Asfaltsrosen

Kompassrosen på skolgården

Idag kunde vi äntligen måla vår kompassros på skolgården. Det var lite gråmulet när vi började men vi klarade oss från regnet och solen tittade fram. För ett tag sedan fick mina elever i sexan som bilduppgift att göra ett förslag på en kompassros. Alla ritade och målade. Sedan hade vi en omröstning i klassen och det var Emilias förslag som vann. Hon fick välja några kompisar som hjälpte henne att förstora bilden. Idag kritade vi upp den på asfalten utanför klassrummet. Sedan målade vi med utomhusfärg. Den torkade snabbt i solen och vinden. Den blev riktigt fin och lyser verkligen upp skolgården. Den är inte riktigt klar. Vi ska måla dit väderstrecksinitialerna och några blad som dekoration. Båda detaljerna i grönt. Jag tror att sexorna känner sig stolta över sin asfaltsblomma. Det kommer att finnas där som ett bestående minne av dem nu när de lämnar vår skola för högstadiet.

Jag hoppas att de har fått med sig en hel del kunskap för livet våra sexor. Vi vill ju gärna hjälpa dem att hitta rätt kurs i livet. En del är kanske inte mogna nog att ta emot allt, men en dag kommer de kanske ihåg vad vi försökt lära dem. Då kan de ta fram kunskapens kompass och ställa in rätt kurs.

"Hängande korg"

Äntligen fick mina "hanging baskets" en ny look. De har hängt under verandataket hela vintern med de gamla risiga blommorna kvar. ibland sticker jag i några tallkvistar. Idag var jag i skogen hämtade ny mossa att klä dem med. Växterna köpte jag redan i fredags.  Nu ser de fina ut igen.

Tio tomatplantor

Jag behöver aldrig så några tomater. Det gör min svägerska och hon får alltid många plantor över. Ikväll kom de med tio stycken olika spännande sorter.  Hon har i alla fall varit provodlare så ibland får vi några sorter som inte finns i handeln än. Jag krukar dem och sätter dem mot en spaljé bakom vinbärsbuskarna. Ibland får jag skydda dem med plast. Men mycket tomater brukar det bli.

Mina chiliplantor växer också. Jag skolade om dem för någon vecka sedan till större krukor. Det börjar komma små knoppar på dem. Nu har jag lärt mig att man ska plocka bort de första blommorna. Då får man mer frukt. Det gjorde jag inte första åren jag odlade chili. Men så fick jag inte så många frukter heller. Det känns i hjärtat att plocka bort de små söta blommorna, men det är nödvändigt. Jag får se fram emot de många som kommer sedan. Man får försaka en del för att få det som är bättre. Så är det många gånger i livet.

Japansk akleja

Min japanska akleja blommar för fullt. Den vanliga kommer snart efter. Visst är de vackra med sina kjolar som hänger ned. Jag fick krypa ner på knä för att kunna fotografera dem. De är som kungligheter som  man gör hovnigning inför. Det kan det vara värt. De är så vackra.

Hur Mors dag även blev Fars dag

Idag har många mödrar blivit firade. Jag kan inte säga att de andra i min familj är så bra på att fira. Men jag har i alla fall firat min mamma. Det skedde traditionsenligt med en bukett liljekonvaljer och en dubbeltrisslott. Min egen bukett fick jag plocka själv. Och min trisslott fick jag köpa själv också. Jag har glömt att skrapa den, så det har jag att se fram emot.

Dagen började annars med årets första gudstjänst på sommarhemmet. Vi lyssnade på Olof Hjälmefjord som talade om "Varför i hela världen mission?" Det var intressanta tankar han förde fram. Man kan sammanfatta vad han kom fram till i fyra ord: Gud älskar alla människor. Det känns bra att veta och det behöver vi säga till varandra. Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe eller snarare sommarhemskaffe. Vi satt ute på verandan och fikade.

Efter en promenad med hunden åkte jag hem till min mamma. Där blev det fika en gång till tillsammans med mamma, min syster och en av systerdöttrarna. Min bror ringde och sa att han var på väg, men han kom inte innan jag åkte. Alla vill fira mor.

Den pampiga kyrkan i Rydaholm med sina tvenne torn

När jag skulle åka hem, bad mamma att jag skulle ta vägen över kyrkogården vid Rydaholms kyrka för att sätta dit en kruka åt henne på farmors och farfars grav. Det var längesedan jag var där. Det är inte så ofta jag har vägarna förbi.

Här vilar min far

Kyrkogårdar kan vara rofyllda att gå på. Jag placerade krukan där den skulle vara. Sedan gick jag till min pappas grav. Min pappa dog redan 1978. Det har gått många år sedan dess, men visst minns jag honom väl. varken min man eller mina barn fick träffa honom. Den yngste sonen bär hans namn som andranamn. Pappa var mycket sjuk de sista åren. Han hade svår astma och tillbringade mycket tid på sjukhuset. Även om han fick lida mycket av sin sjukdom, hade han hela tiden ett hopp om något bättre. Bibelordet, som står på gravstenen, talar om detta. "Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår." (Rom 8:18) Pappa blev bara 60 år. Om två år är jag där. Det är helt ofattbart.

Södra porten

Rydaholms kyrka är en pampig byggnad med sina två tornspiror. En gång i tiden hängde riksalnen här, den aln som Gustav Vasa ville att alla svenskar skulle använda. Innan jag gick tillbaka till bilen gick jag ett varv runt kyrkan. Vid den södra porten finns det häftiga stenfigurer. Pampigast är nog kyrkan sedd från stora ingången. Jag har ingen gudstjänstrelation till kyrkan men en skolavslutningsrelation. Det var här vi avslutade varje läsår. Det var på planen framför sockenstugan vi fick våra betyg. Vi fick ju betyg redan på mellanstadiet på min tid och bokstavsbetyg var det. Nu är de på väg tillbaka. Om två år har vi bokstavsbetyg i sexan igen.

Så satte jag mig i bilen och åkte hem för att laga middag. Det var gott med grönpepparfil´e och pasta efter alla bullar och kakor. Resten av kvällen har jag suttit vid datorn. Äntligen har jag skrivit klart alla 30 kunskapsprofilerna i engelska för femmorna. Skönt att kunna stryka det på attgöra-listan.

Så blev den här dagen inte bara Mors dag. Far fick vara med på ett hörn. Det är ju från båda jag kommer. Utan dem skulle jag inte finnas.

Återsamlingsplats

Sonen skulle till Ljungby idag och det blev jag som fick skjutsa honom. Han skulle träffa några kompisar och spela rollspel. Imorgon är det sedan dags för softspel igen. På vägen till Lagan där vi plockade upp några av hans kompisar passerade vi Vittaryd. Det var där jag såg skylten. Jag hade tänkt ta med kameran men glömde den i brådskan så det blev till att plocka fram mobilkameran. Den tar inte så bra bilder. Framför allt blir alla bilder blåtonade. Jag vet inte varför den ser allt i blått.

Jag har inte sett någon liknande skylt någon annanstans. Men det är bra att det finns återsamlingsplatser. Vi har det i skolan. Varje klass har sin plats. Alla ska veta vart de ska gå om det skulle hända något. Vi övar varje år. Inte ens personalen vet när det är övning. Någon gång har larmet gått utan att det varit övning också.  Då var det några smågrabbar som lekt med larmknappen inne på fritids. Det resulterade i ett samtal med polisen.

När jag såg skylten fick jag genast en tanke i huvudet. Vi behöver alla en återsamlingsplats även i livet. När det är kaotiskt och stressigt runtomkring, kan vi samla ihop oss själva där. Det kanske är en fysisk plats, men det kan också vara ett inre rum. Många hittar lugnet i naturen. Det är otroligt många som promenerar varje dag. Det är ett sätt att samla ihop sig och njuta av livet. Andra hittar lugnet i en kyrka. Det kan vara skönt att bara sätta sig i en kyrkbänk och meditera. Vacker musik samlar också tankarna. Jag använder mig av alla sätten, naturen, kyrkan, musiken.

För mig är bönen också en återsamlingsplats. Det är en plats som man alltid har med sig. Man kan be överallt och närsomhelst. Det behöver inte handla om många ord. Det kan räcka med en suck eller en tanke. Men bön ger ett fokus i livet, samlar ihop våra tankar. Många knäpper händerna eller blundar för att kunna fokusera ännu mer och utestänga allt som stör.

Är det egentligen någon skillnad på bön och meditation? Meditation är väl också ett sätt att samla tankarna som flyger och far. Jag är ingen expert på meditation och vet egentligen inte vad som skiljer bön från meditation. Men jag har fått för mig att meditation handlar om att hitta lugnet i sig själv, att det handlar om att gå in i sig själv, att det är där man hittar alla svar. I så fall är bön något annat. I bönen går man ut ur sig själv. Bönen är utåtriktad och har en mottagare. När vi ber är det inte i första hand oss själva vi fokuserar på. Vi vänder oss till Gud.

I vår tid när så mycket är jaginriktat och egofixerat behöver vi bönen. Jag tror inte att vi alltid kan hitta svaret i oss själva. Ibland behöver vi se längre än till oss själva. Det är när vi tänker på andra eller gör något för någon annan som vi många gånger hittar oss själva. "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?" (Matt 16:2) Eller som det står i den gamla översättningen, "om hon förlorar sin själ". Man kan bli så jagfixerad att man förlorar sig själv för det är i samspelet med andra vi hittar oss själva.

Att det finns en återsamlingsplats antyder att de som en gång varit samlade blivit utspridda och behöver en plats där man kan hitta varandra igen. Vi möter många människor i livet. En del följs åt hela livet. Andra sprids ut och träffas kanske aldrig mer. Skolan är en plats där man kanske träffar vänner för livet. Men när man slutar skolan eller börjar på en ny skola, kan man tappa kontakten med de gamla kompisarna. Någon gång är någon som tycker att det skulle vara trevligt att ordna en klassträff. Jag har varit på några sådana. Det är oftast trevligt att ses för en dag. En del kontakter kan man återuppta som om ingen tid har förflutit. men man kan också upptäcka att vi kommit så långt ifrån varandra att vi inte riktigt når varann igen. I år är det 30 år sedan vi gick ut lärarhögskolan. I höstas hörde jag rykten om en återträff, men ingen har hört av sig än. Vi får väl se vad som händer.

Blåsuga och mandelblom

Blåsugan blommar

Nu regnar det igen. Mitt på dagen var det soligt och fint. Vi satt ute och åt lunch på jobbet. Sedan gick solen i moln och då var det dags att gå in och genomföra sista lektionen för veckan. Det var matte med fyran. Innan jag gick hem kopierade jag alla skriftliga omdömen så att vi kan skicka ut dem på måndag.

En av byns vildaplar

Det är skönt med helg. Hunden och jag inledde den med en lång promenad. Jag konstaterade att det finns många vildaplar i byns hagar. Det lyste vitt överallt. Det är också gott om rådjur. Längs vägkanten blommar mandelblom och violer. Vi hörde göken i väster - bästergök.

Mandelblom vid vägkanten

Det är fantastiskt att i de marker som vilat hela vintern frodas nu grönskan. På de åkrar där den bara jorden vilat har det börjat gro och växa ny säd för kommande skördar. Jorden behöver sin vintervila för att kunna ge all denna ymnighet. Vi behöver också vila. Fast vi vilar inte på vintern. Då jobbar vi som mest. Men snart kommer ledigheten. Sommarlovet hägrar inte bara för mig. Alla eleverna längtar. En del har redan lagt av. Vi andra bara slutför våra olika projekt. I femman bestämde vi oss för att avbryta World Tour och återuppta vår resa till hösten. Vi ville inte stressa runt i världen utan sticker hem till Sverige under sommarlovet. Ett klokt beslut tror jag. Då har vi något att se fram emot till hösten.

Regn i tulpanerna

Det brukar gå åt de två första veckorna på sommarlovet för att varva ner. Tempot är så högt uppskruvat nu att det tar den tiden. I år ska jag inte åka på scoutläger. Det har jag gjort i många år. Till hösten är det 50 år sedan jag började som scout. Jag kommer säkert att sakna lägret, men vi jobbar den veckan också. I år är det inte lika lätt kompa ut dagar. Vi får inte spara komptid utan måste ta ut den helst samma vecka. Men lite tid har jag kvar som jag inte kunnat plocka ut. Den ska jag ta ut studentfredagen. Yngste sonen vill nog att mamma ska ta emot honom när han rusat ut med studentmössan i handen. Men det är tur att det är två veckor dit så vi hinner förbereda festen. Det blir ingen stor fest, men några släktingar lär väl dyka upp, hoppas vi.

Nu är det dags att vila. Timmen är sen som den brukar bli, när jag sitter framför datorn. Min inre klocka går lite i otakt med solen. Uppe med solen är inget för mig. Jag ugglar hellre med nattugglorna.

Äppelblom

Vildapeln blommar

Från mitt köksfönster har jag nu en underbar vy. Den gamla vildapeln är alldeles översållad av äppelblom. Hela marken är täckt av liljekonvaljeblad med blommorna skymtande i det gröna. Det är inte svårt att stå där och hacka grönsaker eller handdiska med den utsikten.

Nu är det inte det jag ägnar mest tid åt just nu. Igår behövde jag verkligen inte laga mat åt mig själv. Efter skolan var vi bjudna hem till en kollega som går i pension om bara några dagar. Hon bjöd på planka med exotiska frukter och efter det rabarberpaj. Vi sjöng en egen text till Leva livet, som vår specialpedagog snickrat ihop. Mitt i sången sjöng vi om några gamla kollegor som jobbat här tidigare. Då dök de upp och gratulerade. Det hade vi förstås avtalat med dem. Kollegan blev helt överrumplad och jag tror att det var uppskattat.

Efter den festen fortsatte jag till nästa. Det var dags för terminens sista tjejträff. Där blev det också mycket god mat, pastasallad och efteråt glassbakelser. Jag säger bara: Mums! Som vanligt blev det mycket gott prat. Den här gången var det min tur att skrapa fram en vinstlott på Triss. Vår lilla kassa ökar sakta med säkert. Snart kan v hitta på något tillsammans. När vi gick genom trädgården ut till bilarna, doftade doftolvonet alldeles underbart. En sådan buske vill jag också ha.

Idag har jag inte haft några lektioner. Jag och en kollega från en annan skola i rektorsområdet har varit frikopplade med vikarier för att jobba med vårt LPP-formulär. Vi vill ha det i en digital version som ska vara superenkel att använda. Vi hade givande diskussioner och fick till det bra om vi får säga det själva. Alltså en dag att vara nöjd med. Det blev god mat idag med för vi åkte till Bambu och åt deras lunchbuffé.

Nu känns det skönt att det är fredag imorgon. Både vi och eleverna kan börja räkna ner. Det är inte många mattetimmar eller engelskalektioner kvar. Min man fick vikariera några timmar för mig idag. Det passade bra för vi skulle avsluta NTA-temat Rörelse & Konstruktion med att besvara elevernas frågor som vi skrev upp på ett blädderblock. En del frågor hade blivit besvarade under temaarbetets gång, men några var kvar. Flera av dem handlade om motorer. De ville veta hur en motor funkar och varför bilen rullar när man gasar m.m. jag lämnade med varm hand över dessa frågor till min man som fick besvara dem. jag hade säkert kunnat förklara en del, men han kan det här bättre än jag. Vi tog med vår gamla ångmaskin och motorsågen. På Wikipedia hittade han en animering av fyrtaktmotorn som han kunde visa med hjälp av datorn och projektorn. Så nu har vi karat av de frågorna också. Dessutom fick han jobba några timmar. Han söker fortfarande med ljus och lykta efter jobb.

Sverige gick inte vidare i Eurovision ikväll. Så kan det gå. Vi tycker att vårt bidrag är kanonbra, men det tyckte inte de andra. Jag var inte så imponerad av de andra bidragen heller så jag kommer nog inte att bry mig om att se finalen. Det finns annat att se eller göra. Det är ingen katastrof. Life goes on. Njut av det i stället. För övrigt tycker jag att det är roligare att sjunga själv.

En regnig dag i Nova Vallis

Denna dagen - ett liv! Det var ju så farbror Melker sa på Saltkråkan efter en händelserik dag. Jag kan bara instämma. Den här dagen har jag inte bara varit med om ett helt liv. Jag har tillsammans med mina elever färdats mer än 900 år. Vi har nämligen varit med fyrorna på medeltidsdag i Nydala.

Det är tredje året det anordnas en medeltidsdag i Nydala, eller Nova Vallis som platsen heter på latin. Jag har varit med alla tre gångerna med olika klasser. Årets dag var lika bra som förra årets bortsett från vädret. Vi blev väl inte helt förskonade från regn förra året heller, men idag var det blötare. Det kom en rejäl störtskur på förmiddagen medan vi satt under partytälten och knåpade ihop våra "skinnpungar". Det är tråkigt när man måste täcka medeltidsdräkterna med modernare regnkläder. De allra flesta hade sytt medeltidsinspirerade kläder på slöjden. Även de vuxna hade tidsenliga dräkter. Men vätan och kylan gjorde att vi fick klä på oss lite mer.

Programmet var ganska likt de tidigare årens. En nyhet var att eleverna fick prova på bågskytte vilket var uppskattat. Jag tror killarna uppskattade det mer än danslekarna vi hade förra året även om de var roliga de också. Annars fick vi tillverka snoddar att använda till en pung, karda ull, smida ett trollkors, smaka på soppa, leka herre på täppan och dragkamp, sitta i stupstocken och höra berättelsen om Bernard av Clairvaux och cistersiensermunkarna i Nova Vallis. Vi hann med mycket innan dagen avslutades med en gycklarföreställning.  Det var samma gäng som året och det var en lika fantastisk föreställning i år. Björnen var med i år igen.

Efter bussresan tillbaka  till skolan fick eleverna gå hem med minnen för livet, men vi fick stanna kvar för lärarkonferens. Vi var ganska trötta efter en hel dag utomhus och kanske inte så alerta.

Kvällen var också inbokad i kalendern. Vår gemenskapsgrupp skulle träffas. Det är inget ansträngande utan bara trevligt att träffas och prata. Vi fikar tillsammans först. Sedan pratar vi utifrån ett kapitel i en bok som vi läser. Dagens tema var vårt sociala ansvar, alltså om vad vi för för våra medmänniskor. Sedan avslutar vi med att be tillsammans. Så gick den här dagen med.

Ibland kan en dag kännas som ett helt liv inte bara för dagsländan utan också för oss. Vi kan uppleva så många saker under en dag som andra kanske behöver ett helt liv för att få vara med om. En dag kan också kännas så lång som ett helt liv för att den är innehållslös och vi hinner uppleva varje minut som segar sig fram. Min mormor levde ett långt och innehållsrikt liv. När hon var 101 år gammal var hon nöjd med livet och tyckte att nu räckte det. Det är väl så jag också vill uppleva mitt liv. Det behöver inte nödvändigtvis bli 101 år långt, men jag vill gärna känna att jag har levt ett bra liv. Det behöver inte vara massor av människor som minns mig, men jag tror att alla vill känna att de har uträttat något, att deras gjort skillnad för någon. Så känner jag i alla fall.

Imorgon är det en annan dag - kanske ett annat liv. Då ska vi gå hem till en kollega efter jobbet. Hon slutar som lärare nu och ska bli pensionär. Då börjar ett nytt liv för henne. Sedan har jag en tjejträff på kvällen. Det lär bli mycket god mat på båda ställena. Jag får väl hålla igen en annan dag - i ett annat liv.

Blyga violer och sköna konvaljer

Solen går ner och regnet kommer

Nu är vädret ganska omväxlande. Jag hör hör det regnar utanför just nu, men för några timmar sedan var det gassande varm i det strålande solskenet. Hunden och jag fick några droppar på oss i eftermiddag när vi var ute på vår fotosafari. Inte mer än att vi klarade oss. En stund senare satt jag ute och drack en kopp te.

En del av liljekonvaljekullen

Ljuva liljekonvaljer

Värmen och fukten får allt att explodera nu. På min liljekonvaljekulle börjar de vita små klockorna synas mer och mer. Längs vägen mot skogen kan man hitta de ljuva violerna. Vid dikena växer mängder av de väna kärr violerna. Det är ljuvligt.

Min förkylning utvecklar sig som förkylningar brukar göra. Jag har kommit till host- och snörvelstadiet. Snorandet går ju över ganska fort, men hostan brukar jag få dras med i 5-6 veckor. Inget jag ser fram emot. Trött blir man av att vara krasslig. Dessutom har jag massor att göra, men jag betar av en sak i taget. jag har i alla fall hunnit plantera om mina chiliplantor. När jag inte orkar mer, slutar jag. Det är därför detta inlägg blir kort. Bilderna får tala i stället.

Skogsviol

Kärrviol

Rosa vitsippor

I vårförkylningens och äppelblommornas tid

Två göteborgsattraktioner på samma bild - Paddan och spårvagnarna

En riktig vårförkylning har jag åkt på. Jag trodde knappt att jag skulle orka hela dagen i Göteborg, men det gick bra. Konferensen var intressant och vi fick lära oss en hel del bra saker inför matteprojektet. Vi fick kaffe och macka vid registreringen, lunch och fika på eftermiddagen. På lunchen passade jag på att ta en nypa utomhusluft och samtidigt knäppa några bilder på stadslivet. jag fick med flera kända göteborgssilhuetter. Vi höll till på Radisson alldeles i närheten av stationen. På vägen dit kom vi på att vi bott där en helg hela familjen. Det var då vi åt frukost ihop med Roger Pontare fast inte vid samma bord.

"Läppstiftet" skymtade mellan
bilar och byggnader.

Maken agerade chaufför för dagen så jag kunde vila i bilen. Han hade förstås lite tråkigt medan han väntade. Han hann läsa en bra bit i första delen av Millenniumtrilogin. Han hade läst den bara sett filmen. Det var skönt att slippa köra. Väl hemma igen kunde jag vila och slappa.

Lördagen blev en vilodag förutom att jag skjutsade sonen till japanskakursen i stan och inhandlade ett blomsterarrangemang till en femtioåring. Jag fick vackert stanna hemma från festen. Maken fick representera oss. Jag fick sitta hemma och hosta och snörvla.

En liten promenad orkade jag med i alla fall. Det var riktig sommarvärme ute. Svalorna flög runt i luften. De fångade väl insekter.  De brukar bo under taket i ladugården och det var där de landade efter flygturen.

Maskrosodlingen frodas

Nu blommar maskrosorna för fullt på åkrarna och även på gräsmattan. masken var ute och klippte gräset idag. De hade vuxit rejält i den fuktiga värmen. Salladen som jag sådde förra helgen hade grott och syntes som små gröna blad. Det är mycket kvar att göra i trädgården, men jag orkar inte riktigt lika mycket som förra året. Då hade jag full energi. Det kan jag inte säga om årets insatser.

Äppelblom

Det finns annat som växer och blommar utan att man gör något som tur är. Äppelträden börjar slå ut sina rosa blommor. Det är så vackert. Tulpanerna blommar rikligt i år eller så satte jag extra många förra året. Mina absoluta favoritblommor alla kategorier börjar visa färg. Om några dagar slår de säkert ut och doftar gudomligt. Jag hoppas bara att nästäppan går över så att jag får känna doften av liljekonvaljerna. Jag har laddat upp med nässpray och halstabletter.

Det blir nog till att ta det lugnt även imorgon. Söndagen ska ju vara vilodagen. Det var ett bra tag sedan jag hade med en skylt. När vi åkte hem från Göteborg fick vi snirkla oss runt på gatorna lite kors och tvärs innan vi hittade ut. Gatuplaneringen i den staden har jag aldrig förstått mig på. Plötsligt åkte vi förbi en affär med ett namn som passade oss.  jag får väl avsluta med den skylten.

En skylt i vår smak

Urladdning

Älvorna dansar 

Säsongens första åskväder har dragit förbi med det efterföljande regnet. Det kändes gott med en urladdning. Dagen har varit varm och kvav. Jag har drabbats av ont i halsen och kände mig lite småfebrig i morse. Det brukar bli bättre framåt dagen, men idag ville det inte rätta till sig riktigt. Jag åkte hem efter lektionerna och tog en liten tupplur. Jag vilade i alla fall. Det var skönt och gjorde så att jag orkade med kvällskonferensen.

Kvällen var ljuvlig. Hunden och jag tog en promenad ganska sent. Det började bli ganska mörkt innan vi var hemma igen. marken och luften var fuktig efter regnet. Markdimman steg och älvorna dansade i hagarna. Träden blommar, lönn, hägg och vildkörsbär. Rådjuren betade på de dimhöljda ängarna. Det var en underbar kväll.

Rådjuret skymtar i dimman

Ibland kan kroppen behöva en "urladdning" också. Man behöver rensa kanalerna. Maken lovade att elda så att pannan glödde. En riktigt varm dusch rensar och hjälper till att driva ut det onda. Vi har ju inget badkar mer än de som står ute. Annars hade ett varmt bad varit skönt. Efter duschen kändes det lite bättre. jag ska nog klara morgondagen också.

Blommande hagar

Imorgon bär det iväg till Göteborg och uppstartskonferensen för vårt projekt i matematiksatsningen. Vi har ju fått ett matteprojekt beviljat och jag ska vara projektledare. Därför har jag blivit inbjuden till denna konferens. Maken ska följa med som chaufför. Vi får väl se vad vi hittar på mer när vi nu är i Göteborg.

Vitsippor och körsbärsblom

Jag missar förstås fiskedagen med eleverna i fyran, femman och sexan. Det brukar vara en höjdare. Jag hoppas de får bra väder och mycket fisk. Först cyklar vi en mil, sedan fiskar vi och grillar korv och umgås innan vi cyklar hem igen. Ganska många föräldrar följer också med, mest pappor för en gångs skull.

Sedan blir det helg igen. Dagarna går alldeles för fort den här tiden på året trots att de blir längre och längre. Vi räknar ner och kan börja räkna dagar och inte veckor som är kvar på terminen. Det är mycket roligt som ska hända men också mycket som ska hinnas med och avslutas. Arbetsbelastningen är hög. Sedan kommer skolavslutningen som en urladdning. Efter den pustar vi ut. Fast då är det dags att planera nästa läsår. Det är livets gång, dagar kommer och går, händelser sker och läggs i minnet. Det gäller att fånga ögonblicken och njuta av stunden just nu. Kvällens promenad var en sådan stund, fångad för en kort stund. Sedan får vi släppa taget och gå vidare in i nattens vila.

Blodig hägg och plommonblom

Gullvivor och pärlhyacinter

Nu blommar det av gult och blått i rabatterna, gullvivor och pärlhyacinter i mängder. Min ena rabatt ser ut som en trekantig svensk flagga. Det ser riktigt läckert ut. Det var ju så jag tänkte att det skulle bli när jag planterade mina plantor och lökar. Fast det tar några år att få det så. I år har de verkligen blommat ut. jag var tvungen att plocka in en stor bukett och sätta på bordet.

Blodhägg

Plommonblommor

Träden börjar också blomma. Plommonträdet är alldeles översållat med blommor längs hela de veka grenarna. Blir det kart av alla dessa måste vi verkligen gallra bort det mesta. Bredvid står en blodhäggsbuske med sina rosa blommor och mörka blad. Snart kommer resten av träden efter. De är lite sena, äppelträden och körsbärsträden. 

Jätterams eller Kopattar som tant Göta kallade dem

Klematis på gång

Det knoppas lite varstans. Klematisen klänger i spaljén med en antydan till blått på knopparna. jag har en klematis till men den blommar senare med små vita oansenliga blommor. Men de klär in en ful gammal ginstbuske och gör den underbart vacker. Det är ju så vi gör också. Vi klär oss i vackra kläder så att inte valkar och celluliter ska synas.

Det är ju Erik idag, men jag har inte sett några ax så Olof lär väl inte ge kaka i år. Inte om man ska tro Bondepraktikan. Jag ringde till äldste sonen som har namnsdag idag. Han var fortfarande kvar på labbet i Lund och pysslade med sina bakterieodlingar som börjar arta sig riktigt bra. Spännande saker han har på gång. Forskning är spännande. Det behöver ju inte vara nobelprisklass på det för att det ska vara spännande. Helt ofattbart vad man kan med några bakterier och lite dna. När jag var yngre var jag också intresserad av molekylärbiologi. Nu blev det inte den banan för mig, men sonen verkar trivas med det.

I morgon ska vi ha friidrottsdag på skolan. jag ska mest sitta i kansliet och ta emot alla resultat. Ett och annat diplom ska jag väl få skriva ut också. Nu är det ju inte alla som kommer bland de tre bästa i sin åldersgrupp och som får diplom. Egentligen är alla som gör sitt bästa värda ett diplom. Vi som sällan fick diplom under vår skoltid minns hur det kändes. Jag var inte särskilt bra på friidrott, jo, springa kunde jag. men det fanns de som var bättre. jag tror jag kom två en gång, men annars var mina resultat inte mycket att hurra för. Idrott har aldrig varit min grej. Jag hade andra intressen. Jag tycker fortfarande att det är roligare att vandra än att springa. Man ser mer av naturen då.

Nu ser jag månens skära över ladugårdstaket. Den ser ut som ett komma, alltså kommer den på väg mot fullhet. Jag var nyss ute med hunden en sista runda. Nu är det strax dags att krypa i säng. 

Garden Life

En liten backsippa undgick rådjurens framfart

Den här långhelgen har hittills varit underbar. Även om det regnade i morse och första hundrundan blev inställd, har vi varit ute nästan hela dagen. Jag började rensa ogräs och gräva lite i trädgården redan igår, men idag har jag varit riktigt flitig.

Fänrikshjärtan 

Gullvivorna blommar i mängder i år

Trädgårdar har alltid intresserat mig. Jag gillar att gå och titta i parker och trädgårdar när jag besöker olika platser. Det kanske inte alltid har varit så uppskattat av övriga familjemedlemmar. Men man lär sig och blir inspirerad av hur andra odlar och planerar sina trädgårdar. Därför är det också roligt att titta på trädgårdsprogram på TV. Det har jag också hunnit med. "Camilla Plum i haven" sådde och planterade. "Trädgårdsfredag" ger både trädgårdstips och matlagningstips.

Tagetes klara för utplantering

Den här våren har varit seg och trädgårdsarbetet har i varje fall för mig inte kommit igång på allvar förrän nu. Det har varit för kallt och blåsigt. Även om jag hade tvingat mig ut så hade inget velat gro ändå. Nu går det förmodligen desto fortare.

Min trädgård i GardenLife

Det var någon av mina elever som bjöd in mig till Garden Life. Det är en applikation hos Facebook, ett litet spel som handlar om trädgårdar. Jag hade inte tänkt börja med fler spel än de jag redan har, men det här verkade kul för en trädgårdsamatör. Här får man odla växter och inreda sin trädgård med möbler och mycket annat. man kan besöka sina grannars trädgårdar och vattna och gödsla hos dem. Här är mitt fotoalbum från trädgården. En sak är betydligt lättare i Garden Life än IRL (in real life). I spelet gräver man och förbereder jorden för sådd med ett enda klick på musen. Det är betydligt jobbigare i verkligheten, har jag erfarit idag. Jag kommer säkert att stappla upp ur sängen imorgon. Men det är en skön känsla att ha fått jobbat med kroppen.

Magnolian har slagit ut 

Magnolian har slagit ut sin enda knopp. Jag satte den förra året och då blommade den med flera blommor. Det var spännande att se om den skulle överleva vintern. Det gjorde den även om den inte hade mer än en knopp vad jag kunde se. Så läste jag en krönika i en trädgårdstidning. Krönikören hade också bara en knopp på sin magnolia. De andra hade ett rådjur ätit upp. Då förstod jag att det nog var likadant här. Rådjuren var grymma i vintras. De åt allt. Det var nog förklaringen. Men när jag kikade lite närmare idag såg jag andra små knoppar som kanske kan bli blommor så småningom. Vi får väl se.

Egentligen ser inte magnolian så märkvärdig ut. Det är mest några spretande pinnar. Knopparna är ludna och grå, men när de slår ut i blom blir hela busken vacker. Det är så med människor också. Vi kan vara både spretiga och grå, kanske t o m lite ludna, men när vi får blomma ut blir vi vackra och till glädje. Det finns så många som aldrig får blomma. Andra är där och knipsar och beskär. Ibland knipsar man av knopparna också  och då kan vi inte blomma. Det krävs en bra jord, värme, näring och vatten för att magnolian ska blomma. Det behöver vi också, värme och omsorg och en tillåtande miljö.

Tusen nyanser av grönt

Ännu en grå och mulen dag, kan man tänka. Men när man kommer ut och verkligen öppnar ögonen, kan man upptäcka att det finns minst tusen nyanser av grönt i naturen just nu. Längre framåt sommaren har många av de ljusare nyanserna försvunnit och ersatts av en mer mogen grön färg. Men nu finns det hur många varianter som helst.

Lönn

Hassel

Det gamla vintergröna finns kvar hos granar och mossor, men det nya vårgröna kommer stort. Lönnens blommor har en riktigt ljus grön färg. Björken har sin färg på de nyutslagna löven. Hasseln har en annan. Rönnen löv är mörkare. Ek, bok och ask dröjer med sina löv, men de kommer vad det lider. Medan vi väntar njuter vi av vårblommorna under de kala trädkronorna.

Kullen norrifrån

Vår kulle syns tydligt från andra hållet, norrifrån, men senare kommer lövverket att skymma. Nu är det bara ett skimmer av vårgrönt. Men på marken håller liljekonvaljerna på att avlösa vitsipporna och blåsipporna. Snart kommer doften att fylla luften. Senare kommer hallonriset. Jag kommer säkert att kunna plocka åtskilliga liter hallon även i sommar.

Blåbär

Längs vägen upp mot skogen hade blåbärsriset gått i blom. jag hoppas att blommorna inte fryser bort. Det brukar vara gott om blåbär i våra skogar, men om blommorna fryser blir skörden mindre. Hunden och jag gick skogsrundan två gånger idag. Det var skönt även om inte solen var framme. Det regnade inte i alla fall.

Hackspetten på ladugårdstaket

Ibland är livet lika grått som himlen varit idag. Men om man ser efter lite noggrannare, kan man oftast upptäcka inte bara andra färger utan också många andra nyanser. Livet är inte alltid grått. Allt är inte heller svart eller vitt. Livet innehåller hela färgpaletten.  Det är därför som det är så fascinerande att leva.