Inställt p g a ....

Det blev en tyst vecka här på bloggen. Det beror inte på att det inte har hänt något. Jag har inte hunnit eller orkat skriva. Ibland räcker varken krafter eller tid till för allt man vill. Man får prioritera och det kan vara svårt ibland.

I lördags var det PS 40 i vår kyrka. Det är ungdomarna som ordnar ett möte. Alla är välkomna men medelåldern är ganska låg. Det var ett bra möte. Predikan handlade om längtan. Efteråt öppnade vi caféet. Vi hade lovat att hjälpa till och som vanligt fick jag bemanna glassbaren. Vi serverar toast och läsk och några olika glassar, Banana split, Heisse liebe och Marängsviss. Ibland duggar beställningarna in tätt och då får man jobba på. Men det är kul.

Tulpaner till mor brukar det bli

Dagen efter skulle vi åka till min mamma som fyller år nu i januari. Hon ordnade fika för oss, men jag vaknade med världens huvudvärk. Jag mådde illa och kräktes framåt förmiddagen. Det blev inställd fika hos mamma för vår del. Vi får ta den en annan gång. Jag fick bädda ner mig hela dagen. Takko och maken tog hand om mig. Hunden låg bredvid mig och vaktade mig. Jag tror han kände på sig att jag inte var bra. Maken fixade mat som jag knappt fick ner. Framåt kvällen mådde jag lite bättre och tänkte att det går nog att jobba på måndagen.

Måndag morgon klev jag upp ur sängen och följde mina vanliga morgonrutiner. Eftersom jag funkar betydligt bättre på kvällarna, har jag fasta rutiner på morgon så att jag inte behöver tänka efter. Det sista jag gör innan jag åker till jobbet är att gå ut en liten runda med hunden. Det gjorde vi. Den blev inte lång för det är jobbigt att ta sig fram på den smältande isen som täcker stigar och vägar. De långa turerna är inställda tills väglaget är bättre lämpat för promenader. När vi kom hem, kände jag att illamåendet och huvudvärken kom tillbaka. Det var bara att inse sin begränsning och ställa in sig på att stanna hemma. Kollegorna fick fixa mina lektioner också. De var som tur var bara två.

Stig vaktar kattmaten

Men idag har jag varit i skolan igen. Det var nog ett slags migränanfall men inte som jag brukar ha det. Efter lunchen idag började det flimra framför ögonen. Det tecknet kände jag igen bättre och lade mig ner och blundade en stund på mitt hål. Ibland går det att stoppa migränen på så sätt. Idag gick det så jag kunde ha den sista lektionen också. Sedan åkte jag hem.

Maken körde taxi, så jag satte mig att fika och sticka lite. Hunden sov bredvid, trött efter en lite promenad. Jag satte på radio och råkade ratta in Rix FM när det blev nyhetssändning från Aftonbladet. Nyhetsuppläsaren berättade att man hittat en man i tjugoårsåldern mördad i ett bostadsområde  i Karlskrona. Hjärtat hoppade upp i halsgropen. Om jag inte hade fikat klart, skulle jag säkert satt i halsen. Sonen är ju 20 år, fyllde förra veckan, och han bor i Karlskrona. Dessutom hörde jag något om en anknytning till högskolan. Det är ju där han går. Ett litet telefonsamtal till nämnde man var bäst att ringa. Han svarade och jag kunde andas ut. Men han berättade att det hade varit lite dramatiskt på morgonen. De blev stoppade av polisen från att gå till sin första föreläsning. Det fanns en knivbeväpnad man i byggnaderna. Förövaren fanns alltså där. Som tur var hade han gett upp och ingen mer kom till skada. Men föreläsningen blev inställd för deras del.

Man kan bara undra vad som ligger bakom sådana här tragiska händelser, hur många liv som drastiskt förändras i ett nu. Vi tar livet för givet många gånger och räknar med att få leva många år. Vi vet inte när vårt liv tar slut eller hur. Det är nog bäst så. Men ond bråd död önskar ingen. Det är bara i böcker det är roligt att läsa om det. Det ligger en hög med böcker på sängbordet och väntar på mig. Det är bäst att ta sig dit nu.