Vårilska och liljekonvaljespjut

Björkarna börjar skimra i grönt

Det gröna vinner mer och mer mark. Gräset växer och frodas. Det börjar bli dags för gräsklipparen att komma fram. Björkarna, som länge har skimrats i rödlila av sina svällande knoppar, övergår till ett vårgrönt skimmer. En del björkar är tidigare än andra. De är väl som människor. Vissa ska alltid vara först med allt. Andra tar det lite lugnare.

Ta det lugnt skulle man vilja nu, men det går inte. Just nu är det som brådast i skolan. Jag håller på med mina skriftliga omdömen och nationella prov. Det tar lite tid att analysera de senare och fylla i en kunskapsprofil för varje elev. Då har jag bara ett ämne. Min kollega har två. Till råga på allt upptäcker jag, när jag loggar in på Fronter i morse, att våra chefer hittat på en ny rapportblankett som vi ska fylla i. Då blev jag arg. Så kan man inte göra mot sina anställda. Det kommer ständigt nya arbetsuppgifter och vi som inte hinner med dem vi redan har. Det var hur många rutor som helst att fylla i. När jag såg att den skulle vara inskickad redan 1 juni, blev jag riktigt arg. Tror de inte att vi har något att göra? När man dessutom inser att det är samma sak som vi ska skriva i fyra olika blanketter, kan man bli galen. En blankett till Skolverket, en annan till BUN, kunskapsprofil till elev och föräldrar plus arkivet och till sist ska samma sak rapporteras i kvalitetsredovisningen. Vi hinner inte med det här dubbelarbetet eller trippelarbetet eller kanske rent av kvadruppelarbetet. Vi kunde väl åtminstone fått fylla i den här senaste blanketten när eleverna fått sommarlov. Det här rimmar dåligt med det vi ständigt hör att vi ska ha mer tid för eleverna. Nu blir det mer tid för pappersarbete eller snarare tangentbordsarbete. 

Det är ganska kallt i luften, men skönt ändå. Nu blommar både blåsippor och vitsippor samtidigt uppe på kullen. Döm om min förvåning när jag hittade små små knoppar av liljekonvaljer och ganska stora blad. Så småningom kommer hela kullen täckas av de gröna spjuten. Nu var det bara ett mindre område som de kommit på. Hela kullen kommer snart att likna en igelkott. 

Hundrundan uppåt skogen börjar med en stig genom hagarna. Där breder vitsippsmattorna ut sig nu. Då är det vackert. Under de stora majestätiska ekarna växer dessa små underbara blommor. De finns där en kort tid. Sedan tar andra över. Men ekarna stå där och vakar över dem från år till år. Vår tid på jorden kan vara kort, kanske inte så kort som vitsippans, men inte så lång som ekarnas. Vi har alla vår tid. "Allting är skönt för sin tid", sjöng Börje Ring. 

På livskunskapen idag fick sexorna var sitt kort att fundera över. På korten stod vad de skulle berätta för alla. Det handlade om tre saker. Alla hade olika saker att berätta. Det kunde vara tre saker som jag har gjort som jag är stolt över, tre egenskaper som andra uppskattar hos mig, tre platser jag vill besöka m.m. Jag drog också ett kort. Mitt uppdrag blev att berätta om tre saker som jag vill göra i mitt liv. Det var inte helt lätt att välja ut tre saker. Vi vill så mycket, men det är svårare att säga det högt än att önska det i sitt inre. Om man säger det, blir det också en uppmaning till en själv att förverkliga det. Många av eleverna berättade enkelt om saker. För andra var det svårare. Det handlade mycket om att kunna se vad man är bra på och att inse sitt eget värde. Det var en nyttig övning som vi kan göra fler gånger. 

Katten Stig kan konsten att njuta av livet. Han älskar små trånga utrymmen. Ingen korg eller skål går säker. Han kan sova i vilken skål som helst. Sova ska jag också försöka göra nu.