Jag gräver och jorden går under

Syrenerna kommer mer och mer

 Det var idag jordens skulle gå under. Ryktet om jordens undergång gick i alla fall på Twitter.  Jag har inte märkt av det. Det har varit en härlig dag ute i Guds härliga natur. Nu tycker jag att allt prat om jordens undergång, den yttersta tiden och andra apokalyptiska historier är ganska ointressanta. Det finns förstås dem som studerar ämnet ingående och gärna lyssnar på predikanter och föreläsare som talar om vad som ska hända. Jag delar inte det intresset. Det blir för det mesta rena spekulationerna. Om Gud hade velat att vi skulle veta allt om vår framtid, hade han låtit bibelns författare vara lite tydligare. Men det är säkert avsiktligt. Han vill kittla vår nyfikenhet, men att veta för mycket är nog inte bra. 

Smörbollarna blommar länge i år

Jag föredrar att leva i nuet. I det här fallet är Luther min förebild. Han anklagas för mycket negativt, men han sa bra saker också. "Om jorden gick under imorgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag". Jag glömde sätta ett igår, men jag har ju redan några stycken. De kanske räknas. Det handlar förstås om att leva i nuet och inte i framtiden. "Carpe diem", på lutherska. Nu är verkligen rätta tiden att "fånga dagen". Naturen visar sin allra bästa sida och det händer mycket varje dag. Ett annat uttryck som jag gillar är "Crea diem", skapa dagen. Varje dag får vi ta emot som en gåva och skapa något vackert av. Den blir vad vi gör den till.

Isbergssalladen tar sig

 Idag har jag varit riktigt flitig i trädgården. En del fröer och plantor, som jag satt tidigare, har växt till sig så jag kunde plantera ut dem eller skola om dem i större krukor. Fler odlingslådor har blivit besådda och massor av ogräs har rensats bort. Ändå har jag hunnit njuta av solen och de underbara dofterna från liljekonvaljer och syrener. Svalorna har kommit. För några dagar sedan såg jag en svala, men "en svala gör ju ingen sommar". Idag satt flera stycken på telefonledningarna och tittade på mig när jag jobbade. Så då har väl sommaren kommit då.

Skogsarbetarna njuter årets första sill och nypotatis

Vi njöt i alla fall av sommarmat idag. Maken och svärfar var ute i skogen och hämtade hem ved. När de kom tillbaka bjöd jag på nypotatis och sill. Det är ingen av dem som tackar nej till sådant. Vi satt ute i vår soliga hörna på trädäcket. Våra egna potatisar har precis kommit i jorden. Så det lär dröja innan vi kan gå ut till landet och gräva från egna nypotatisar. Men vi får se fram emot det, om nu inte jorden har gått under innan dess.