Efter Egon - Nåd och sanning

PÅ söndagsmorgonen hade stormen Egon bedarrat även om det fortfarande blåste en hel del i trädtopparna som stod kvar. Hela natten ven det runt stugknutarna. Det lät en hel del utanför fönstren och vi undrade hur gårdsplanen skulle se ut på morgonen. Himlen lystes upp av blixtar vid tre eller fyra tillfällen, men det hördes inga knallar. Stormen överröstade allt. Så mycket sömn blev det inte förrän framåt småtimmarna när det lugnade ner sig lite.

Nu var det inte så mycket om blåst omkull förutom maken enkla och provisoriska vedtak som han snickrade ihop för att veden skulle kunna torka under tak när det det regnade i somras. Takko och jag gick en liten runda på morgonen. Det fanns ett träd som fallit över vägen men det var redan kapat så vi kom fram. På grannens mark såg jag en stor gran som låg ner i dungen intill vägen. Annars verkade träden ha klarat sig. Vi gick inte uppåt skogen dock. Det verkade inte så klokt då det fortfarande blåste lite. Vi såg att vattnet hade stigit i kanalen så att det stod vatten över vägen så det är inte säkert vi ens hade tagit oss över.

När vi kom tillbaka var det dags för maken och mig att åka till Missionskyrkan. Vår värdgrupp skulle fixa mingelfika och tjänstgöra vid gudstjänsten. Min uppgift förutom att servera fika var att läsa ett inledningsord. Jag valde att läsa från Johannesevangeliets inledning, de första fjorton verserna.

"1I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2Det fanns i begynnelsen hos Gud. 3Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.4I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

6Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. 7Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

9Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 10Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 13som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

14Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning."

Det var egentligen de tre sista orden jag fastnat för. Jag läste dem innan jag lade mig igår kväll och medan stormen drog förbi ringde de i mina öron, nåd och sanning. Sanningen är inte alltid vacker. Den kan vara avslöjande och brutal som en vinterstorm. Sanningar avslöjas titt som tätt i media och människor, inte minst offentliga personer, hängs ut till allmänt beskådande av deras misstag eller brister. Sanningen måste få komma fram, men ibland kan man ifrågasätta sättet man väljer att publicera på. Det finns inte mycket nåd på löpsedlarna bara s k sanningar.

Jesus kunde också avslöja människors falskhet och personliga brister, men han lät det aldrig stanna vid det. Hos honom kombineras alltid sanningen med nåden. I nästa ögonblick säger han nämligen: "Dina synder är förlåtna." Avslöjandet följs av förlåtelse och upprättelse.

Sanningen och nåden behöver gå hand i hand. Sanning utan nåd blir grym, nåd utan sanning blir billig. Det står också att sanningen ska göra oss fria, men det gör den bara om den följs av nåden. Det är först då sanningen kan befria människor.

Jag tycker att den som avslöjar en annan människas brister och felsteg har ett stort ansvar. Den som kommer med sanningar måste också vara beredd att förlåta och upprätta. Annars blir sanningen en destruktiv kraft i stället för en befriande. Vi behöver alla både nåd och sanning.

Efter gudstjänsten åkte vi hem och röjde upp det lilla som behövdes. Sen åkte vi in till stan och åt lunch på Hotell Vidöstern. Det regnade och blåste en del fortfarande. Utanför fönstret yrde snökornen men på marken blev det mest blask. Framåt kväll sjunker temperaturen. För en stund sedan tog hunden och jag dagens sista runda. Då gick vi byarundan på ett tunt isigt snötäcke. Det kanske är så här vädret kommer att vara den närmsta tiden. Det är lågtrycken som råder. De påverkar inte bara vädret där ute. De påverkar kroppen också. Jag känner av värken i lederna, speciellt i handleden där jag bröt armen. Det får jag nog leva med. Men lågtryck kan snart passera och vi går mot ljusare tider i alla fall.