Bara på besök

Höstens förvarning

 Det kändes lite konstigt när jag vaknade i morse. Jag tittade på klockan och tänkte att nu samlades kollegorna i musiksalen medan jag satt här hemma och åt frukost i lugn och ro.

Gammal och mossig

 Idag var första dagen då jag inte hade så ont i ryggen när jag klev ur sängen. Jag var i alla fall inte så mycket stelare än jag brukar vara. I min ålder hör det väl till att ryggen värker lite. Särskilt som jag alltid varit lite sned här och där. Ibland känner jag mig gammal, men inte mossig.

Renfanans knappar lyser upp

 Nu när ryggvärken avtagit känner jag av armen mer. De senaste dagarna har det varit lite tungt med gipset. Minsta rörelse gör ont och jag får ta maxdos av Panodil. Maken trodde det kunde bero på att benet läker. Jag får hoppas han har rätt. I måndags var vi inne och röntgade för femte gången. Jag mötte läkare nr 4 som var nöjd med läget. Nu ska jag bara gå omkring med gipset en och en halv vecka till. Samma dag som elevena börjar ska gipset av.

Några rosor finns kvar

 Efter lunch idag åkte jag i alla fall till skolan och hälsade på kollegorna. Jag måste få säga hej till dem. Det kändes som vanligt när vi tittade på scheman. Arbetsplatsen och alla kartonger står där och väntar på mig. Men jag är faktiskt inte redo att komma tillbaka än. Det var bara ett litet besök. Jag får försöka se den här tiden som lite extra semester.

...och pelargoner 

Det tjänar inget till att gräma sig eller klaga över allt man inte kan göra för tillfället. Man får fokusera på det viktigaste och hoppa över det mindre viktiga. Så borde vi kanske alltid göra. Just nu är det viktigaste att läka. "Den friske har tusen önskningar, den sjuke har bara en." Dessutom vet jag ju att det här går över. Det tar bara lite tid.