Lite bättre, trots allt

Missionsauktion! En lördag i november är det alltid missionsauktion i Missionskyrkan här i Forsheda. Det har det varit alla år som jag har bott här, alltså 26 år. Traditionen är förstås äldre än så. Förr hade varje liten byförsamling sin egen missionsauktion. När jag var liten kunde det hända att vi var på tre olika missionsauktioner. Den roligaste var nog den hemma i Kolvarps by. Det varmt och trångt i missionshuset.

Delar av julkrubban

Varmt var det ikväll också, inte lika trångt, men en hel del folk hade mött upp. Som vanligt fanns det många fina saker att lägga sitt bud på. Jag skänkte min virkade julkrubba. I stället fick jag med mig hem ett saffransbröd och ett antal receptböcker. "Hjärtliga recept" är en receptsamling som många har bidragit till med sina bästa recept. Några av mina bästa finns också med där. Det allra bästa med den här typen av receptböcker är att det väl utprövade recept som finns med. Man kan lita på att de funkar och oftast är de dessutom goda.

Jag förstår att ni undrar hur det är med mig. Om jag fortsätter att hosta och om röntgenbilderna visade något. Ja, jag fortsätter att hosta. Nej, mina lungor är helt OK. Ändå måste det vara något som orsakar allt detta slem som jag måste hosta upp. Men lite bättre har det trots allt blivit.

I tisdags fick jag huvudvärk som allt eftersom blev värre och värre. Trots det jobbade jag. Jag hade mina lektioner och ett stort antal möten. Det var fler möten än vanligt, utvecklingssamtal med åtgärdsprogram och akuta möten kring elever som bekymrar oss. I torsdags skulle vi ha kvällskonferens till klockan 19, men det innebar lite väl mycket övertid så jag slapp. Jag gick hem strax innan halv sex med en blixtrande huvudvärk. Det värkte bakom pannan och bihålorna var ömma. Det blev till att ta en tablett och krypa ner i sängen.

På fredag morgon åkte jag till skolan som vanligt, men insåg att jag inte skulle klara av att jobba. Jag samlade ihop mina papper som jag spridit ut dan innan och hunnit sortera klart för att jag blev avbruten. Sen fick mina kollegor ta över och jag åkte hem. Hemma ringde jag till vårdcentralen och fick komma in för att träffa doktorn igen. Väl där fick jag beskedet att det inte fanns något anmärkningsvärt på röntgenbilderna av mina lungor. Eftersom inte hostan vill ge sig, fick jag ett recept på en inhalator. Värken i bihålorna ska jag bekämpa med nässprayen som jag redan använder. En ny remiss till radiologen ska ge mig tid för att skanna bihålorna. Jag hoppas bara det hjälper för inhalatorn var svindyr. Jag fick nästan hicka när jag såg priset. Tack och lov reducerades priset något innan jag skulle betala, men 750 kr är häftigt för min plånbok just nu.

Det tär på plånboken när det bara är jag som har regelbunden inkomst i familjen. Men på måndag börjar maken jobba igen. Han har äntligen fått sin taxilegitimation och kan börja köra. Nästa vecka ska han åka med och lära sig rutinerna. Det känns skönt att han äntligen kan börja jobba igen.

Sotis älskar brödkorgen jag flätade av pil

Jag hör hur det droppar från taket. I morse var det mer än en dm kramsnö på marken när jag vaknade. Jag gillar att snön lyser upp novembermörkret, men jag gillar inte när det är blötsnö som nu. Det blir så slaskigt på vägen när vi ska ut och gå, hunden och jag. Vi gick i alla fall två lite längre rundor idag. Sedan hängde jag upp fågelmatarna i hagtornsträdet. Så nu kan jag sitta vid datorn och se på när fåglarna mumsar på solrosfrön och jordnötter.