvar i bilen. Det gillade han inte, men han skulle få ut och rasta sig senare.
Grusvägen var nygrusad inför det nya året kanske. Jag visste ju var gömmorna fanns eftersom jag varit med när de lades ut. Den första, Välkommen till Store Mosse Nationalpark, hittade efter att ha tagit några steg rakt ut i terrängen. Den kunde jag logga snabbt och så var cachingsäsongen 2015 inledd.
Sen fortsatte vi upp till Lövö P vid den lilla parkeringen. Här blev det lite knepigare då gömman hade frusit och det var lite svårt att få ur burken. Jag fick hämta ett verktyg i bilen, men då lyckades jag. Sen kunde jag logga utan några större problem. Det var lite is inuti men den skrapade jag bort. Vi parkerade inte där utan fortsatte ända fram till grindarna vid Lövö.
Det såg tomt och ödsligt ut på Lövö. Idag var här inga andra besökare. Nu fick hunden följa med ut och då blev han genast glad och skuttade omkring och nosade överallt.
Vi följde stigen på Lövö Runt-rundan. Första delen är ju lätt att gå och torr trots det blöta vädret. Det var bara på ett ställe det var lite geggigt men mina stövlar klarade det och Takkos tassar också.
Katrins två gömmor på rundan var vårt nästa mål. Vi fick lämna stigen ett tag för att söka upp den första, #1 Lövö Runt. Här gick vi ut på en udde vid kanten av mossen.
Vi hittade förstås den gömda burken. Fast den låg ganska synlig när vi kom. När vi lämnade platsen var den inte lika synlig men en van geocachare kan enkelt avslöja gömmans placering.
Det var alldles tyst på mossen. Inga fåglar och inga andra djur observerades. Det förändras snart när ljuset och värmen kommer tillbaka om några månader bara. Nu blir det ju ljusare igen för varje dag.
Rocknen höjer sig över mossplanet så här är det torrt och fint att gå bland riset, mossorna och lavarna. Vi fortsatte fram till #2 Lövö Runt. Där var skogen lite tätare och därmed lite mörkare. Det började skymma tidigt och jag fick plocka fram ficklampan för att kunna hitta burken. Den är lurigt gömd så även om jag visste var vi gömt den så tog det en stund att hitta den. Men den hade klarat sig bra.
Vi fortsatte inte hela rundan fram till mina två gömmor. Det är lite blötare partier att ta sig över om man ska gå hela rundan. Jag var inte ute för att kolla burkarna utan ville bara logga Katrins gömmor som inledning på det nya året. Vi sneddade genom skogen och kom fram till en inhägnad hage. Där följde vi staketet tillbaka till stigen vi kom på tidigare. Snart skymtade vi Lövö igen.
Det var en ganska lagom runda. Vi blev lite svettiga och varma av den raska promenaden tillbaka till bilen. Jag hade regnkläderna på men det regnade inte som tur var. Sen åkte vi hemåt igen. PÅ hemvägen stannade jag vid en av mina gömmor, Reading Comprehension, för att utföra lite underhåll. Loggremsan skulle vara fuktig och det var den även om man nog hade kunnat skriva på den. Jag torkade ur burken och lade i en ny remsa. Den senaste loggaren var en av mina gamla elever som skrev att han kunde logga den p g a sina språkkunskaper, en del tack vare CO (alltså mig). Det är roligt att få lite personliga loggar ibland.
Nu var vi klara med dagens cachingrunda. Vi körde raka vägen hem där det väntade risgrynsgröt till oss hungriga vandrare. Ja, hunden fick lite annat förstås. Men jag åt min gröt med glädje. Imorgon är det tänkt att det ska bli en lite längre runda, om inte det stormar för mycket förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar