Vita vidder

Jaha, nu är vintern här. För en stund i alla fall. Vi vakande i morse upp till ett snötäckt landskap. Meteorologerna hade ju förvarnat så det var ingen stor överraskning. Jag tillhör inte vinterhatarna även om jag inte är så förtjust i snöslask och hellre vill ha det lite kallare. Om det nu ska vara snö på marken, föredrar jag knarr under skorna.

Eleverna blir förstås glada. Som vanligt uppstår det situationer på första rasten. Även om vi går igenom vilka regler som gäller, är det alltid några som inte klarar av att följa dem. Alltid är det någon som får lite mer snö på sig än han tål och börjar gråta. Men de allra flesta har bara roligt. Det blir genast lite mer att hitta på än när det småregnar och blåser kallt.

Idag var första dagen på ett par veckor som jag träffade eleverna i en undervisningssituation. Några har jag träffat på lovet men de flesta var ganska länge sedan jag såg. Jag fick förstås luska reda på vad de hade gjort när jag var borta och sedan kasta mig in i nästa genomgång. Femmorna räknar ut arean av rektanglar. Idag räknade vi ut arean av våra handflator. Livet återgår till den vanliga lunken. Ingen större skillnad mot innan. jag hostar fortfarande men är inte riktigt lika trött.

Maken är inte hemma så det är jag som får hålla "skutan flytande" eller rättare sagt huset varmt. En rejäl laddning ved i pannan lite då och då så ska vi nog klara den här natten också. Imorgon kommer han hem igen. Fast då ska jag iväg på tjejträff. Vi hinner nog ses innan  hoppas jag.

Ikväll var jag på styrelsemöte i Missionskyrkan. Vi har bestämt att vi ska träffas en timme tidigare för bön innan det ordinarie mötet börjar. Vi tror att det är viktigt att be tillsammans så att vi kan fatta de rätta besluten.  Det är så lätt att vi bara pratar och diskuterar en massa frågor. Bönen både skärper tanken och kan få oss att prioritera rätt.

Nu är det dags att be aftonbönen och krypa till kojs. Det är en lång dag imorgon också.