Shoppingmåndag

Veckan har ju börjat med fantastiskt sommarväder. Idag var det riktigt hett när vi tog vår hundpromenad. Dessutom var det fuktigt i luften vilket gör att man blir alldeles svettig både utifrån och inifrån. Som tur är har de öppnat vägen över kullen igen. Kreaturen har flyttat till andra betesmarker, men spåren efter dem finns kvar så man får kolla var man sätter ner fötterna.

Igår eftermiddag hade jag bestämt med Katrin att ta en shoppingtur till Jönköping. Förra veckan var jag mest hemma, men ibland behöver man komma ut hemifrån och göra andra saker. Detta var ingen nödvändig resa som så många andra. Det skulle bara bli en nöjesresa.

När jag åkte mot stan, hade jag en fantastisk molnhimmel framför mig. Jag var tvungen att stanna på ett ställe och fota de fluffiga molnen. Om jag vände mig hemåt var de tätare, men de glesnade norrut. Inåt stan kunde man se en reva i molntäcket som ett ljusblått band. Det var en häftig syn.

Jag plockade upp Katrin och vi fortsatte norrut. Vi tog de lite mindre vägarna bsra för att de är roligare att åka än de stora autostradan. Vi parkerade i mina gamla trakter vid Östra Torget. Sen gick vi mot Hovrättstorget. Vi var lite hungriga så det fick bli ett besök på ett café först.

En Caesarsmörgås hamnade på min tallrik tillsammans med en kolakaka. I smörgåsen trängdes kycklling, bacon, lite grönsaker och caesardressing. Det var inte helt fel. Caféet skulle stänga tjugo minuter senare föratt personalen skulle på utbildning, men vi lyckades klämma våra mackor i tid. Det blev inte mycket över till gråsparvarna.

Några affärer var utsedda att få ett besök. Mitt främsta mål var Naturkompaniet. Jag ville prova ett par nya friluftsbyxor. Alla mina gamla byxor har ju blivit lite för stora och pösiga nu. Nånstans i min garderob borde det finnas ett par gamla Fjällrävenbyxor i lite mindre storlek, men jag kan inte hitta dem. Ibland brukar jag handla på nätet men nu ville jag prova innan jag köpte. Jag testade ett gäng i olika modeller och hittade ett par som satt riktigt bra. Jag behöver bara lägga upp dem lite. Sen är jag utrustad för nya turer i naturen.

När vi sedan shoppat färdigt i alla butiker som fanns på vår lista, lämnade vi Öster och drog söderut igen. Vi åkte förbi mitt gamla tillhåll på Odengatan 17. Här bodde jag ju ganska många år.

Någon liten plastburk är inte fel att leta upp, när vi nu är ute på en tur. Vi kollade på kartan och valde en som såg ut att kunna vara ganska enkel. Antingen så var den inte det eller så var den väl borta för vi hittade ingen burk på det givna stället.

Alltså fortsatte vi på de mindre vägarna söderut. I Tabergsdalen är det vackert att köra. Det fanns en burk som hette Brottsplats och den siktade vi in oss på. Här var det betydligt enklare. Vi såg till och med burken från bilen så det blev en Park & Grab.

I dalgången är det verkligen kuperat. Det var tur att vi inte behövde klättra uppför slänterna. Här parkerade vi precis intill burken. Solen sken på oss och det var en härlig plats att besöka.

Vi stannade på en liten grusväg kantad av gamla träd täckta av gula och vita lavar som lyste i solskenet. Lavar är spännande organismer.

Resan fortsatte söderut.Vi stannade till vid ett gravfält från bronsåldern. Här skulle det också finnas en geocache. Vi fick gå en kort sträcka på cykel-och gångvägen och flera cyklister passerade oss. Katrin tog sig in i kohagen bland träden i dungen och började leta, men vi hittade inte den här burken heller. Senaste loggaren hade hittat utanför och gömt den på "lämpligt ställe". Vi hittade inte detta lämpliga ställe. Kanske hade kreaturen lekt med den. Det fick bli dagens andra DNF.

Gamla gravfält är alltid intressanta och man kan alltid lära sig något. Vi avslutade dagens geocachingtur och körde sen hemåt. Jag lämnade av Katrin hemma hos henne och fortsatte hem till mig. Det blev en trevlig utflykt med fika, shopping, gemenskap och en liten geocache. Det får man vara nöjd med. Det hade kommit några nya gömmor under dagen. En av dem finns mindre än fem kilometer hemifrån fågelvägen vid ett av mina favoritställen, Slättö sand. Den får vi ta och leta upp sen, kanske på fredag. Team Fridhem var snabbast dit. De bor ju nästan intill.

Solig septemberhelg

Efter det tråkiga beskedet att min transplantation blivit uppskjuten en vecka tog jag det lite lugnt resten av veckan. Det var ju ingen panik att varken städa eller packa inför sjukhusvistelsen. Takko och jag kunde koppla av. Tyvärr blev det inte så långa promenader heller. Vägen över kullen har stängts av och nu går det ungdjur i hagen. Vi får ta andra vägar ett tag framöver.

VI höll oss mest hemma, men i fredags tog jag en tur in till stan för en inköpsrunda. Egentligen kunde den väntat, men ibland behöver man komma ut lite hemifrån och då passade jag på. Lite blommor fick följa med hem. Sen planterade jag dem i några krukor i trädgården.

Lunchen intog jag i stan på den libanesiska restaurangen. Det är alltid gott och man kan ju välja det man gillar mest i buffén. Det blev bland annat kycklingspett, tabbouleh, auberginerröra och bulgur.

Senare på kvällen kom kalmarsonen hem. Maken hämtade honom vid tåget. Det är trevligt när sönerna kommer hem och hälsar på. Lördagsförmiddagen ägnade maken och sonen åt att fylla släpet med skrot som skulle till tippen. Det var dags att göra sig av med det som bara låg och skräpade. Äntligen, tyckte jag.

Sen satte vi oss i bilen för att leverera skrotet till rätt ställe. Sonen fick ratta bilen. Anledningen till att han kom hem i helgen var bland annat övningskörningen. Han har skrivit in sig på en körskola i Kalmar för att försöka ta körkort så fort som möjligt, men körlektionerna är ju inte precis billiga. Han räknade ut att att han skulle få mycket mer för pengarna om han tog tåget hem på helgerna och övningskörde med sin far. Så nu kanske vi får se honom hemma lite oftare.

Det var många som liksom vi hade rensat därhemma och ville lämna av en del på Stomsjö. Det var gott om bilar där. Jag lät de andra lasta av det vi ville lämna ifrån oss och gick en lite minipromenad.

På soptippen kan man se samhällets baksida. Tänk så mycket vi slänger. Det bildar hela berg som så småningom täcks över. Ändå har vi inte så stora problem som man kan se på andra håll i världen.
Men nog borde vi kunna ta vara på mycket mer och framför allt inte skaffa så mycket prylar som vi egentligen inte behöver.

När vi kom hem, blev det grillade revben. Vi grillade inte själva utan köpte färdiggrillade. Men tomaterna var våra egna, plockade i trädgården.

Gandalf ville också vara med. Det är en mysig liten katt som gärna kommer in och gosar en stund.

På eftermiddagen gav de andra sig ut på körlektion till. Under tiden fixade jag en äppelkaka med vaniljsås. Det börjar ju bli äppeltider nu, men de godaste äpplena i trädgården är inte mogna än.

Om man inte vill eller kan ta sig till affärerna så kan man ju beställa varor på nätet. Den här veckan kom ett paket med garn som jag beställt. En del hade jag i mitt lager men sex nya nystan kunde jag lägga in i förrådet. Sockfabriken är i gång och det kan behövas fyllas på med lite råvaror. Något måste jag ha att göra framöver.

En bok dök också upp med stickmönster inspirerade av vikingamönster. Jag tror inte man stickade på vikingatiden men vackra mönster hade man. Lite inspiration fick jag i alla fall till en tröja som kanske kan bli färdig nån gång i framtiden.

Jag fortsätter att skicka in nya gömmor. Burkarna har jag ju lagt ut för ett tag sedan. Nu skriver jag beskrivningarna och skickar in dem till granskning och publicering. Min septembergömma är klar och godkänd. Den kommer att släppas en speciell dag framöver. Tredje gömman i serien Gårdarna runt sjön kom ut igår. Den handlar om Gamla Åminne Gård. Det är rätt roligt att skriva och berätta om platserna. Nu har jag bara den sista kvar i den serien.

Idag var jag på gudstjänsten i Missionskyrkan. De andra tog en runda med bilen och tränade på stadskörning, men jag åkte in till Forsheda. Det var trevligt att träffa alla och lyssna till Ingela som predikade om församlingen. Det kanske dröjer innan jag kan vara med på någon gudstjänst igen.

Nu har sonen återvänt till Kalmar. Helgen lider mot sitt slut. Imorgon skulle jag ha stigit upp supertidigt och åkt till Linköping. Nu blir det inte så, men om en vecka är det dags. Imorgon kan jag ta sovmorgon om jag vill, men sen har jag lite andra planer för dagen.

Nya planer, nya promenader

Nu är det väl närapå höst även om dagarna är sensommarvarma. På morgonen är det i alla fall kyligt. I morse kröp kylan in under skinnet på mig, när jag släppte ut hunden på trappan. Det hade ju varnats  för frost och även om det inte brukar komma någon här vid första varningen så täckte vi över de känsligaste växterna. Dahliorna klarade kylan men tyvärr knäckte vi stjälkarna så nu får de visa upp sig en liten vas inne på bordet.

Mitt på dagen är det varmt och soligt, nästan gassigt på ryggen, när vi går vår promenad. Det är härligt. Skönt att sitta en stund ute på verandan och njuta av värmen och grönskan. Igår öppnade jag en överbliven burk med matjessill som jag hittade i kylskåpet och kokade lite potatis. Det blev en riktig sommarlunch.

Dagens burk från kylskåpet innehöll kantarellsoppa och den lunchen var väl lite mer höstbetonad. Förstärkt med lite torkade trattkantareller var den riktigt god. Lite mer kylskåpsinventering resulterade i en chevrecreme på de torra skalkar bröd jag hittade i brödburken. Gott med färska fikon till. Cremen blandade jag av chevreost, lite turkisk yoghurt och lite honung. Detta var dagens mattips.

Veckans aktiviteter skulle innehålla lite städning, tvätt och sortering av kläder och packning inför sjukhusresan. Sen tänkte jag sticka emellan med lite roligare saker som stickning och hundpromenader. Nu blir det lite annorlunda men mer om det sen. I måndags besökte jag skolan för att lämna lite papper och träffa mina kollegor. Jag hade bakat en kaka på söndagskvällen som jag hade med mig. Det lär dröja ett tag innan jag kan avlägga nästa visit. Det var kul att träffa alla igen.

Igår tog vi en lång promenad, hunden och jag. Än en gång slog vi rekordet. Nu tog vi oss ända fram till raststugan vid min geocache som kallas Skogsbiblioteket. Hunden är inte alltid så pigg på att traska så långt. När han har fått uträtta sina behov, vill han gärna vända och gå hem, men det fick han inte. Vi knatade på och nådde målet.

Det var svettigt i solen. Dessutom hade glömt både solglasögonen och hatten, men det var bara att fortsätta ändå. På hemvägen pinnade hunden på med sina korta ben. Han brukar vara snabb på hemvägen. Det var inte jag som blev allt tröttare ju närmare hemmet vi kom. Det var rätt skönt sen att sjunka ner i stolen på verandan med ett glas juice och pusta ut.

Dagens runda blev betydligt kortare. Förutom postlådeturen tog vi bara en kort promenad ut mot vägen och hem igen. Det var nästan lika varmt och skönt idag också.

På morgonen hade jag lite telefonkonferens med sköterskan i Linköping. Hon gick igenom hela proceduren inför stamcellstransplantationen med mig och jag kunde ställa alla frågor jag hade. Det mesta hade jag kunnat läsa mig till men en del blev lite klarare nu. Så nu vet jag ungefär vad som väntar. Riktigt säker kan man ju inte vara för vi reagerar väl alla lite olika. Inför inläggningen ska jag tvätta mig riktigt noggrant med speciella tvättkuddar. Det stod det i det tredje brevet med kallelse till inläggning som jag fick igår. Det skulle finnas instruktioner bifogade, men jag hittade inga. Dessutom skulle det finnas tvättkuddar också. De kom med posten senare, men det visste jag inte då.

På eftermiddagen blir jag uppringd igen. Det var sköterskan som meddelade att det inte blir någon transplantation på måndag. Jag blev inte ens förvånad, lite besviken förstås, men vis av tidigare erfarenheter hade jag nästan räknat med den möjligheten. Den blir inte helt inställd utan bara framflyttad en vecka till måndag 19 september i stället. Anledningen var att leverantören av cytostatikan inte kunde leverera det som behövdes till måndag. De hade ju samma problem i somras så tydligen kvarstår problemen. Det är bara att acceptera läget och ställa om. Nu får jag en vecka till hemma.

När jag avslutat det samtalet, var det bara att ringa upp och avboka sjukresan till Linköping. Nästa vecka får jag boka en ny tid. Det gick inte att boka idag för det var längre än en vecka framåt i tiden. En annan sak som jag fixat per telefon är en undersökning av vårt dricksvatten. Eftersom vi har egen brunn måste vi kolla upp vattnet så att det inte finns bakterier eller andra mikroorganismer i det som kan äventyra uppbyggnaden av mitt immunförsvar när jag kommer hem. Miljökontoret ska skicka ut behållare som vi ska lämna in med vattenprover så vi får se att det är okej. Det är en hel del man behöver tänka på.

När jag kommer hem om någon månad eller mer, har jag ett antal restriktioner att förhålla mig till under de närmaste månaderna fram till jul. Det är mat som jag inte kan äta och aktiviteter som jag måste avstå. En del av dem är inga problem att avstå. Jag hoppar gärna över städningen. Det finns annat som blir värre, men det är ju bara för en begränsad tid.

Vi styr inte helt och hållet över våra liv. Ibland ändrar sig planerna plötsligt. För det mesta blir det ändå bra i slutändan. Det finns ett passande uttryck som jag gillar. "När Gud stänger en dörr, så öppnar han ett fönster." När en möjlighet blir omöjlig, finns det oftast både en och två andra möjligheter inom räckhåll. Det gäller bara att se dem och acceptera dem.

Ta avsked och se framåt

Vissa dagar blir det inte mycket gjort. Den här dagen är en sådan dag. Jag är rätt trött och har mest vilat hela dagen. Det kanske inte är så konstigt då veckan varit ganska intensiv. Gårdagen var också lite påfrestande.

Vi var på begravningsgudsjänst för en god vän och granne. Det var en vacker begravning då vi tog farväl av en människa som betytt så mycket för så många. Det visade sig tydligt för kyrkan var fullsatt. Många ville vara med. Jag träffade flera gamla bekanta som jag inte sett på ett tag. Begravningar kan av många uppfattas som dystra och mörka, men det var den verkligen inte. Den var ljus och vacker och dessutom hoppfull. Vi för oss som har en kristen tro är inte döden slutet. Det finns ett hopp som sträcker sig bortom döden.

Det kommer nog alltid en viss utmattning efteråt. Vi påverkas av stämningen och det är mycket känslor involverade. Vi stannade inte kvar till minnesstunden. Det hade jag inte orkat med. Vi åkte hem och vilade en stund. Maken hade tagit ledigt hela dagen så vi hade inga tider att passa. Vi kunde laga mat och äta när vi blev hungriga. Sen stickade jag vidare på mina sockar. När jag inte orkar så mycket, fungerar det oftast att sticka lite i alla fall. Idag blev de klara.

Det blev inget eventsbesök idag. Ibland får man inse sina begränsningar och stanna hemma. Jag kan behöva ladda lite inför det som ska komma. Jag har fått en preliminär planering av behandlingsinsatserna. På måndag är det en vecka tills jag ska inställa mig på Hematologen i Linköping. Första dagen blir det nog mest provtagning och förberedelser, men nästa dag ska jag få cytostatika. Det är då mitt immunförsvar ska slås ut. Redan dagen efter ska jag sedan få tillbaka stamcellerna som skördades för ett tag sedan. Det är de som ska bygga upp ett nytt immunförsvar. Om allt går som det ska, får jag sen flytta över till Jönköping. Där ska jag vara ett antal veckor om inte helt isolerad så nästan.

Jag kan inte säga att jag ser fram emot behandlingen. Igår träffade jag en man som varit med om samma sak för två år sedan. Han bekräftade att det är en tuff behandling. Men är den nödvändig så är den. Nu gäller det att ta sig igen den och se framåt. Den kommande veckan ska jag mest tvätta och packa ner vad jag ska ha med mig. Jag måste ju ha något att göra när jag orkar.

Utflykt med Team Zack till Ljungby

Ännu en dag med nya aktiviteter. Men den började lite slappt. Det blev en sen frukost. Lite slapp stickning på sockarna. Takko slappade också. Efter förmiddagsfikat blev det en liten, liten promenad. Det gäller ju att upprätthålla rutinerna. Plötsligt ringde det en sköterska från Värnamo, som fått i uppdrag från Jönköping att boka in mig för inoperation av CKV, central venkateter. Det var konstigt tyckte jag. Igår berättade min läkare att det skulle de fixa i Linköping när jag kom dit. Sköterskan fick kolla upp det och skulle återkomma. Det har hon inte gjort medan jag var hemma i alla fall. Vi får väl se vad som händer. Konstigt att de inte har bättre kontakt med varandra.

Jag var inte hemma hela dagen. På eftermiddagen följde jag med Katrin, Fredrik och Zack till Ljungby. Katrin hade ett ärende dit och medan hon gjorde sitt besök gick vi andra på en promenad runt torget.

Sen satte vi oss på uteserveringen vid fiket. Det fick bli en kyckling- och baconmacka till latten och en Budapest som efterrätt. Klockan var över lunchtid så magen kurrade lite i protest, men nu blev nöjd och mätt. Vi kunde fortsätta med nästa uppdrag för dagen.

 
Team Zack kallar vi oss när vi ger oss ut på geocachingturer. Idag skulle vi logga några traddar och några mystar som vi löst. Först hamnade vi vid en lekplats i ett bostadsområde. Där fanns en gömma som lades ut vid någons födelsedag den 25/1.

Trots en tydlig hint hittade jag inte burken på första försöket. Det kanske berodde på att jag var lite svag i händerna när jag försökte. Vi kollade några fler ställen innan vi återvände. Då fick vi oväntad hjälp av mugglargrannarna på andra sidan gatan. De höll på att packa bilen, men de hann med att där hade de sett andra leta och kanske hitta också. Hittade gjorde vi i alla fall.

katrin hade lite starkare nypor och det var hon som fick äran att signera loggremsan. Men vi var lite oroliga när vi återställde den. Den lilla zippåsen kunde nog lätt försvinna och bli svår att fiska upp. Men vi gjorde vårt bästa för att det inte skulle hända medan vi var där.

Nästa gömma hade jag redan hittat, men de andra kunde få logga Pohackas parkering. Först kom jag inte riktigt ihåg var gömman fanns, men sen klarnade det och burken kunde plockas fram.

GeoZack väntade på oss i bilen, menhan hade full koll på hela teamet. Han var inte nöjd förrän alla var inne i bilen och då kunde vi köra vidare.

På nästa ställe fick Zack följa med. Vi skulle ta en liten promenad längs en gångstig för att hitta en final till en rolig myst. Den hette Holken och första steget hade vi fixat vid ett annat besök, Katrin och jag. Vid motortrafikvägen mellan Lagan och Ljungby skulle det finnas fyra speciella holkar uppsatta. Det var dem man skulle observera och 'ven deras ordningsföljd. Det var inte så lätt att  registrera för hjärnan medan bilen susade förbi. Men jag hade min lilla Sonykamera i högsta hugg och den lyckades ladda ner några minnesfragment. Väl hemma igen kunde jag ladda upp dem i datorn och därifrån lösa gåtan. Vi visst alltså att vi hade rätt lösning och rätt koo.

Vi gick förbi några träd. Det ena var en stor tall. När kollade in den upptäckte jag något märkligt. Först såg det ut som ett örnbo eller ett fiskgjusebo. Sen såg jag att det bara var några ovanligt täta grenar med barr. Undrar hur det kommit till.

Vi gissade rätt på finalens utseende, men om cachen heter Holken borde ju gömman se ut som en sådan. Loggad blev den. Burken inuti kunde ju ha varit lite större. Det fanns gott om plats.

Solen sken och det var riktigt skönt väder, lagom varmt. På tillbakavägen såg jag att oxlarna hade antydan till röda bär. Det är inte bara rönnarna som har gott om bär nu.

Ännu en myst skulle letas upp, Pohackas Alea iacta est. Alla som läst Asterix vet vad det betyder på latin. Jag löste den för längesen och den var trevlig. Nu letade vi upp gömstället för burken och skrev in vårt teamnamn.

Pohacka hade även en fotomyst. katrin och jag letade efter den i vintras men då gav vi upp i kylan, vätan och mörkret som sänkte sig. De andra hade varit i Ljungby för ett tag sedan och då hade de hittat burken. Det var alltså bara jag som behövde leta upp den, men jag fick lite assistans av Katrin.

Nu var vi lite trötta och ville dra oss närmare hemåt. Vi körde inte den snabbaste utan tog den lite mindre vägen mot Lagan. Parallellt med den går en cykelled på den nedlagda banvallen. Jag har loggat några av gömmorna som finns längs den, men det var de sista uppe i Lagan. Nu körde vi fram till en av de tidigare. Det gick en smal grusväg mellan vår väg och cykelvägen. Den tog vi och hoppades att det fanns plats att vända vid målet.

Gömman, HT# Railway Trails 5,  var inte så svår att hitta när vi väl kom på plats. Någon hade grillat i en engångsgrill men inte brytt sig om att ta med den hem. Tråkigt att folk skräpar ned så i naturen.

Vid gömman fanns en stor spännande sten. På andra sidan om stenen växte en gammal enbuske nästan rakt ut ur stenen. Det såg rätt häftigt ut. Zack var glad att få springa lite fritt innan vi satte oss i bilen för att åka den sista biten hem till Värnamo. Där flyttade jag över till min bil och fortsatte hemåt.

Solen höll på att sjunka mot horisonten framför mig och blandade lite. Molnen var maffiga och spännande. Jag kom hem till maken och hunden och kunde pusta ut efter en trevlig tur till grannstaden Ljungby. Imorgon blir det andra aktiviteter. Då ska vi gå på begravning.