Fest(ival) i Malmö

Fest = familjen

Fredag middag tog maken och jag bilen ner till Malmö. Det blev en varm resa. Sommaren var här med full kraft igen. Det blev inte motorcykeln som vi tänkt från början. Det var kanske bäst så med tanke på min värkande arm. Fingrarna och tummen börjar återhämta sig, men handleden tar tydligen tid på sig.

Framme i Malmö åkte vi hem till äldste sonen, som var anledningen till resan. Han fyller nämligen 25 år till veckan och det måste firas. Där fanns redan hans bror, som kommit med tåg från Karlskrona redan i torsdags. Kul att hela familjen kunde stråla samman i Malmö. Vi övernattade dock inte på samma ställe. Sonens lya är inte så stor, bara 19 kvadratmeter. En gång har vi sovit där alla fyra, men det var trångt. Som tur är har jag en syster och svåger i Malmö. Så maken och jag fick sova hos dem.

Fest = god mat

Dessutom kunde vi ha festen där senare på kvällen. Först blev det förstås snabbmat på Burger King vid Mobilia, tvärs över gatan från sonens ställe. Det har hänt en hel del vid det gamla köpcentrat. Delar av de gamla byggnaderna har rivits och nya byggnader vuxit upp, ett parkeringshus och ett nytt Burger King. Mat kunde vi i alla fall handla inför kvällen grillfest. Det blev en trevlig kväll med god mat som vi åt ute i trädgården hos syrran.

Malmöfestivalens sista kväll...

...uppstädde The Ark...

...på stora scenen...

... för syrran och mig och några tusen andra.

Fredagen var också Malmööfestivalens sista dag, som avslutades med The Ark på stora scenen. Det var en av deras sista spelningar innan de lägger av. Konserten började inte förrän halv tolv så vi hade gott om tid. När det blev dags att ge sig av, var det bara syrran och jag som var intresserade. Maken agerade taxichaufför och skjutsade dit oss innan han körde sönerna till Eriksfält.

Det var förstås en upplevelse att stå nedanför stora scenen tillsammans med en stor skara festivalbesökare, som för det mesta kunde sjunga med i alla låtarna. Visst har jag hört de flesta, men The Ark har inte varit mina favoriter och inte syrrans heller. Det är väl vår brorson Simon som är den store The Ark-diggaren och har varit det så länge vi minns. Men en avskedsturné är ju lite speciell precis som Ola Salo. Som syrran uttryckte det, så är han en blandning mellan Zlatan och Freddy Mercury. Men han är trots allt en ganska ödmjuk diva.

Vid ettiden var konserten slut och vi tog en knökafull buss tillbaka hem till syrran. Idag på förmiddagen gjorde vi inte så mycket. Det blev en lång frukost. Sen packade vi ihop och åkte över till sönerna. Det visade sig att malmösonen fått hoppa in och jobba. Karlskronasonen var kvar i lägenheten, men han skulle med tåget tillbaka till Blekinge. Så vi skjutsade honom till stationen.

Festen tar slut, tillbaka till vardagen

Sen strövade vi runt på stan ett tag medan vi väntade på att sonen skulle jobba klart. Jag hittade några småsaker att ta med hem, men inga geocacher. Det blev faktiskt inte en enda på den här resan. Jag letade efter en, men det var för alldeles för många människor i närheten för att kunna logga. Om man är ett gäng, kan några distrahera. Det är lite svårare när man är själv. Maken är ju tyvärr måttligt intresserad. Han stannade kvar på torget och lyssnade på gatumusikanterna i stället. Jag gillar inte riktigt stadscaching. Det finns nästan bara micro- och nanocacher och ibland tycker jag cachbeskrivningarna är för torftiga och inte särskilt inspirerande.

Vi avslutade malmöbesöket med ett besök på en kinakrog tillsammans med sonen när han jobbat färdigt i kassan på Lidl. Sedan drog vi hemåt Småland. Det blev inga cacher på hemvägen heller. Maken körde det mesta. Jag prövade att köra en liten bit, men lämnade över ratten igen när värken blev för svår. Det tog sin tid att åka eftersom maken fått för sig att han skulle köra så bensinsnålt som möjligt. Han körde ikapp en långtradare och lade sig efter den så att han kunde åka snålskjuts. Vissa sträckor kunde han nästan halvera bensinförbrukningen. Vi var alltså både miljövänliga och ekonomiska. Bäst gick det på ditvägen för då var det fler lastbilar ute på vägarna.

Det är roligt med en liten resa då och då, men det är också skönt att komma hem. Både hunden och katterna hade saknat oss. De vill nog helst ha oss hemma. och då är ju ordningen återställd nu.