"Denna dagen - ett liv"

Idag var maken och jag ute på en promenad. Han behövde röra på sig. Det är inte bra att bara sitta still när man har ont i ryggen. Själv går jag alltid en liten skogspromenad med hunden varenda morgon. Det är så skönt att lyssna på naturens morgonljud och känna alla dofter. Tänk om man hade varit hund, vilka dofter man skulle känna då. Alla dofter är förstås inte angenäma, men många är det.

En sak som jag skulle vilja lära min hund är att lukta sig fram till skogens kantarellerna. Jag hittade de allra första idag, sex små knubbiga kantarellbarn. Jag älskar kantareller, smörstekta med lite salt. Som tur är är det inte så många i familjen som gillar dem. Det är bara äldste sonen och jag. Nu börjar den underbara bär- och kantarellplockartiden. Vid midsommar brukar jag börja titta efter dem. Förra året hittade jag de första på midsommardagen. Jag tror att man måste ha en speciell blick för kantareller. Annars ser man dem inte. Det har jag och sonen, men inte maken. Man går där och strosar på stigen, kastar ett öga åt olika håll. Plötsligt är de bara där. De lyser gult mot mig bland mossan och gräset, herr kantarell och hans familj. Jag plockar andra svampar också, kremlor, soppar och trattisar. Men den godaste är den gula kantarellen.

Det finns många små saker i livet, som kan gå oss förbi, om vi inte har blick för det. Vi kanske lever med blicken riktad åt andra håll. Ibland ser vi för mycket bakåt. Vi gräver ner oss i det som har varit och som aldrig kan komma tillbaka. Ibland lever vi bara för framtiden. Vi gör upp planer och organiserar, men glömmer att leva i nuet och njuta av det vi har. När vi nått en sak, kastar vi oss över nästa projekt. I sommar tänker jag njuta av varje dag, en dag i taget. Som farbror Melker uttryckte det så fint i Saltkråkan: "Denna dagen - ett liv." Jag tror han menade att vi ska njuta av varje dag som om den vore den enda vi har. Vi vet ju inte om vi får några fler. I Predikaren står det: "Ljuvligt är ljuset, det är skönt för ögonen att se solen. Om människan lever i många år skall hon glädja sig åt dem alla." (Pred 11:7-8)

Förutom skogspromenader och kantarellplockning har jag idag njutit av ogräsrensning. Det låter inte så kul, men jag njuter faktiskt när jag ligger i landen och rensar. Mest njuter jag av resultatet. Det blir så vackert efteråt. Jag har grävt klart min prennrabatt på södergaveln, delat plantorna och flyttat om dem. Några nya blev det också, mest sådana som jag drivit upp i mitt lilla växthus. Nu kunde jag plantera ut dem. Det var varmt och gassigt i solen. Jag hoppas plantorna ska trivas där, precis som jag trivs där jag är just nu. När vi trivs med livet, kan vi sprida trivsel och glädje omkring oss. Det gäller både för blommor och människor.

Imorgon ska jag fortsätta ogräsrensningen. Det finns fler rabatter som behöver ansas. Inte minst runt dammen har ogräsdjungeln brett ut sig. Igår upptäckte jag att näckrosen har en knopp och rosorna har börjat slå ut. Jag varvar trädgårdsarbetet med målning och betonggjutning. Nu ska det bli fler krukor att fylla med växter och annat trevligt.

Foto: Inga M Johansson, Kantarellbarn, Rosa gallica, Stjärnflocka i solsken