Tre dagar på mc

Måndagskväll på Nääs = motorcyklar

 Då var vi hemma igen efter en tredagarstur på motorcykel. Maken var ledig i tre dagar. Jag lyckades få på mig mc-jackan över gipset när jag plockat ut fodret och axelskyddet. Den planerade turen till kusinen med fru kunde bli av trots min lilla olycka förra veckan. Lite knepigare att ta sig på och av hojen, men det gick i alla fall. Vi åkte på eftermiddagen eftersom ryggen inte värker lika mycket då. Vi tog det förstås lite lugnt och anlände framåt kvällen. B hade förstås som vanligt ordnat mat och fika. Vi fick inkvartera oss i annexet med rena hotellservicen.

Gamla och nya bågar resp knuttar

 Vi tog fika med oss i en korg och åkte till Nääs slott som inte ligger så långt från Stenkullen. Varje måndagkväll under sommaren är där fullt av motorcyklar och gamla bilar. Det hördes nostalgiska utrop från herrarna flera gånger.

Gamla bilar fanns också på plats

 B och jag passade på att besöka galleriet under tiden. Det var lite konstiga saker som vi inte riktigt förstod oss på. B gillade i alla fall de gamla amerikanska bilarna. Jag föredrar faktiskt motorcyklar. Som maken brukar säga om amerikanarna så är det onödigt mycket plåt i dem.

Kvällsfika vid lusthuset med utsikt över Nääs slott

 När leden började tunnas ut och motorcyklarna och bilarna åkte en efter en, gick vi bort till lusthuset och packade upp kvällsfikat. Jag hade med en vinbärskaka till kaffet. Sen satt vi där och pratade i den ljumma kvällsbrisen med utsikt över vattnet med båtar och vattenskotrar.

Löven bildar ett hjärta

 På andra sidan skymtade Nääs slott mellan lövridåerna. Det var en skön kväll som blev ganska sen. Vi åkte hem till kusinen efter ett tag, men fortsatte samtalen en stund till innan vi kojade.

Säveån forsar och brusar

 Kusinen bor precis bredvid Säveån, som brusar hela tiden i bakgrunden. De började nästa dag med ett morgondopp i ån. Tyvärr inget för mig just nu. På grässlänten ovanför ån spatserade deras hönor omkring och kacklade hemtrevligt. Tuppen gol lite då och då. Goda ägg gav de också.

Idyllen på Knavravägen

 Tänk att det finns en sådan idyll bara några mil från en storstad. Andra dagen var en mc-tur i trakterna inplanerad. Det finns många sköna vägar att åka på. Vi drog iväg mitt på dagen med fika i packningen. Solen sken och det var en riktigt varm dag. Men på hojen fläktar det en del.

Rörtången i Bohuslän

 Efter några kringelikrokar hamnade vi i Rörtången som ligger uppåt Stenungsund. Det fanns gott om tång längs stranden på väg ut dit. Massor av gäss såg vi också. Bohuslän är vackert med sina klippiga stränder med det blå havet.

Dags igen för fika med utsikt

 Fikat plockades fram. Man blir gärna hungrig på mc-turer. Utsikten var magnifik åt alla håll där vi satt ovanför hamnen. Vi gjorde ett försök att hitta den cache som skulle finnas 30 m bort, men jag fixar inte riktigt att leta ordentligt och de andra var väl inte riktigt så intresserade. Det blev inget napp.

Vackra svenska landskapsvyer

 Vi fortsatte vidare på sköna vägar. Ett stort mörkt moln hängde framför oss, men vi vek av ät höger och slapp det mesta av regnet. Landskapet i Bohuslän är speciellt med bördiga dalar mellan skogbevuxna bergshöjder. På ett ställe passerade vi en liten myr som påminde om Småland. Tänk att det finns sådana trakter bara några mil från Göteborg. Vi fann en liten väg längs Nordre älvs norra strand. Göta älv är imponerande bred här. Våra sydsvenska åar är ju annars inte så breda. Vi sneddade över Hisingens nordöstra hörn där Göta älv delar sig i två älvfåror som omger ön.

Gott om sten i Bohus fästning

Vi kom ner till Kungälv där de smala gatorna kantades av trähus i olika storlekar målade i all världens pastellfärger.  Så stannade vi till vid Bohus fästning för en korv med bröd och lite mjukglass. B och jag tog en liten promenad uppåt fästningen. Imponerande mycket sten och en massa växter mellan stenarna. Vi gick inte in för vi hade inga pengar med oss och jag skulle inte orka klättra på de branta stigarna.

En tupplur under träden

 En liten tupplur på gräsmattan under trädens skugga är inte heller så fel tycker maken. Då orkar man fortsätta köra ett tag till. Kartan konsulterades och vi hittade andra trevliga väga att åka hemåt på. Vi följde älvens södra strand uppåt Ale innan vi svängde av på mindre vägar tillbaka mot Gråbo och Stenkullen.

Planering av den fortsatta resrutten

 Efter ca 20 mil på pallen var jag rejält trött och vilade mig en stund. Sedan blev det mera mat och trevligt prat med kusinen och hans fru. Det är alltid roligt att komma till dem. Vi gick till sängs lite tidigare än förra kvällen. Idag tog vi det lugnt. Jag hade ganska ont i ryggen och armen värkte på sitt sätt. Det brukar det göra på förmiddgarna. Men med lite värmande sol och stretchande övningar, brukar eftermiddagarna vara ganska behagliga. Det var dags att packa och ge sig av hemåt igen.

Även litet tak skyddar mot regn

 Vi åkte en bra bit innan regnet blev för besvärligt. Vid Boråstorpet blev vi tvungna att stanna till ett tag och vänta ut det. Vi hittade ett litet tak att vänta under.

Hyresgäster under taket

 Det fanns hyresgäster under taket. I en nisch hade en svala byggt sitt bo över lampan. Hon satt kvar på kanten trots att vi var alldeles bredvid.

Enda cachefyndet på 60 mil

Det är klart att jag kollade om det fanns någon cache där och det gjorde det. Maken gick med raska steg bort och letade efter bron som vi anade skulle finnas med tanke på ledtråden. Innan jag hann dit hade han hittat cachen. Han fick logga den åt mig då jag har lite svårt att skriva. Sedan ljusnade det och vi åkte vidare hemåt. Det var skönt att komma hem och bli välkomnad av en överlycklig hund.

Imorgon ska jag på återbesök på sjukhuset. Jag hoppas frakturen läker som den ska. Det är förstås lite svettigt ibland och det kliar också. Men det är bara att bita ihop och stå ut. Sen ska jag bara ta det lugnt här hemma medan maken åker till jobbet igen.