Dan före

Lugnet har lägrat sig över Rannäs Skattegård. Nu är allt klart. Eftersom vi hade så många lediga dagar innan jul, har jag hunnit med alla julförberedelser i god tid. Alltså slipper jag vaka in julaftonen och kan sova en god natts sömn (förhoppningsvis). I vanliga fall brukar jag inte klä granen förrän dan före dopparedan, men i år fixade sonen och jag till den redan igår.

För en gångs skull åkte hela familjen och julhandlade maten. Det betydde att jag hade tre hantlangare som jag kunde skicka ut och hämta än det ena och än det andra. Yngste sonen är en bra kock så han fick laga middag när vi kom hem. Det blev en god kycklingcurry med ris.

Några kakor brukar jag baka till jul. Jag satte igång att göra nötkakor och drömtårta. Saffransbröden har vi snålat på så det har jag kvar av. Pepparkakor och struvor köpte jag. Man måste inte göra allt själv. Förste sonen fick sätta igång knäck koket medan jag bakade. Sen sa jag visserligen att man inte skulle röra i smeten, men lite tillsyn behöver den. Sonen försvann och plötsligt ser jag att smeten ser ut att vara färdig. Det var den gott och väl. Så i år blir det ingen perfekt knäck. Den blev lite för hård, men vi får suga på den länge.

Köttbullar måste vi ju ha. jag hade tänkt börja lite tidigare med dem, men maken var så orentlig när vi kom hem från affären att han frös in hela köttfärspaketet. Det blev till att vänta medan det inade upp igen. Jag hann ju baka klart i stället och städa. Det mesta klarades av igår, men det sista tog jag idag. Det blir lite annorlunda när gardinerna byts ut. Jag hittade panellängder med tomtar på Citygross. de reade ut lagret så jag fick fyra längder för 50 kr. Det blev både till köket och arbetsrummet.

Mina julinköp var klara, men de andra hade lite kvar. Dessutom ville de upprätthålla vår gamla familjetradition att julbada någon av de sista dagarna innan jul. Det hade varit skönt, men jag stannade hemma och fixade julskinkan och sillsalladen. Båda är ju måsten på julbordet. Skinkan tar ju lite tid, men jag hann göra en hel del under tiden den var inne i ugnen. Jag tog en dusch när jag var klar så jag slapp vara svettig även utan julbadet.

En ganska ny tradition i församlingen är att samlas vid samhällsgranen (som visade sig vara två) och sjunga in julen på kvällen före julfton. Tidigare hade vi samlingen i missionskyrkan. I år fick jag sällskap av maken och äldste sonen.

Vi sjunger en del vanliga julsånger och pastorn läser julevangeliet. I år intervjuade han också en tjej som ska åka till Hawaii som volontär. Hon fick berätta lite om vad hon ska göra och så fick hon en liten present. Efter nästa julsång höll pastorn en betraktelse och utgick då från den gamla slagdängan Sjömansjul på Hawaii med Yngve Stoor. Den handlar ju om en sjöman som sitter på en kaj och tänker på att han har allt han behöver men ändå saknar han något. Han längtade kanske hem till Norden. Så är det väl för många även idag. Vi har allt vi behöver och ändå kan det kännas som att något fattas oss. Vi behöver inte alla presenter och har mer mat än vi kan äta upp. Vi har ett hem och de flesta har någon att vara med. Julevangeliet handlar om att Gud kommer till oss som ett litet barn för att vi inte ska sakna något.

När alla sånger var sjungna och pastorn förklarat julen insjungen, serverades glögg, kaffe och pepparkaka till de som ville värma sig ite. Det var lite kyligt, men stämningen var god. Många hade slutit upp, fler än förra året, tror jag.

Vi stannade inte kvar utan åkte hem och fixade egen glögg. Jag hade fått en flaska lingonglögg från en av klasserna i skolan. Så den provade vi tillsammans med pepparkaka och ädelost. Den var god och inte så söt.

Eftersom vi blev färdiga så tidigt, hade jag tid att baka lite biscotti. Det är ju så gott till en kopp te. Sonen gillar dem också. jag gjorde snabbt två olika sorter, en med mandel och kanel och en med valnötter och choklad. Nu har vi tilltugg till våra testunder.

Nu fanns det bara två påsar kvar i Teadventskalendern. Idag var det ett örtte med kamomill, så jag kommer nog att sova gott i natt. Det är väl dags att göra det nu så man orkar med morgondagens åtaganden.