Sveas blandade fruktkompott

Andra dagen på det nya året drar stormen Svea in över södra Sverige. Men vi låter oss inte avskräckas, Anna-Lena och jag, utan ger oss ut på en geocachingtur i alla fall. Det blev inte så farligt stormigt när det väl kom till kritan.

Vid elvatiden möttes vi på Vandalorums parkering och jag flyttade över till Anna-Lenas bil. Sen åkte vi mot Rydaholm, som skulle bli vårt första stopp. Här fanns tre cacher som var inlagda i våra GPS:er. Vi valde att ta den som var muggeltätast, Rydaholmsalnen utanför biblioteket. Denna aln har varit rikslikare en gång i tiden. Nu finns kopior lite här och där. Här var den uppmärksammad med ett konstverk och en geocache. Vi letade en liten stund och på något sätt hade nog Anna-Lena petat fram den för när jag vände mig om så såg jag den alnslånga skapelsen. Sen fick vi ta med den till bilen för vi behövde en pincett för att få fram loggremsan. Vi loggade och återställde när ingen tittade på. Det var en riktigt trevlig gömma som fick inleda dagens skörd.

Vi hoppade över de andra rydaholmsgömmorna och fortsatte mot Alvesta. Det fanns en för årstiden lämplig gömma som hette Gott Nytt År. Den hade lite hög terräng men verkade ändå nåbar. Vi fick förstås först ta oss över ett stort område med nedhuggen sly. Det är lätt att snubbla på de korta stubbarna, men vi klarade oss över till gömman.

Här var det bra att ha med en kompis som är reslig. Dessutom fanns hjälpmedel på platsen som kunde förlänga ytterligare några decimeter. Pinnar fanns det ju gott om, men det tog ett tag att få ut burken ur gömman. Till slut kunde Anna-Lena vispa ut den så att den landade framför mina fötter. Sen var det en baggis att logga och rätt enkelt att lägga tillbaka den.

En av de trillingcacher som släpptes vid Pulkaeventet i Vetlanda fanns i Alvesta, vvv.triangeldrama. Vi åkte dit för att logga den. När vi parkerat och började gå mot gömman, såg jag en bekant figur som också var på väg däråt. Det var bonkebenke, som stannade och väntade in oss när vi vinkade åt honom. Sedan letade vi gemensamt. Det blev jag som fick syn på den lilla burken och så kunde vi skriva in oss i loggen även här. Vi pratade lite och bonkebenke gav oss några tips inför fruktrundan. Sen fortsatte vi åt olika håll.

Huvudmålet för dagen var Fruktrundan. På vägen dit loggade vi en enkel gömma, Nodlebak, som kom i vår väg. Sen var vi framme vid parkeringen och fortsatte rundan till fots. Vi laddade med en banan så att vi skulle kunna orka med hela rundan.

Nu kommer det att bli lite spoilerbilder, men de här gömmorna var sådana att de inte hjälper så mycket. Det svåra var inte att hitta dem utan att komma åt loggboken. Gömmorna var alla roliga och en del riktigt krävande. Några var enkla men flera av dem var riktigt kluriga. Två av dem var multicacher. Den första vi gav oss på tog en stund, men till slut lyckades vi.

Om vi läst ledtråden lite noggrannare kanske vi sluppit leta på fel ställen. Nu ordnade det sig till slut ändå. Vi fick se lite fler intressanta platser helt enkelt. Nere vid sjön låg bryggorna klara för sommarens bad. Idag var det inte lockande med insjöbad, men om ett halvår kanske det kan vara aktuellt. Det höll uppe den större delen av rundan så vi slapp bli blöta, men vi hade garderat oss med regnkläder och grova stövlar på fötterna. De senare var bra att ha då vi hamnade i blötare terräng lite senare.

Terrängen var översållad av små eller stora stenar. Det märktes att vi var i det stenrika Småland. Ändå var det hyfsat lätt att ta sig fram på stigarna.

Frukter kan se väldigt olika ut. Tänk så glad man kan bli av att hitta en plastcitron ute i skogen, men om det är en final på en multi kanske det blir enklare att förstå.

Leden vi följde kallades Spånenleden. Vi kunde följa vägen utmed sjön och göra våra avstickare in i skogen när vi närmade oss gömmorna. Naturen var ändå ganska omväxlande.

Till våren kommer det att vara vackert här i hassellundarna. Nu var marken täckt av bruna löv, men när grönskan kommer och fåglarna hittar tillbaka kommer det att bli helt annorlunda här.

I en av de roligaste gömmorna gällde det att palla frukt, men det gällde att undvika den ruttna frukten och hitta den goda frukten där loggen fanns. Vi samarbetade bra och lyckades hitta rätt utan att behöva plocka ur alla frukter. Sådana gömmor uppskattar vi och ger favvopoäng på.

Här och där fanns det en del informationsskyltar uppsatta. Den här skylten berättar om Alkärret och om de växter som finns i den biotopen. Blött var det, men vi behövde inte gå ner i kärret utan fortsatte vägen framåt.

En av gömmorna misslyckades vi med. Det berodde mest på vädret. Vi kunde inte se vilka frukter som dolde sig bakom glaset för det var så mycket imma bakom. Vi gjorde ett tappert försök och fick fram rimliga koordinater så vi gick i den riktningen.

Vi hamnade i den mest eländiga terräng som kan tänkas, sly som piskade ansiktet, leriga diken att hoppa över, stora stenbumlingar med hal mossa, ruttna pinnar på marken att halka på. Vi förstod att vi måste vara fel för det skulle bara vara en T1,5. När jag läste loggarna, förstod jag att det fanns en checker. Jag kollade den i mobilen och den bekräftade att vi var helt ute och cyklade mountainbike. Vi tog oss med besvär ut på vägen igen och valde att fortsätta till nästa gömma. Den här ska nog tas en torrare årstid.

Ungefär halvvägs kom vi ut mot RV25/27. Där fanns en riktigt klurig gömma som jag letat efter tidigare. Den ingår inte i fruktrundan utan ligger vid en nedlagd rastplats. Jag hade fått lite tips som bekräftade att jag letat på rätt ställe, men vi kunde inte hitta gömman den här gången heller. Här blåste det dessutom så vi valde att retirera in i skogen igen och fortsätta längs fruktrundan.

Alla gömmor var inte så kluriga. Det fanns de gamla klassiska gömmorna också, men frukttemat var ändå genomgående. Här blev vi så sugna så vi passade på att plocka fram varsitt äpple att mumsa på medan vi fortsatte vandringen.

Den här delen av rundan följde tydligen den gamla pilgrimsleden för det satt små skyltar här och där på stolparna. Nu vände vi söderut igen.

Gömmor kan se väldigt olika ut. Vi hittade apan Bobbo som hade vissa problem med en banan. Vi kunde som tur var hjälpa honom och som tack fick vi logga ytterligare en gömma. Jag förstår att detta är en barnvänlig runda bara de orkar gå ett antal kilometer.

Så kom vi fram till en ridskola med stora röda byggnader. Vi mötte några av hästarna och deras skötare som varit ute en runda och var på väg in i stallet.

En del gömmor var stora, andra lite mindre och lättare att missa. Men om man vänder sig om, kan de plötsligt vara där framför näsan. Vid den här gömman blev jag plötsligt väldigt sugen på en kopp varmt fruktte.

Den sista delen av rundan gick vi på en stig genom en granskog modell yngre. Gömman skulle finnas andra sidan de täta granarna, men vi valde att angripa från ett annat håll.

Den sista gömman var också väldigt rolig men knepig. Här sattes våra matematikkunskaper på prov, men mattelärare som vi båda är så klarade vi uppgifterna snabbt. Det var sen det blev problem. Loggboken fanns högt ovanflr huvudet på oss och det var lite trassligt i lådornas inre. Till slut lyckades vi i alla fall med hjälp av mina knopkunskaper nå burken. Vi löste nog inte den här uppgiften på rätt sätt, men vi löste den trots allt och våra nick står på loggremsan. Det blir inga länkar till fruktrundans cacher, men om ni vill, så hittar ni nog dem på kartan ändå.

Detta blev dagens sista gömma. Eftersom vi inte löste den ena multin hade vi inte alla siffror till finalen. Vi fick lämna den utan att ha försökt oss på den. Det finns fler gömmor i Alvestatrakterna så vi får väl återkomma en annan gång. Nu var vi trötta i benen och rätt hungriga. Bilen vändes åt hemhållet. Jag blev avlämnad vid Vandalorum och hoppade in i min bil för att köra hem till lite lagad mat. Det hoppades jag att de hemmavarande hade fixat. Så var det också.