Vårvindar friska...

.... leka och viska! Jo, jag tackar jag! Om frisk betyder kraftig, kan det stämma. Här har det blåst så plåttaken skallrar. Hur kommer det sig att alla dagar jag är ledig så regnar det och blåser stormvindar? Dessutom är det svinkallt. Vart tog den varma, sköna våren vägen? 

Jag längtar efter att få sitta i min gunga med en kopp kaffe eller te i handen och bara njuta av blommorna i trädgården. Jag längtar också efter att få rensa och gräva i jorden. Det är en så  lugnande sysselsättning. Jag blir nöjd och glad, när jag ser resultatet. Sedan kan jag så mina fröer och vänta på att naturen ska ha sin gång. Men det går inte än. Det är alldeles för kallt. Det är inte varmare i jorden nu än det var för tre veckor sedan. Inte i drivbänken i alla fall. 

Det finns en strof i Ylva Eggehorns dikt "För all längtan" ur samlingen "Till en ny jord", som jag älskar: "För all längtan finns det en tid som är inne". Alla längtar vi väl efter något. Kanske kommer tiden då vår längtar går i uppfyllelse när vi minst anar det. Dikten fortsätter så här: 

" och även om du kommer försent till den kända föreställningen

med änglarna och kungarna och alla tillbehören

ska han sitta hos dig här på en bänk i tomheten

och du ska höra hans röst mer än ett barn och en stjärna:

som ett ljus har jag kommit i världen

för att ingen av dem som söker mig

ska gå förlorad i natt och mörker."

Fördelen med en kall vår är väl att den varar länge. Om det nu är något bra med kylan. En varm vår går över så fort. Allt slår ut på en gång och sen så är det över. Som det är nu varar blomningen länge. Blåsippor och vitsippor varvas på kullen. Samtidigt är gullvivor och liljekonvaljer på gång. Det är nog alla dessa underbara blommor som gör att jag står ut med den kalla blåsiga våren vi har.

I morse regnade det rejält.I stället för att gå en morgonpromenad öppnade jag bara dörren och lät hunden springa ut själv. Dörren fick stå på glänt så att han skulle kunna komma in igen när han var klar. Jag gick in i köket och när jag vände mig om var han redan inne. Han var inte heller så intresserad av att vara ute i regnet. Det fick bli en promenad senare i eftermiddag med både mössa och vantar.

Nödutgång

Skylten för dagen är den lysande gröna som säger oss var nödutgången är. Den illustrerar väl hur det är just nu. Vi går inte ut om vi inte är av nöden tvungna. Ibland kan den sista utvägen vara den bästa lösningen. Vi drar oss för att gå den vägen och letar förtvivlat efter andra lösningar. Till slut blir vi tvungna att ta den enda väg som öppnar sig för oss. Då kan vi upptäcka att den omöjliga vägen hade stora möjligheter att erbjuda.

Medan omöjlighetstänkarna diskuterar färdigt om varför det inte går att genomföra har möjlighetstänkarna redan gjort det.