Det gamla året närmar sig slutet. Det är nu bara knappt en timme kvar. Sedan börjar ett nytt fantastiskt år, får vi hoppas och tro. Nyårshälsningarna har duggat in via Facebook och SMS en bra stund. På något sätt firar vi nog nyår allihopa, men inte över hela jordklotet. Det finns ju de som firar nyår vid andra tider på året.
Traditionsenligt firar vi i familjen nyår här hemma, i alla fall större delen av familjen. Yngste sonen firar med sina kompisar, men den äldste är hemma hos gamlingarna. I år är Ambjörn här också.
Vi brukar laga en trerätters middag tillsammans. Det brukar mest vara sonen och jag som planerar och lagar maten. Maken får ta hand om disken efteråt. Sonen och jag åkte och handlade tidigare på dan. Vi var nog lite sega efter gårdagen, men vi hann i tid innan Ässet stängde vid tretiden. De släckte lamporna en efter en så vi förstod att de ville att vi skulle betala. De ville nog också åka hem och fira nyår. Men vi fick tag på det vi behövde för nyårssupén.
Detta inlägg handlar mest om mat. Så ni som inte vill läsa om vår meny, kan sluta här. Vi började med en Apelsindoftande morotssoppa med ingefärsyoghurt och vitlöksbröd. Receptet hittade jag på ICA:a hemsida. Den var god och passar nog lika bra en kall höstkväll.
När förrätten ätits, började vi laga huvudrätten. Supén tar sin tid eftersom vi ändå har hela kvällen på oss. Det krävs lite planering av logistiken kring spisen. Fläskfilé skulle det bli. Jag helstekte den i ugnen efter att jag brynt den runt om i pannan. När den var klar och vilat en stund, skivade jag den. Jag hade kikat runt lite på olika recept men hittade inget som jag ville följa till 100%. Jag snodde lite här och där och improviserade. Det skulle bli bananbåtar, kom jag på. I foliebåtarna bottnade jag med fläskfilén i skivor. Sedan skivade jag bananer och lade dem över. På toppen skivade jag gorgonzola. Jag kunde tagit lite mer ost, men det blev bra ändå. Här är båtarna klara för gratinering.
Till bananbåtarna gjorde jag potatisrosor. Jag hade sett bilder på dessa på Pinterest och googlade fram ett recept som lät bra. Vi skivade potatisen på mandolinen och tryckte ner skivorna i muffinspannan. Över ringlade vi olivolja smaksatt med mycket vitlök, lite persilja, salt och peppar. Efter halva tiden hällde vi på en skvätt grädde och toppade med lite riven cheddar. De blev kanske lite väl knapriga för de fick vänta på att bananbåtarna skulle bli klara. Men de var goda. De påminde lite om hasselbackspotatis.
På nyårsafton brukar vi alltid servera maten på tallrikar och inte i karotter. Bananbåtarna och potatisrosorna fick sällskap av lite salladsmix och romanticatomater. Över grönsakerna ringlade jag min födelsedagspresent, dadelbalsamvinäger och olivolja med citron. Lite flingsalt och så var skapelsen komplett. Det blev väldigt gott med den balsamvinägern.
Festen fortsatte och vi blev alla mätta och glada. Lite TV-tittande ägnade de andra sig åt under kvällen. Själv satt jag och bloggade ifatt mig efter malmöresan. Det började droppa in nyårshälsningar via sociala medier. I Finland har de redan ett nytt år. Det är vi som ligger lite efter. Sonen skickade ett SMS medan det funkade, som han skrev.
Desserten förberedde vi tidigare på eftermiddagen. Det är skönt när något är klart och kan vänta i kykskåpet. Det blev pannacotta än en gång. Detta var en Kryddig yoghurtpannacotta med hallon. Receptet fanns även detta på ICA. Kryddorna var kanelstänger och stjärnanis som mortlades grovt och kokades i grädde med lite socker och vaniljsocker. Sedan silade jag grädden efter att den dragit ur smakerna. Den blandades med matyoghurt och gelatin innan den hälldes upp i portionsglasen.
Hallonen skulle egentligen blandas med honung och passeras, men jag gillar när hallonkärnorna känns så jag struntade i att passera. Dessutom tog jag bara lite florsocker i stället för honung. Hallonen hällde vi över pannacottan och sedan strödde vi lite flagad mandel på det. Vi avslutade med en bit Noblesse. Detta serverades med kaffe till dem som så önskade. I år fick jag pannacottan helt perfekt krämig. Hallonen var syrliga men det gillade vi.
Efter denna trerätterssupé var vi väldigt nöjda. Det var bara Takko som önskade lite mer. Han hade ju inte fått smaka så mycket av den goda maten. Men någon liten bit hade han fått. Nu hoppas vi att det inte blir för jobbigt för alla djur som är rädda för smällar. Jag hörde just nu de första smällarna. Trots att vi bor på landet hör vi smällarna långt bortifrån. Takko är som tur inte alls rädd.
Riktig matlagningsblogg. Låter gott. Önskar dej ett riktigt bra 2015.Förstår att det finns blogginlägg som jag inte läst. Får backa lite och ta en koll. Anna-Lena
SvaraRadera