140-årskalaset

Det blir oerhört vackert i naturen när det är lite fuktigt i luften men rejält kallt. Då kommer rimfrosten och klär in alla grenar och kvistar, ja, allt som sticker upp. I lördags förmiddag åkte jag in till stan. Utsikten över Lagadalen med frost och en blek sol var bedårande.

I torsdags ringde de från Folktandvården. Det var nog ett år efter planerat återbesök. De ligger efter med kallelserna. De sa det när jag var inne i våras på akut besök p g a ilningar i tänderna. Som tur är har jag inte mycket problem med mina gaddar. Men nu blev det snabba ryck. Jag hade kunnat komma in redan i fredags om jag inte hade jobbat då. Det fick bli lördag förmiddag i stället. Det passade mig bra. Då slapp jag städa kyrkan. Det fick maken göra.

Tandläkarbesöket gick snabbt. Varken röntgenbilderna eller manuell undersökning visade några tecken på hål.Det fanns bara lite tandsten att avlägsna. Sen var jag klar.

På hemvägen inhandlade jag lite matvaror med mera. Det skulle bli kökstjänst resten av dagen. Kalmarsonen var hemma på helgbesök. Honom hämtade jag vid tåget på fredagskvällen.

När det är så här kallt, passar det bra med soppa till middag. Gulaschsoppa är het på flera olika sätt och det var en sådan som fick puttra på spisen den här dagen. Den smakade smaskens. Originalet kommer väl från Ungern, men när jag bodde i Österrike serverades det ofta gulasch där. Så denna soppa ger mig lite nostalgiska minnen.

Efterrätten var också en gammal klassiker: mintchokladpäron med vaniljglass. Den är så enkel att göra, men så god att äta. Den fick stå inne i ugnen på eftervärmen när tårtbaket var klart. Dagens huvuduppgift var annars att baka en tårta till kalaset på söndagen.

Idag på söndagen fyller nämligen min mamma 90 år. Det skulle vi fira och samtidigt skulle vi gratulera min yngste bror som fyller 50 år om drygt en vecka. Tillsammans blir de ju då 140 år.

Mamma brukar alltid få tulpaner på sin födelsedag. Denna tradition kunde jag ju inte bryta så det inhandlades en tulpanbukett i blomsterhandelsn i Forsheda på lördagen. Buketten fick först smycka bordet i kyrkan under dagens gudstjänst. Maken och jag hade hand om värdskapet tillsammans med en person till. Halva värdgruppen var borta så vi fick snällt infinna oss. Blommor och inledningsord föll på min lott. Sen åkte vi hem och tog en kopp kaffe innan vi åkte till 140-årskalaset.

Vi var säkert trettio personer hemma hos mamma. Tallrikarna fylldes av god mat som alla bidragit med. Mitt bidrag kom ju fram lite senare, men det fanns potatisgratäng, rostbiff och annat kallt kött, varmrökt lax, ål och mycket frukt och sallad.

Mamma är äldst i vår släkt, men hennes väninna är ett par år äldre. Båda hör lite dåligt så ljudnivån kan bli lite hög när de träffas.

Två av våra kusiner från Borås hade hittat hit. Det är roligt att träffas. Fast det blir inte så ofta. Nästan alla har passerat eller ska passera 60 i år. Det är många som fyller jämnt i år i vår släkt.

Det blev lite trångt vid borden, men det förhöjer ju bara stämningen och alla lät maten smaka. Det var alldeles lagom mycket mat. Gott var det också.

Släktens yngste visade sin soliga sida i pappas famn. Än så länge är han ensam i sin generation precis som mamma.

Alla kunde förstås inte vara med. Karlskronasonen hade inlämningsuppgifter som skulle vara inne senast idag så han stannade i Blekinge. Kusinen i Stockholm hade inte heller möjlighet att komma, men han fixade fina löpsedlar på jobbet.

Min bror, som är jägare och hundägare, fick förstås en egen löpsedel. Det är inte så lätt att hitta på presenter till en 90-åring. De har ju oftast allt de behöver. Vi gav henne en ny handväska.

Sen var det dags för efterrätterna. Min syster hade med sig en spettkaka från Skåne för det gillar vår mor. Den ska skäras på ett speciellt vis så att den behåller formen, men ändå kan man ta bitar av den. Det blir liksom fönster i tornet.

Mitt bidrag var ju tårtan. Det blev en marängtårta med citrongrädde och hallon emellan. Jag gillar att smaksätta grädden med lemon curd. Det blir en fin smakbrytning mot den söta marängen.

Smålänningar kan ju inte vara utan sin ostkaka så det fanns en stor sådan från Vrigstadbageriet. De bakar de bästa ostkakorna. Det var längesen vi gjorde egna, men de var också goda.

Efter kaffet och efterrätterna var vi tvungna att åka hemåt. Sonen skulle med tåget mot Kalmar så vi hade en tid att passa. Vi släppte av honom vid stationen och fortsatte sedan hem till hunden.

Då var den här helgen över. Den gick i ett blink. Imorgon börjar den hektiska perioden med utvecklingssamtal och på torsdag börjar vi andra modulen i mattelyftet. Nu har vi fått upp farten och allt rullar på som vanligt.

Kallt, kallare...

Kylan har återvänt. Det blev en kort tids blidväder, men nu är det ju kallare än nånsin. I morse visade termometern utanför köksfönstret minus 16 grader. När jag åkte hemifrån hade temepraturen stigit två grader men det märktes knappt. Det blev en kort och snabb runda hunden för ingen av oss ville vara ute för länge i den här kylan.

Igår drog det in en front från väster. Det såg i alla fall ut så och väderkartan på tv hade en front inritad. Jag såg framkanten tydligt när jag gick över parkeringen på skolan. Mörka moln tornade upp sig bakom högstadieskolan.

När jag parkerade hemma på gårdsplanen syntes i alla fall solen under molnbanken. Ovanför oss var himlen ljusblå med små lätta moln. Vilka skarpa gränser det finns även i naturen ibland. Det inte bara vi människor som drar upp skarpa gränser mellan oss.

Tidigare i veckan sjösatte jag mitt årsprojekt i geocachingen. Jag hade lite lösa planer på att lägga ut en mystgömma varje månad under hela det här året. Varje cache skulle ha åtminstone en lös koppling till månaden. I tisdags skickade jag in Januarisnö och den publicerades på morgonen efter. På förmiddagen var den loggad. Den var inte så svår, men man kan nog krångla till den och slå knut på tankarna i huvudet, om man inte hittar rätt spår. Eftersom det är en myst lägger jag inte ut några bilder från gömstället.

Januaris månadsgömma handlade om böcker på temat snö. Det brukar ju trots allt ha kommit en del snö på årets första månad. Dessutom passar det bra då att krypa upp i soffan en i en skön fåtölj med en kopp te i handen och en spännande bok i sitt knä. Nästa månad blir det ett helt annat tema. Jag har redan börjat att spåna på den gömman, men jag tänker förstås inte avslöja mer nu.

Igår kväll var det tjejträff och för en gångs skull orkade jag vara med. Fast jag var ganska trött efteråt. Det var roligt att träffas och jag hoppas att jag kan vara med fler gånger under våren. Idag hade jag inga lektioner. Jag sitter med i skolans trygghetsgrupp och vi skulle träffas för att se över våra ordningsregler och vår handlingsplan mmot diskriminering och kränkande behandling. Ibland kan dessa planer kännas bara som pappersprodukter utan någon betydelse för verkliga livet. Men efter den senaste tidens alla rapporter om övergrepp, kränkning och diskriminering av olika grupper och personer, känns det verkligen angeläget att jobba med dessa frågor med eleverna.

Det var frotfarande kallt när jag kom hem. Snövallarna var täckta av iskristaller i form av isnålar. Hunden och jag tog en lite längre tur, men det blev inte hela skogsrundan idag. Sen skyndade vi in i stugvärmen. Än har vi inte fått klart med bergvärmen så vi får fortsätta att elda i pannan ett litet tag till, men snart ska vi kunna ha lite jämnare temperatur inomhus.

Solen sken i alla fall. Det känns lite ljusare än tidigare. Det går åt rätt håll. Vi vände en bit uppe i skogen. Det var ännu kallare när inte solen nådde ner mellan träden.

En myrstack hade visst fått besök. Det kanske var en räv som letat efter lite snacks i form av myror. Vi har rätt gott om rävar här har jag förstått av all spillning jag sett. Någon Mickel har jag väl också skymtat.

Ikväll blev det en tur till stan för att hämta sonen som kom med tåget från Kalmar. På söndag ska det bli släktkalas. Temperaturen hade nästan sjunkit ner till morgonens nivå, när vi klev ur bilen här hemma.

Till sist kan jag väl få bjuda på lite musikalisk underhållning. Jag kunde inte välja bland alla kompositörerna så det fick bli en mix. Trevlig helg, alla!

Januaritö

I morse var det töväder och dropp från träden, när hunden och jag var ute på morgonrundan. Egentligen var det väl plusgrader redan igår kväll. Det var halt på vägen då vi åkte till kvällsgudstjänsten i Missionskyrkan. Lite halt var det nog även på morgonen, men det var dimma också. Den gamla tallen uppenbarade sig ur allt det grå inte förrän jag kom riktigt nära. Vilken skillnad från fotot jag tog för några dagar sedan på samma motiv.

Efter förmiddagens lektioner hann jag både åka till vårdcentralen för att ta ett nytt blodprov och sen hem för att ta ut hunden innan det var dags för fler lektioner. Det var blött i spåret men Takko stretade på.

Det droppade bra från träden. Fukten från alla molndroppar hängde i luften. Himlen var alldeles grå.

Om det fortsätter att vara mildväder, försvinner snön snabbt. Men jag tror kylan kommer tillbaka och med den mer snö.

Vi skyndade oss tillbaka i våra egna spår efter en kort vända. Sen var det dags för engelskalektion i sexan och därefter teknik med samma klass. På engelskan har vi startat med att prata om Martin Luther King Jr. Vi tittade redan i torsdags på ett kort klipp på Youtube från hans berömda tal med yttrandet "I have a dream". Sen fick eleverna skriva korta texter på engelska om sina drömmar för sig själva, för sitt samhälle och för världen. Idag fick de läsa upp valda delar. Det var roligt att höra deras drömmar. Vi har också läst en lite svårare text om Martin Luther King Jr och svarat på frågor till texten.

När eleverna gått hem, fotrsatte vi i arbetslaget att träffas tillsammans med en coach. Eftersom det är många nya i arbetslaget behöver lära känna varandra och hitta strukturer för våra möten. Ibland är det bra att någon utifrån hjälper till att få igång det arbetet. Idag fick vi dra kort med egenskapsord och dela ut till den vi tyckte hade mest av den egenskapen som stod på kortet. Vi fick behålla kortet om amn tyckte att det passade bäst in på oss själva. De korten lade vi till vänster och de vi fick från kollegorna till höger. Sen gick vi igenom först de kort vi valt själva och sedan en person i taget och så fick vi motivera varför vi tyckte att det passade in på den personen. Oftast stämde det väl med personens egen uppfattning. Här är mina kort. En del kan verka lite motsägelsefulla men det fanns en motivering bakom alla.

När jag kom hem från jobbet, var jag väldigt trött och hungrig. Så efter lite mat vilade jag en stund. Det är inget jag brukar göra, när jag har normal ork. Det kanske är så att mina blodvärden har sjunkit och att jag därför inte orkar så mycket. Vi får väl se vad proverna visar. Livet går i alla fall vidare och i morgon fyller yngste sonen 25 år. Tiden går och vi med den. Han kommer förstås inte hem och jag pratade med honom igår.

Januarisnö

Snön har lagt sig som ett fluffigt täcke över marken här i Rannäs. Det kom lite flingor redan igår, men idag har snöat lite mer. Det har inte kommit mycket på en gång utan lite hela tiden. På förmiddagen syntes stubben på åkrarna. Nu kanske den döljs av snön. Jag har inte varit ute och kollat.

Fåglarna behöver mat nu. Det blir svårare för dem att hitta när snön lägger sig över allt. Jag såg inte så många fåglar när vi var ute. De satt väl och ugglade i buskarna.

Hunden och jag tog vår skogsrunda innan det kom mer snö. Himlen var alldels grå men det var inte så kallt i luften som tidigare under veckan. Bara några minusgrader, tror jag.

Vid "Skogsbiblioteket" var det fortfarande julfint. En liten gran pyntade den gamla mjölkakannan utanför ingången till raststugan. Det var inga jägare ute idag i alla fall.

Hunden älskade att nosa runt i snön. Det doftade tydligen mycket trtos snöfallet. Han skuttade runt och lekte för glatta livet. Själv var jag så otroligt trött idag. Jag har bara jobbat två dagar efter ledigheten och ändå är jag jättetrött. Jag kanske har dåliga blodvärden. Vi får se vad de säger på måndag när jag tagit proverna.

Maken höll på att röja bort snö med traktorn. Plötsligt ringer han och säger att han behöver mina bilnycklar. Han skulle flytta min bil så att han kunde ploga där. Han hade startat bilen med reservnycklarna som var hemma, men när han stängde dörren så låste bilen in nycklarna. Så den stod hemma på gårdsplanen med motorn igång och han kunde inte komma in i den. Det har hänt mig också så jag stänger inte dörren utan att ha nycklarna i handen.

Vi hade en bit kvar innan vi var hemma så maken tog cykeln och mötte oss. Han fick mina bilnycklar och kunde cykla hem och flytta på bilen. Det gick visst bra att cykla trtos snö på vägen. Han köpte ju en ny cykel för ett tag sedan och den verkar bra.

Den gamla traktorn fick lufta på sig lite idag. Vi röjer ju vår egen väg så den fick tjänstgöra i snövädret, men det får nog bli en vända imorgon också för det kom mer snö senare.

Dagens bild från Herregud&CO var i alla fall uppmuntrande. Inget varar för evigt på denna jord. Inte ens vintern som tur är. Men än är det lång tid kvar på den innan våren kommer. Det får bli lite mer inomhusaktiviteter så här års.

Idag har vi inte till solen. Den här bilden tog jag tidigare i veckan. Solen höll på att gå ned och då bildades en ljuspelare. Det är ett fenomen som uppträder när det är kallt väder, har jag lärt mig nu. Det finns nålformiga iskristaller i luften som bryter ljusstrålarna så att det bildas en ljuspelare. Det kan det bli även vid artificiellt ljus som gatlyktor. Alltid lär man sig något nytt.

Bister verklighet

Den bistra verkligheten är här. Bistert därför att temperaturen har krupit ner en bra bit under nollan nu. Men också därför att jullovet är slut och vardagen närmar sig med stormsteg. Nu är det bara timmar kvar tills jobbet kallar på oss. Maken har ledigt ändå tills måndag, men jag börjar redan imorgon.

De sista två dagarna har varit lite blandade. Jag har inte gjort så mycket för ryggen har protesterat, men några små rundor med hunden har det blivit. Vi har tagit bilen och sett oss om på andra ställen än de vanliga. Igår eftermiddag åkte vi till Ekholmen och placerade ut en ny gömma vid några maffiga enar som jag spanat in när jag passerat här förbi. De var riktigt enorma. Det var gömman också fast den var en micro. Enorm fick den heta.

Intill gömman finns en isbelagd korvsjö som en gång var en del av Storån. Nu var det mycket vatten på stället. När vi placerat ut burken åkte vi en annan väg hemåt. Sen skickade vi in gömman för granskning och snart kom den ut för loggning. En liten siffra råkade dubblera sig i koordinaterna, inte vet jag hur, men det ställde till lite problem för förste loggaren. De löste sig som tur var. Nu har några till hittat den enkla gömman.

Solen gick ned och då blir det genast kallare. Då är det skönt att brassa på i pannan och sitta uppkrupen i soffan med en filt och en kopp te. Man kan lösa lite mystar också och lägga på lager att logga när det blir lite trevligare väder. Sen kan man konstruera mystar. Funderar väl fortfarande på att göra en myst i månaden det här året. Januariplanerna fortskrider men jag vet inte när den kan komma ut.

I morse var det nog ännu bistrare än igår. Det var ingen som ville ge sig ut på långpromenad. Hunden smet ut på en egen runda men han kom in igen efter ett tag. Vi lagade middag och efter den var det dags att röra lite på sig tyckte jag. Jag hade två gömmor kvar på andra sidan Vidöstern. De hade jag tänkt klara av innan jullovet tog slut och nu var sista chansen.

Hunden fick följa med på en liten sjörundtur. Fast vi höll oss på land hela tiden. Solen var på väg ned när vi rundat Vidösterns norra del och var på väg söderut längs riksettan. Den lyste som ett stort rött eldklot över trädens toppar.

Den första gömman fanns vid Fika Kors.  Vi ställde bilen vid en liten infart till en åker på andra sidan vägen och promenerade över till korset. Det var kallt för en liten jycke, men han hängde med. Mina fingrar blev stelfrusna på direkten. -8 grader visade bilen att det var. Därför var det skönt att kunna få tag på den lilla burken på första stället jag letade på. Det var lite svårt att logga i kylan.

Korset hade jag sett förut när jag susat förbi. Förra gången jag letade burkar längs riksettan noterade jag att det fanns och att det borde finnas en gömma vid minnesmärket. Strax efter kom den här gömman och då log jag för mig själv. Jag kanske var lite synsk. Det fanns en informationstavla från Sagobygden som berättade historierna om korset. Det fanns flera versioner och ingen vet väl vilken som är sann.

Nästa historiska plats med en ny gömma var Hallsjö Kyrkoruin. Här har det funnits en gammal gömma som vi loggat tidigare. Det gamla kyrkorummet var bistert kallt idag. Dragit var det också då både större delen av väggarna och hela taket var borta. Men en vacker och rofylld plats är det trots att man hela tiden hör bruset från motorvägen en bit bort.

Vi stannade inte länge inne i ruinen utan gick vidare för att leta upp gömman. Den fanns förstås inte i ruinen. Den gamla gömman hade hängt i ett träd ute i kohagen bakom ruinen. Den här låg lite närmare och man slapp i alla fall korna. Fast så här års är de ju inga problem.

Vi hittade burken och kunde logga med stela fingrar. Pennan i burken strejkade i kylan, men jag använder för det mesta min egen powertankpenna. Den funkar i alla lägen. Sen skyndade vi oss tillbaka till bilen. Jag fick ta det lite lugnt för att inte ramla i sluttningen. Det var det sista maken sa innan jag åkte: "Ramla nu inte!" Men jag klarade mig och vi susade sedan hemåt. Vi rundade Vidösterns södra del och vände norrut hem till Rannäs.

Lite varm fika satte igång kroppen igen. När vi loggat de båda fynden på nätet, fortsatte vi att lösa lite mystar. Det blev ett teamwork med Värnamo och Oslo. Katrin löste en del på sitt håll. jag hade löst en del men fortsatte på några till. Maken kallades in och gav några svar. Vi anropade Katrins dotter i Oslo som hjälpte till med fler lösningar. Snart kan vi åka till Vrigstad och logga alla lösta mystar. Det finns vissa planer på en sådan expedition framöver. Nu får vi koppla av lite och sen ladda med en förhoppningsvis god natts sömn inför morgondagens möte med eleverna.