Vår dagliga present

Grattis, Ida & Johannes!

Den här helgen avslutar jullovet för mig. Maken har precis skjutsat iväg pojkarna, en till tåget mot Karlskrona, den andre till Hamburger Hill för att möta min syster som hade plats i bilen som avgår mot Malmö. Imorgon är vardagen här. Skolan börjar igen. Skönt att avsluta med en rejäl fest.

Igår var det bröllop i släkten. Min systerdotter Ida sade ja till sin Johannes i Mistelås kyrka. Sedan gick färden vidare till Hjortbergagården för en rolig bröllopsfest med god mat och underhållande program. Vi kom väl hem vid halv två någon gång i natt.

Det var knappt vi tog oss hem. Det brukar bli kallare på nätterna, men inte i natt. Det blev varmare i stället, från nollgradigt till fyra plus. Snön smälte. Det blev moddigt och superhalt. De stora vägarna gick bra, men när vi kom till vår lilla väg var det stopp. Ingen hade ju varit hemma och plogat. Det krängde häftigt i snösörjan och vi fastnade många gånger så att vi fick backa en bit och ta fart igen. Men med bara några meter kvar till parkeringen var det helt stopp. Vi har en liten, liten backe upp precis innan man kommer fram till vår parkeringsplats och vändplan. Där fastnade vi och kom inte längre. Vi fick åla oss ur bilen och gå de sista metrarna eller snarare halka oss fram med små små skridskoskär till dörren.

Det blev några timmars sömn innan vi måste upp igen. Jag skulle till kyrkan för att öva. I ett svagt ögonblick hade jag lovat leda mötet idag. Dessutom var det min lovsångsgrupp som stod för sången. Vi var tvungna att öva redan klockan nio. Maken startade traktorn för att skrapa grusvägen så att vi skulle kunna ta oss ut. Mitt på vägen tar dieseln slut. Där står han och blockerar vägen. Det är tur att vi har snälla grannar som kör oss in till macken så att vi kan fylla på lite drivmedel. Han släppte av mig vid kyrkan på vägen till macken. Lite försenad kom jag i alla fall dit.

Gudstjänsten var spännande. Ingen visste inte riktigt var den skulle landa för det var annonserat vittnesbördsmöte. Efter inledningen med lovsång, bibelord och kollekt släppte vi ordet fritt. Vem som helst fick komma fram och berätta om sina upplevelser och sina tankar. Det är alltid lika spännande att höra allas berättelser. I början brukar det vara lite trögt, men sedan kan de vara många som hoppar fram. Idag var det väl inte så många. Men det var intressant. Vi varvade vittnesbörden med lovsånger och bön.

Gudstjänsten avslutades med att jag höll samma andakt som jag höll på bröllopsfesten. I måndags fick jag ett meddelande från Ida via Facebook, där hon undrade om jag kunde hålla andakten. Det var ju ett förtroende så jag lovade säga några ord. Bröllopsdagen är ju en rolig dag att minnas och se tillbaka på. Alla dagar är inte lika roliga. En del vill vi kanske helst glömma. De blev inte alls så som vi tänkt oss. Andra kommer vi inte ihåg för att de är gråa och trista och liknar varandra. Men varje dag är unik. Varje dag är en gåva till oss från Gud. Brudparet fick många presenter. Där fanns ett stort bord fyll med paket i olika storlekar. Det blir säkert en rolig dag idag också, när de ska öppna alla sina presenter. Gud ger oss en present varje morgon. När vi öppnar våra ögon, öppnar vi också hans gåva till oss, den nya dagen. En del presenter är precis det vi vill ha. Brudparet hade lagt ut en lista på nätet där man kunde boka så att det inte skulle bli för många av samma sort och så att de skulle få det de ville ha. Det är smart. Ibland får vi ju presenter som vi helst skulle vilja byta. Men Guds gåva finns ingen bytesrätt på. Vi kan inte lämna tillbaka den här dagen och önska oss en ny. Vi får ta varje dag som den kommer till oss. Med alla presenter följer det ett kort. På kortet står det oftast vem som gratuleras, ibland står det datum och anledning. Dessutom står det vem presenten kommer från. Från oss fick brudparet en gjutjärnsgryta, som de önskat, och en tovad grytlapp som jag gjort. Guds present följs också av ett kort. Det är ett stort och tjockt kort, det är en bok, bibeln. Där står det att Gud ger sin gåva till oss var och en. Vi får läsa det "kortet" varje dag. Vi behöver inte läsa hela. Vi kan ta en liten bit i taget. jag läste från Matt 28:20 där Jesus säger: "Jag är med er alla dagar till tidens slut". Han är med alla dagar när vi har roligt och upplever spännande saker. Men han är också med de grå och trista dagarna likaväl som de jobbiga och svåra. Då finns han där vid vår sida för att stödja och hjälpa, trösta och uppmuntra. Det får vi påminna varandra om.

Resten av dagen tänker jag bara ta det lugnt. Jag fick lifta med en annan granne hem från gudstjänsten. Han har fyrhjulsdrift på sin bil så han kunde skjutsa mig ända hem. Maken hade fått igång traktorn och skrapat vägen. Nu ska jag bara ge mig ut på en liten liten runda med hunden. För övrigt ska jag vila.