söndag 2 januari 2011

"Uppåt, framåt, Örnen!"

Takdropp
Det nya året har börjat med blidare väder och takdropp. Istapparna och snöhögarna har minskat och sjunkit ihop. Det var halt att gå på hundpromenad. Dobbarna åkte på kängorna innan vi gav oss ut. Solen tittade fram mellan molnen som seglade fram över himlen. Det blåste en del även om det hade mojnat lite sedan i natt.

Maken jobbade även idag så pojkarna och jag fick klara oss själva. Vi tog det väldigt lugnt som många andra. Nattsudd kräver sovmorgon. Fast för min del gick jag inte och lade mig så mycket senare än vanligt. Jag är ju en nattuggla även i vanliga fall. På loven förskjuter jag gärna dygnet några timmar framåt.


En vacker avslutning på 2010

Det var mycket som hände förra året. Framför allt hösten var ganska jobbig av olika anledningar som jag inte kan berätta om här. En del hänger med in i det nya året. Livet är ju inte indelat i avsnitt utan samband. I livet leder det ena till det andra och allt hänger ihop. Vi börjar ett nytt kapitel men det bygger på det föregående.

I förra inlägget skrev jag att jag funderade på ett ledord för det här året. Jag kan inte säga att jag kommit på något revolutionerande. Men mina tankar har lett mig bakåt i tiden. För 35 år sedan bodde jag i Jönköping och var scoutledare för en patrull på Ekhagen. Vår patrull hette Örnen. Det var ett gäng tioåringar som jag träffade varje vecka. Vi hade kul ihop och hittade på många roliga saker. Någonstans i min gömmor tror jag att jag har kvar vår patrullflagga. På flaggan, som vi sydde av skinn, finns en symbol som består av två pilar. Den ena pekar rakt uppåt och den andra snett åt höger, framåt. Det var vår patrullsymbol, vårt bomärke. Pilarna stod för orden i vårt patrullrop som löd: "Uppåt, framåt, Örnen!" Örnar är ståtliga fåglar som kan svinga sig uppåt i skyn där de kan överblicka allt. Vi ville vara som örnar, vi ville sträva uppåt. Men vi ville också se framåt. Vi gick gärna på upptäcktsfärder på Bondberget. Vi sökte nya äventyr. Det var ett fint patrullrop vi hade. Jag blir varm inombords när jag minns den tiden med patrull örnen. Idag har jag inte en aning om vad patrullmedlemmarna gör. Så är det, vi möts ett tag och sedan skiljs vi åt och hamnar på olika ställen i livet.

Takko strävar alltid framåt
Vi kan gå i många olika riktningar här i världen, men det finns ensak som bara går i en riktning. Det är tiden, den går alltid framåt. Vi kan inte backa tiden. Det kan vara bra att ha koll bakåt i tiden, men vi får inte glömma att blicka framåt. Det är däråt vi är på väg. Det vill jag ta med mig de dagar som kommer.

Hyacinten sträcker sig uppåt
Uppåt kan för mig handla om frihet, men också om det som är större än vi. I vår församling har vi sedan ett antal år tillbaka en vision om vad vi vill vara. Livet handlar om relationer, så också församlingslivet. Därför handlar de tre punkterna i vår vision om våra relationer, uppåt - relationen till Gud, inåt - relationen till församlingen, utåt - relationen till de människor vi möter.Alla tre riktningarna är viktiga, men för mig känns relationen till Gud extra viktig. Den är så grundläggande för mitt liv. En god relation till Gud ger förutsättningar för bra relationer till mig själv, min församling och till alla de människor jag möter.

Så om jag skulle samla mina goda föresatser för det här året i några enkla ord, skulle det nog bli i orden "Skapa goda relationer" Det tål att fundera vidare på. Jag lär återkomma i ämnet.

2 kommentarer:

  1. Får fundra mer på dina tankar..... Relationer kan vara så sköra har jag märkt ... eller ocks är jag så burdus( fast jag inte vill) att det blir jättekrasch ibland. Sannolikt handlar det om självkänslor när det inte funkar .... Positivitet - så försöker jag ofta tänka.... fast det funkar inte alltid heller ....
    Nyfiken på ditt jobbiga.... man stöter ju på sån´t ibland. Jag skulle vilja ha råd via bloggen ... men det blir lite för öppet. Ha en bra söndag. Nu ska jag åka till bror min en stund

    SvaraRadera
  2. Relationer av olika slag är något vi hela tiden har runt omkring oss. Men de där härliga relationerna när man verkligen känner, wow, det har inte hänt mig så många gånger i livet. Jag är nog lite på min vakt för att jag blivit sviken, av vänner, vid ett par tillfällen tidigare i livet. Men man önskar att alla skulle ha åtminstone någon superrelation med någon vän, som man kan säga allt till. Det ska man vara rädd om, för det är som sagt skört med relationer.

    Har förstått att det är något tungt som hänger på dina axlar, men som du skriver kan man inte skriva om allt här. Men du vet att jag är nåbar på annat håll...ibland kan vi som hörs via bloggarnas kommentarsfält kanske ge råd, men ibland blir det för privat att skriva här.
    Kramar och hoppas att din söndagskväll blir bra.

    SvaraRadera