Grillmys och eventsfika

De senaste dagarna har det regnat en hel del. Till och med katterna har helst legat inomhus. De har fått ärva Takkos hundbädd och de verkar gilla den. Där kan de små söta kattungarna få mat från någon av mammorna. Om någon vill ha en kattunge, blir de klara för leverans om 3-4 veckor.

I regnet vill man inte sitta utomhus och äta. Inte behöver man vattna heller. Bara de krukor som står under tak. Det var kallt och fuktigt att sitta på verandan.

Jag har haft lite ont i magen de senaste dagarna. Det ömmar på en punkt. Så i fredags kom det palliativa teamet och kollade upp mig. Det var inte de vanliga för de har väl semester. Jag fick lite nya piller och andra medikamenter att pröva. Magont han bero på stressmage. Jag har ju sovit lite dåligt bl a. Jag fick en tablett som ska göra mig sömnig. Det gjorde den men samtidigt fick jag klåda så jag kunde inte somna i alla fall. Sen var jag trött hela förmiddagen. Den tabletten skippar vi nog.

Igår kom sönerna hem. Först kom den ene och lite senare den andre. Vi grillade lite spett med fläskytterfilé som jag marinerat. Dessutom hade jag marinerat lite grönsaker till ett grönsaksspett. Glazen var också hemmagjord.

Det blev väldigt gott med potatissallad. Det regnade medan vi grillade så vi satt inomhus och åt.

Idag var det dags för ett event väldigt nära mina hemmakoordinater. Jag hade bara drygt 3 km dit fågelvägen,men då behövde jag traska över mossen. Jag tog bilen till Slättö sand. Där hade Krusander ordnat ett trevligt fikaevent med anledning av att den här helgen genererar en souvenir om man besöker ett event. The lost treasure of Mary Hyde hette eventet.

När jag anlände satt redan ett gäng geocachare vid bordet under tak. Det duggregnade lite så då var det gott med tak över huvudet.

Fler geocachare anlände och snart var vi ett gott gäng. Vi lät oss väl smaka på Krusanders kaka.

Några hade rest lite längre men de flesta var från trakterna. Som vanligt handlade samtalet om geocachingrelaterade ämnen. Gömmor och äventyr dryftades.

Efter någon timme bröt vi upp och tackade Krusander för ett finfint event. Souveniren var säkrad. Nästa veckans utmaning består i att samla på guldmynt. En loggad cache ger fem guldmynt. Så sex loggar lär räcka för att få de erforderliga 30 guldmynten.

Efter eventet följde jag med 1000sjöar och GSK-nisse för att ge lite tips till 1000sjöar när han loggade en reversecache. Vi andra hade redan loggat den. Fast när GSK-nisse FTF-ade den låg den på ett annat ställe.

Vi hittade den till slut och dessutom en massa goda mogna blåbär som jag mumsade i mig medan de andra stövlade runt i naturen. Sen åkte vi hemåt. Här hemma väntade en god lasagne på mig. Imorgon blir det första dagen på vår lilla semesterresa. Så nu kanske det inte blir skrivit på bloggen på några dagar.

Dagens souvenir

På Sveriges tak

Idag blir det 40 år gamla bilder. För exakt 40 år sedan stod min bror och jag tillsammans med ett gäng andra fjällvandrare på Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Jag rotade fram mitt album från den tiden och hittade några bilder.

Dessutom plockade jag fram min gamla loggbok, som jag skrev i under vandringen. Det var riktigt intressant läsning. Det var faktiskt en hel del som jag hade glömt.

Vi startade äventyret med att flyga från Axamo till Stockholm. Där övernattade vi på Esso Motor Hotell. Nästa dag flög vi via Luleå till Kiruna. Sen blev det buss till Nikkaluokta.

Från Nikkaluokta gick vi genom videskogen. Här var det gott om mygg. De gillar lövträden. Annars gick det lätt att traska fram på den upptrampade stigen.

När vi kom fram till Ladtjojaure tog vi båten. Det var skönt att slippa gå hela vägen. Vi hade en fantastisk utsikt mot Kebnekaisemassivet.

Vi gick fram till fjällstationen och lagade mat i sluttningen, men vi stannade inte där. De var ju ljust länge så vi fortsatte upp genom Tarfalavagge. Tarfallasjön var isbelagd och det kom lite snö den sista biten fram till Tarfala. Förutom en övernattningsstuga  finns det en forskningsstation här. Vi övernattade i stugan tillsammans med andra trevliga fjällvandrare. Nästa dag slog vi följe tillbaka mot Kebnekaise.

En del blev tröttare än andra av vandringen. Jag känner inte igen personen på bilden men det var nog en av våra medvandrare.

Mat behöver man när man vandrar ett par mil med full packning. Vi lagade vår mat på Trangiaköket. Det funkar fortfarande och används vid familjens utflykter.

På den tiden var det inte GPS utan den gamla hederliga fjällkartan man följde. Vårt mål var ju att ta oss upp på sydtoppen, men vädret var inte så lovande. Vi avvaktade bättre väder och utnyttjade tiden till att gå ner till Singistugorna som ligger längs Kungsleden. När vi var där inföll brorsans födelsedag. Han brukade alltid få jordgubbstårta på sin födelsedag och det blev något åt det hållet. jag hade inhandlat frystorkade jordgubbar och pannkakspulver så det blev en pannkakstårta med jordgubbssylt.

Vi gick en liten tur norrut på Kungsleden. Då kom vi fram till ett rengärde och träffade en hund. Det hade varit renskiljning där men det hade vi missat. Vi såg annars renar längs vandringen. Dessutom massor av intressanta växter och fåglar. Här var det en fjjällvråk som seglade på vinden och "jamade". Vi träffade också många trevliga människor längs vandringen. Ett roligt möte var med två stockholmsdamer som hade vandra i trakterna varje år sedan 1956. Nu var deras män döda men de fortsatte.

Vi återvände till Kebnekaise fjällstation och fick veta att det skulle bli en guidad tur längs östra leden nästa dag. Den bokade vi. Nu saxar jag lite ur min loggbok:

"Strax före nio bar det iväg. Vi var 17-18 stycken och hade två färdledare. I början tog vi det ganska lugnt. Det steg rätt brant men gruppen höll ihop bra. Kyrkoherden Bo Lundmark var med oss en bit upp, men sen måste han tillbaka. Efter första snöfältet lämnade han oss, men först sjöng vi psalmen Morgon mellan fjällen. Han läste en egen dikt också.

Detta var premiärgruppen för i år på Östra leden. Solen sken och vädret var fint upp till 1 800 m. Utsikten var enorm. Synd att jag inte knäppte fler bilder. Det tog ca 2,5 timme upp till glaciären. Sen var vi uppe på platån med Björlings glaciär. Först gick vi på led över glaciären. Sen började den stiga rakt upp. Vi fick klättra på en hylla. På något ställe fanns det rep. Något nervpirrande! Man kände sig verkligen som bergsbestigare.

När vi väl kom över kanten var det bara en kort bit till toppstugan. Där slängde vi in packningen innan vi gick upp till toppen. Det snöade sista biten och vädret var grått. Själva toppen är en kam med stup på två sidor. Tillbaka ner till toppstugan kunde vi åka kana på skorna. Sen lunchade vi.

Där lämnade vi gruppen för att gå den västra leden ner. Den är längre men inte så brant. Vi fick ta oss uppför en topp till sedan vi varit nere i Kaffedalen, Vieramvare 1710 m. Vi kunde bitvis åka kana men mest var det sten. Vi lyckades i alla fall ta oss ner."

Natten innan hade vi sovit i en kåta vid fjällstationen, men nu hade de bokat fullt där och glömt oss. Så vi fick bo inne i huvudbyggnaden. Vi besökte kåtan och pratade med våra vänner som sov där innan vi slocknade efter en lång och strapatsrik dag.

Nästa dagvandrade vi tillbaka till Nikkaluokta. Vi tog båten över Ladtjojaure åt andra hållet. I Nikkaluokta fick vi slå upp vårt tält i trädgården till en stuga där det bodde en präst ifrån Hestra och hans fru. Fjällkyrkan ordnade andakter både vid Kebnekaise fjällstation och i Nikkaluokta kapell. Vi besökte andakterna. Det ar skönt att sätta sig och koppla av efter dagens vandring.

Nästa dag tog vi bussen till Kiruna där vi besökte vår kompis Tore som gjorde sin vapenfria tjänst på flygplatsbrandkåren där. Han hämtade oss i Luftfartsverkets bil. Sen fick vi övernatta hos dem. Vi fick dessutom både åka brandbil ut på plattan och se på från tornet, när de tog ner det flygplan som vi skulle med. Sen flög vi hem till Jönköping via Luleå och Stockholm.

Detta var en fantastisk upplevelse och minnena finns kvar trots att det var en hel del jag glömt genom åren. Kul att bli påmind via loggboken. Idag är det bloggen som får vara min loggbok. Jag avslutar med den dikt som Bo Lundmark läste för oss. Den är hämtad ur hans bok Arran och heter Morgonbön.

"herre
den där vallmon
på Kebnekaises branta östvägg
som stod lysande
liksom helt överlämnad
med kalkarna lyftade mot solen
den vittnade för  mig
om den stora hemligheten
det verkliga trots allt
det enda nödvändiga
att ha mitt fäste i dig
att vara så öppen
för din kärlek
för att kunna älska
min medvandrare
herre
sådan vill jag vara
det är dig jag behöver
som kalken stjälken
för att verkligen leva
och älska trots allt"

Farväl, Takko!

Idag har Takko lämnat oss. Han somnade in lugnt och stilla hos veterinären i Forsheda. Saknaden är stor efter min lille vän och mitt sällskap här på dagarna. Men åldern tar ut sin rätt och en dag måste de lämna oss.

Nu behöver han inte vara orolig och ängslig längre därför att han inte kan se och höra och på så sätt ha koll på sin omgivning. Nu vilar han här hemma på gården under ekarnas skugga.

Jag kommer att sakna våra promenader, men jag får väl försöka gå hundrundan på egen hand. Katterna brukar ju följa med en bit på vägen i alla fall. 

I söndags fyllde Takko 12 år. Vi firade inte så storslaget men lite godsaker som han gillade fick han smaka på. 

Vi andra som är kvar får gå vidare med livet så länge som vår tid här på jorden varar. Vi minns Takko med värme och tacksamhet.

Nu är det semester

Nu är det semester. Maken gjorde sin sista jobbardag i fredags så nu är han ledig i fyra veckor. Själv är jag ju ledig för jämnan. Det är bara pojkarna som jobbar. De får inte så lång semester den här sommaren eftersom de inte har jobbat så länge på sina jobb. Två veckor blir det i alla fall och vi har tajmat dem så att alla är lediga samtidigt. På lördag hoppas jag att de dyker upp här hemma. 

Maken och jag firade första semesterdagen med att åka och hälsa på min kusin Peter och hans fru Elisabet. De bor i Stenkullen i Lerums kommun. Vi har länge försökt få till ett besök och nu skulle det bli av. Det regnade hela vägen dit så det blev inga stopp längs vägen. Inte ens för att leta upp nån gömma. Därför kom vi fram lite tidigare än vi sagt, men det gjorde inget. Då blev det ju mer tid för prat. Dessutom hann vi med lite elvakaffe också eller te för oss andra.

Till lunch bjöds det på en jättegod fläskfilé med ugnsstekta rotfrukter, ris och pepparsås. Till förrätt åt vi fetaostfyllda paprikor. Det blev en riktig gourmetmiddag. Efter maten fick jag lägga mig en stund på deras soffa och vila. Resor och gemenskap med vänner är trevligt men de tar på krafterna.

Min kusin har liksom jag drabbats av cancer. Även om det inte är samma sort, har vi en hel del gemensamma erfarenheter. Samtidigt som jag låg på sjukhuset för några månader sedan opererades han. Vi får båda kämpa vidare med stöd från nära och kära.

På eftermiddagen kom solen fram och vi kunde sitta ute på deras altan. De bor precis vid Säveån så vi kunde höra forsens brus hela tiden. På andra sidan ån brusade trafiken på den stora vägen men man ser den inte för all grönska som tur är. Det var ändå skönt att sitta där ute och smaska på en underbar blåbärspaj till kaffet eller teet.

Så småningom var det dags för oss att vända hemåt igen. Vi kunde ha övernattat men jag tror inte jag hade orkat med det. Både hunden och jag var trötta efter dagens upplevelser. Han sov i baksätet hela vägen hem. Jag vilade i passagerarstolen. Vid halv tolv var vi hemma och kunde inta sängarna.

På söndagen och måndagen blev det inte mycket gjort för min del. Vi var nog lite trötta allihopa men mest jag. Då är det skönt att ha en mellandag eller två utan något inplanerat.

Den här veckan har börjat med soligt och varmt väder. På tisdagen gjorde vi slag i saken och lastade upp cyklarna på bilen. Vi packade ner lite fika och lite geocachingprylar. Sen åkte vi söderut mot Lagan. Där finns en gammal banvall som asfalterats om till cykelväg. Den går från Lagan till Ljungby eller tvärtom om man så vill. Längs banvallen finns en powertrail med gömmor som kom för några år sedan. Hunden och jag har promenerat längs den nordligaste delen och loggat fem av gömmorna. Nu tänkte maken och jag cykla söderut. Det var ett litet test för mig som inte cyklat på minst två år. Jag testade kvällen innan hemma på gräsmattan och det gick lite vingligt.

Vi parkerade vid det gamla stationshuset i Lagan och cyklade söderut. Det funkade rätt så bra. Efter knappt en kilometer hade vi den första ologgade gömman längs trailen, HT# Railway Trail 15. Vi klev av cyklarna och gav oss in i skogsdungen bredvid spåret. Burken skulle sitta lite högt upp, men maken hittade den på en betydligt behagligare nivå. Den loggades enkelt. Sen tog vi oss samma väg tillbaka till cyklarna.

Nästa gömma fanns intill vägen vid en stor björk. Det var ett dike emellan så maken fick offra sig och leta. Han hittade den inte först, men när han vände sig om fick han syn på burken till HT# Railway Trail 14.

Vi fortsatte en bit till. Det var lite jobbigt för mig. Trampandet gick bra för det var ju inga backar alls på sträckan. Värre var att hoppa av och på cykeln och att leta efter gömmorna. Nästa gömma, HT# Railway Trail 13, fanns vid en gammal jordkällare. Jag var ganska utmattad så maken fick leta själv i värmen. Jag kom med glada tillrop mellan mitt andfådda flåsande. Enligt ledtråden fanns burken inte inne i jordkällaren så vi letade runt omkring. Maken tog till och med en runda runt den utan att hitta något. Men när han kikade in i öppningen, fick han syn på den. Den var i alla fall halvvägs inne.

Den fjärde och sista gömman för dagen hade en tydlig ledtråd, men trots det var det flera som inte hittat den. Maken gav sig av uppför slänten för att göra ett försök på HT# Railway Trail 12. Inte heller han hittade den på det mest uppenbara stället. Han utökade sökområdet och försvann ur sikte. När han dök upp igen, fick han syn på burken en liten bit ifrån. Han tog med den till mig för loggning. Dessutom hade han plockat en näve söta, goda hallon som jag fick smaka på.

Efter denna gömma var jag väldigt trött. Det var lite varmt och svettigt också. Vi letade upp en liten gräsbevuxen väg där vi kunde slänga oss ner och vila en stund. Lite vatten och en kexchoklad var inte heller fel. Jag insåg att jag inte skulle orka hela sträckan till Ljungby. Vi vände här och cyklade tillbaka mot Lagan.

Längs banvallens kanter blommade det för fullt. Det var många olika blommor i olika färger, men nu har den gula säsongen börjat på allvar. Vi såg gullris, gulmåra, johannesört, kärringtand, femfingerört, fibblor och många fler i olika gula nyanser. Det var vackert med alla blommor.

Gulmåra

Johannesört

Kärringtand

I utkanten av Lagan korsade banvallsleden, som också var en del av en pilgrimsled, en annan led som hette Bergastigen. Längs den har vi tidigare loggat gömmor. Här fanns en vid en ravin. Den gamla var nog arkiverad för detta var en reborn. Vi kollade in var den kunde tänkas vara, men maken ville inte ge sig ner i ravinen och jag kunde inte. Så den förblev ologgad. Intill stigen fanns detta insektshotell med hackande hackspett.

Vi cyklade tillbaka till bilen och lastade på cyklarna igen. Maken körde hem mig innan han gav sig av för att handla. Jag var rejält trött och vilade resten av dagen. Även idag har det blivit mycket vila.

Sunnerbo välkomnade med värme

Det hjälpte visst att klaga lite på det kyliga vädret. Nu har det varit lite varmare några dagar. Vi har kunnat njuta igen av tillvaron på verandan. Men när vinden tar i, blir det lite kallt om öronen. Vi har gått våra vanliga promenader. Över kullen går det bra, men när vi kommer ut på grusvägen, kommer de friska västvindarna farande rakt emot oss. Det blir motvind ett tag innan vi vänder.

Igår var också en solig och vacker dag. Katrin och jag bestämde oss för att åka till Sunnerbo och logga lite gömmor som verkade intressanta. Jag körde in till hennes residens. Sen övertog hon ratten och styrde söderut. Vid Replösa gravfält har vi nog loggat gömmor förut, men de är väl arkiverade. Nu finns där fyra nya gömmor signerade pohacka. Hans gömmor brukar hålla hög klass så det bådade gott för vårt geocachingäventyr den här dagen. Vi började med Pohacka Letterbox Hybrid #1.

Vi parkerade vid runstenen och skeppssättningen. Där fanns en del av den information som vi behövde. Men vi började med att fika. Det blev en macka och lite dricka. Solen sken och det började bli riktigt varmt. Resten av den sökta informationen fanns inte långt bort och snart kunde vi räkna ut var själva letterboxen skulle finnas.

Det var inte så lätt för mig att ta mig fram mot gömman. Det bar uppför en hel del och det är fortfarande väldigt jobbigt. Sen hamnade vi både bland björksly och täta granar innan jag kunde spana in brevlådan. Vi stämplade och loggade den nöjda med vårt första fynd för dagen.

Nästa gömma hette Pohacka Pencil.  Den spanade vi efter innan vi loggade letterboxen. Vi anade vad vi skulle finna på platsen men vi började på fel nivå. Där stod vi som två fån och glodde uppåt för vi insåg att det var där uppe den fanns. Det var en bro över vägen upp till en gård. Vi beslöt oss för att attackera från ett annat håll. Katrin plockade fram sitt modiga jag och gav sig ut på osäker mark, men hon hittade pennan.

Efter detta äventyr beslöt vi oss för att spara de andra båda pohacka-gömmorna till en annan gång. De fanns en bit bort längs vägen. Vi återvände till parkeringen där bilen stod och rättade till vätskebalansen. Katrin hade den rätta flaskan med sig för en modig person.

Nu gav vi oss av några kilometer utanför Ljungby till Bräkentorp där det finns ett fint strövområde. För ett tag sedan var där ett event. Då släppte man ett gäng nya gömmor utöver de som redan fanns på platsen. Vi tänkte inte försöka logga alla men några skulle vi väl kunna ta.

Vi stannade till vid den fina grillplatsen där det fanns möjlighet att grilla både ute i det fria och under tak. Vi avstod dock då vi inte hade något att grilla med oss.

Under taket fanns dessutom ett stort långbord att sitta vid. Här kan många sitta tillsammans och ha en trevlig grillfest eller kanske bara en enkel fika.

Vi sökte oss mot dasset för det var där gömman fanns. Den hette Bräkentorp - Grillplatsen. Katrin hittade den snabbt. När vi loggat och sett oss omkring, fortsatte vi vår runda mot nästa gömma.

Vi försökte välja lite enklare gömmor åtminstone vad det gäller terräng. Bräkentorp - Båtplats var en 3/2:a men den vållade inga problem då vi sett sådana gömmor förut. Jag sa något om att det kunde ju vara en sådan och strax efteråt hittade Katrin den lilla luringen. Vi var aldrig nere vid båtplatsen. I stället tog vi oss tillbaka till bilen och körde vidare.

Vägen vi svängde in på var smal och gräsbevuxen i mitten men vi kom fram till en vändplan utan problem. I skogen blänkte det av gröna blad i solskenet. Vi såg dock inga bär.

Gömman hette Bräkentorpseventet #16 Oxelbär och var väl gömd. Vi letade ett tag innan den uppenbarade sig. Det var en fin gömma.

Det fanns några gömmor till längre in på vägen, men nu blev ännu smalare så vi valde att vända och åka åt ett annat håll.

Vi stannade till vid en bro där det skulle finnas en gömma med namnet Grodkorsning. Det lät spännande, men den var nog svårare än vad beskrivningen angav. Vi ville inte klättra bland stenarna så vi gav upp sökandet och fortsatte.

Snart kom vi fram till en badplats där vi parkerade. Därifrån följde vi den blå leden längs sjön fram till Bräkentorpseventet #1 Ångsågen. Det enda som fanns kvar var några rester av murarna.

Utsikten över Bräkentorpasjön var vacker. Katrin letade upp gömman medan jag fotograferade. Det gick ju enkelt att logga denna med.

Ångsågen byggdes för drygt hundra år sedan av folk från Gnosjö. Där ser man. Den användes inte mer än några år och sedan fick den förfalla. Det var synd, men timret tog slut. Man får lära sig mycket när man geocachar.

Sen gick vi tillbaka samma väg till badplatsen. Vi tog med vårt fika och satte oss vid ett bord. En sådan här varm dag behövs det både vätska och energi. Vi satt där en stund och njöt av utsikten och sommarvärmen.

Några familjer varav en del från Tyskland utnyttjade dagen till sol och bad. Det såg härligt ut men vi hade inga badkläder med oss så vi fick avstå.

Det fanns förstås fler gömmor men vi valde att återvända till Ljungby. Där fanns en reverse cache och jag lovade att visa Katrin hur de fungerade. Den heter Rubriqs Reverse Geocache Ljungby. För att kunna hitta till slutgömman åker man runt i stan och när man trycker på en knapp i appen så får man veta hur långt ifrån gömman man är. Sen gäller det att ta sig allt närmare. Det finns förstås lite andra sätt att lösa denna uppgift och jag har kommit på ett bra sätt. Vi åkte i alla fall runt i Ljungby. Först var vi väl långt ifrån, men efter en lite längre förflyttning var vi plötsligt ganska nära.

Under våra irrfärder fick vi syn på ett gatukök. Plötsligt kände vi oss riktigt hungriga så vi gjorde en paus i letandet för att äta lite.

Gatuköket serverade isterbandsburgare och det lät ju riktigt gott för en smålänning. Vi beställde två sådana med bröd. Det var inte alls dumt. Det gav ny energi så vi orkade fullfölja reversecachen.

Det var ett fint ställe vi hamnade på. Katrin fick först syn på burken. Vi loggade gömman och återställde den som den var.

Under vår sightseeing i staden fick vi syn på många fina blommor. Här var det gott om förgätmigej, en blomma som vi båda gillar skarp.

Klöver fanns det gott om i olika sorter. Här fanns både rödklöver, vitklöver och alsikeklöver. Det enda som fattades var väl pappersvarianten i plånboken.

Efter denna WIG-gömma var vi nöjda med dagens resultat och därför vände vi norrut igen. Det mörknade rejält på himlen framför oss.

När vi närmade oss Värnamo, kom de första stora regndropparna, som slog i vindrutan med en smäll. Inne i stan övergick dropparna till hagel. Katrin fick skynda sig in för att inte bli alltför blöt. Jag körde hemåt i störtregnet på RV27. Det såg ut att ljusna hemåt, men när jag stannade på gårdsplanen, öppnade sig himlen så jag satt kvar en stund i bilen innan jag gick in.

Hemma i kylskåpet fanns det två isterband som väntade på oss. Men efter isterbandsburgaren ville jag inte ha dem. Det fick bli något annat. Men idag tillagade jag isterbandet och gjorde stuvad potatis till. Det var smaskens. Maken kunde inte hålla sig så han stekte sitt isterband igår. Han gillar inte stuvad potatis så idag passade jag på att laga det till mig själv. Det var gott och mättande.