Sensommarkväll på landet

Eldiga ringblommor

Hunden vill ut på en hundrunda förstås. Vi går ut i sensommarkvällen, tar korta rundan ut till vägen och tillbaka över kullen, anar geocachegömman i mörkret när vi passerar. Det är alldeles lagom varmt och skönt. Tidigare i eftermiddags regnade det en rejäl skur, men nu är det inte alls fuktigt i luften som det brukar vara så här års. Vi skymtar de böljande gulnande sädesfälten i skymningen, korna som betar i hagen. Vi känner den söta doften från sensommarens alla blommor längs vägarnas renar. Konstigt nog håller sig myggen och knotten borta. Det är alldeles ljuvligt skönt att leva.

Blå hortensia

Annars brukar jag inte gilla den här tiden på året. Det finns två tider på året som jag ogillar. Det är snösmältningstiden på våren då alla vägar täcks is och vatten så man halkar fram även med broddarna på. Det är rötmånaden med sin klibbigt fuktiga värme, sin lukt av förruttnelse och sina irriterande insekter som surrar omkring en. Men idag var det en skön kväll. Jag har för övrigt aldrig förstått uttrycket "röta" i betydelsen "tur" som i "Vilken röta jag hade!" För mig är röta något negativt, något som bryter ned. Men det finns väl någon förklaring som jag inte känner till.

Svarta vinbär

Jag hade i alla fall ingen tur den dagen jag halkade och bröt armen. De senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Det värker  ibland, gipset kliar och fingrarna svullnar. Det var nog bra att de sågade av mina ringar på akuten trots allt. Jag har inte haft av mig dem på många många år och knogen hade väl vuxit så de gick inte att få av på annat sätt. Sjukhuspersonalen försökte allt för de ville inte förstöra mina ringar. De använde vaselin, såpvatten och bomullsband, men inget funkade. De fick ta fram sågen. Det kanske går att laga ringarna. De lyckades såga där det inte fanns någon inskription på insidan i alla fall.

Svenska krusbär

Det värsta här ändå inte varit  armen. Jag har mest ont i ryggen. På morgonen är jag alldeles stel och måste släpa mig ur sängen. Det går åt en hel del stretchövningar  och Panodil innan det känns någorlunda. Framåt kvällen är det som bäst. Det gäller bara att röra lagom mycket på sig. Jag gick hela stora hundrundan på förmiddagen, men då blev jag helt slut. Jag kunde i alla fall sätta på kaffebryggaren och fika ihop med svärfar som var här och körde in ved eller, som han själv uttrycker det, "låtsades jobba lite". Sen satt jag en lång stund i hänggungan och läste en riktigt tjock bok.

Rara ärtor

Maken jobbade, men sonen var hemma. Han får agera kock de här dagarna. Idag blev det kycklingwok. Jag har försökt göra lite praktisk nytta genom att plocka lite hallon och röda vinbär. Med lite hjälp lyckades jag få till en vinbärskaka också som vi ska smaka till fikat imorgon. Men jobbigt var det så hushållsarbetet lämnar jag gärna till de andra. Maken följde med och handlade mat när han kom hem. Han fixade dessutom en kvällsmacka och te. Te kan jag väl koka själv, men bre en macka är värre, för att inte tala om hyvla en ostskiva. Man får vara tacksam den dan benet är läkt och man får tillbaka båda armarna i funktion.

Söt kaprifol

Jag kan faktiskt använda vänstra långfingret när jag skriver på tangentbordet. Det underlättar och går lite fortare än med bara en hands fingrar. Klicka på musen är ju superenkelt i sammanhanget, så datorn är ett bra tidsfördriv. På Facebook har min bloggkompis Bodil lagt till mig i en grupp som heter "Geocaching Women". Där tyckte de att jag skulle ägna lite tid åt att lösa och komma på mysteriecacher. Så det har jag gjort. Jag har löst ett antal. En del är ganska långt borta och kommer kanske aldrig att loggas, men om man har vägarna förbi någon gång finns lösningen i min lista. Jag har uppgraderat mitt medlemskap till premium så jag kan göra egna listor nu.

Småblommig klematis...

En egen mysteriecache här ute i Rannäs hade jag på gång redan tidigare. Nästan allt var klart. Igår följde sonen med mig ut på en runda i skogen och placerade ut fyra cacher. Han fick skriva upp koordinaterna åt mig. Vi tog bilen på skogsvägarna. Det gick bra att köra på tvåan så jag slapp växla så mycket. Däremot vill jag helst inte köra med en hand på vanliga vägar. De fyra cacherna innehåller var sin ledtråd till mysteriecachen som ska placeras ut imorgon. Det har tagit lite tid att få cacherna publicerade. Hittills är bara en släppt och det tog nästan ett dygn. De kommer förhoppningsvis ut imorgon. Det är kul att tänka ut nya roliga cacher. Jag får väl ägna mig åt det nu när jag inte kan vara ute och leta. Men om någon ville hänga med på en runda så skulle jag nog kunna åtminstone på terräng 1 och 2. Jag blir lite avundsjuk när jag läser om Anna-Lenas cachingturer med sin man.

...täcker allt, stenar, buskar och framförallt ogräs.

Imorgon är det söndag. Det är vår värdgrupp som sköter om gudstjänsten. Jag får väl göra så gott jag kan. Lite blommor har jag i trädgården och ett inledningsord kan jag läsa. Maken jobbar men hinner nog komma ändå i tid till mötet på kvällskvisten. Sedan är han ledig tre dagar och vi hade tänkt att åka till Lerum och hälsa på min kusin och hans fru. Det kan bli motorcykeln om ryggen inte protesterar för mycket. Jag får i alla fall på mig jackan om jag tar ur fodret och armbågsskyddet. Nästa lördag är det sedan dags för årets mc-träff med Carlssons mc-klubb. Mer om det en annan gång.