Följden av en misslyckad dag

Rönnbären har fått höstfärger

 Gårdagen går nog till historien som en riktigt misslyckad dag. Den började som en vanlig dag på sommarlovet, men framåt kvällen tänkte jag ta en cacherunda. Det fanns några cacher här och var som jag ville håva in. Den första gick ju bra. Det var den sista som var ologgad upe vid High Chaparall. Jag hittade den enkelt.

Magnifik utsikt från Lannaberget

 Sen började eländet. Jag gav mig väl på både för svåra cacher och väl jobbig terräng för mitt tillstånd. Även om orken börjat återvända har jag långt kvar till den gamla konditionen. Det blev jag varse under äventyret på Lannaberget. Utsikten var magnifik men några cacher såg jag inte till. En gång snavade jag och drattade på ändan. Då tänkte jag: "Vad gör jag här alldeles ensam? Hur ska helikoptern kunna landa här, om jag bröt benet?" Jag tog mig ner och pustade ut.

Här borde jag gett upp och åkt hem, men envis som jag är ville jag försöka hitta den cache som fanns kvar att logga i Forsheda. Jag åkte alltså fram till Kvarnagården. Det var där det hände. Jag halkade på en hal sten och rutschade ner så jag slog i ryggen. Jag måste ha landat på handen för den gjorde djuriskt ont. Jag lyckades ta mig upp på två ben och gå tillbaka till bilen. Sedan körde jag hem med en hand. Väl hemma ropade jag på sonen som fick bemanna telefonen. Maken kontaktades men han jobbade sent och kom inte hem förrän elva. Svärfar fick agera ambulans in till akuten.

Före...

 Som tur var behövde jag inte vänta mer än 20 minuter på läkaren, som skickade mig till röntgen. Visst var det en fraktur på strålbenet. En stor bula började visa sig, men jag fick lokalbedövning. Sedan försökte de dra det rätt och gipsade armen. Därefter ett nytt besök på röntgen. Maken fick komma och hämta mig vid ettiden på natten. Jag kom i säng vid två och sov lite oroligt. Klockan åtta ringer det. Ortopedläkaren har tittat på bilderna och är inte nöjd med resultatet. Maken börjar sent idag också och får köra in mig till akuten igen. Där blir vi mottagna av Linda. Gipset klipps av, mer bedövning och nål i armen. Sedan är det två läkare som drar i min arm i fem minuter. När de sedan ska se till så att alla ben faller till rätta, gick det åt lite morfin i armen. Så kom nytt gips på och en ny tur till röntgen. Den här gången var läkaren nöjd och vi kunde åka hem.

... efter besöken på akuten.

En viss trötthet har infunnit sig och det kan man ju förstå. Allt är mycket bökigare med en hand. Skriva på tangentbordet t ex. Det blir nog inga cacher på ett tag, inget stickat heller. Men jag kan lösa korsord. Som tur är kan jag använda högerhanden och gör ofta det annars också. Jag är inte enbart vänsterhänt. Det går bara lättare med vänster. Jag får väl se detta som ett tillfälle att träna högerhanden. En månad kommer det att ta. Så jag kommer nog inte att börja terminen den tionde.

Takko kan inte riktigt förstå varför jag inte kan gå ut med honom som vanligt. Han kommer och vill leka med mig och jag kan inte. Boll har alltid kastat med höger. Så det kan nog gå bra. Sonen får rycka in som hundrastare. Det är nog dags att vila lite. Men nu vet ni läget.