Livets mysterier och andra cacher

Mystiska stenar i mörka skogar

 Vissa mysterier förblir olösta. Ibland är livet ofattbart. När vi vaknade upp idag och slog på radion, hade tragedin  i Norge blivit ofattbar stor. Hur kunde detta hända?  På det mysteriet finns inga svar. Men livet går vidare. Vi kan inte stoppa alla livets flöden. Likt den aldrig sinande strömmen på Twitter fortsätter livet som vanligt för de allra flesta av oss.

För vår del innebar det att maken åkte till jobbet tidigt tidigt. Vi andra tog en sovmorgon. Jag fikade med svärfar och åt lunch med grabbarna. Det blev något enkelt men gott, plättar med sylt och grädde. Sonen fixade allt. Sedan gav vi oss iväg på en geocachingrunda. Jag frågade pojkarna om de ville hänga med på en runda. De svarade att de inte hade något annat för sig. Den yngre av dem frågade om det inte fanns några cacher i Skillingaryd för han hade ett ärende dit. Så till Sk-ryd ställde vi färden. Hunden blev överlycklig när vi plockade fram ryggsäcken och bilnycklarna och vi hade inte hjärta att göra honom besviken. Han fick följa med.

Nergrävda skatter

Vi tog vägen över Hign Chaparall. Det fanns några cacher där som jag inte lyckats hitta. Jag tänkte ta hjälp av yngre krafter. Efter lite letande lokaliserade en av grabbarna burken i loket framför HC. Då var dagens första hittad. Nummer två hittade jag själv. Förra gången letade jag länge men fick ge upp där ute i skogen. Nu gick jag rakt på och sa att här är den. Men så har jag hittat många fler cacher av olika sorter sedan förra tillfället. Man lär sig efter hand att se små detaljer som sticker ut. Här var det en spik i en träbit. I Sk-ryd var det en brädbit under en sten. När vi lyfte på brädan, hittade vi en hel trälåda som hölje för cachen.

När ringde någon senast här?

 Sonen uträttade sitt ärende i Sk-ryd. Sedan satte vi mobilen på att söka geocacher i närheten. Den första hittade vi vid Skillingaryds läger, ett gammalt militärt område. Den hittade vi ganska snabbt och körde vidare in mot torget. Där plockade sonen lätt fram den lilla microcachen. Telefonen var inte kvar i buren. Det är tur att det finns bärbara varianter idag. Annars hade vi inte varit där.

Regnar det fortfarande?

 Nu när jag har hittat över hundra cacher, kan det vara spännande att pröva lite andra typer. Det finns även mysteriecacher, där man måste lösa olika uppgifter för att kunna få fram koordinaterna till cachen. Jag har ännu inte kommit på något bra sätt att använda mobilapparna i det här. I en GPS kan man ju knappa in de koordinater man får fram och söka med hjälp av den. Jag har löst några av klurigheterna till några mysteriecacher, men inte kunnat logga dem. Igår kväll löste jag ett krypto och fick fram koordinaterna till Skillingaryds mystery.

Det känns retligt att inte kunna hitta själva cachen. Jag har hittat en sida på nätet där jag kan knappa in koordinater och få fram platsen. Det är lite bökigt och på något sätt måste det ha blivit helt fel. När vi kom dit, kunde vi inte hitta någon cache alls. Då kollade jag koordinaterna i appen mot de jag klurat ut. Vi var långt ifrån de rätta. Det slutade med att vi satte oss i bilen och körde först åt norr och sedan åt öster tills vi närmade oss de rätta siffrorna.

 Vi parkerade och promenerade sedan söderut. Ett tag trodde vi att vi skulle hamna ute i vattnet, men vi kunde hålla oss på land. När vi närmade oss de rätta koordinaterna, såg jag ett slags hus och sa att där är den nog. Mycket riktigt hittade sonen den och platsen stämde med ledtråden. Det var vår första mysteriecache. Precis när vi loggade den började det regna inte bara dugga lite som tidigare. Vi satt kvar en stund under tak tills regnet avtog. Sedan gick vi tillbaka till bilen och for vidare.

Drive-in? Nödlösning i regnet på bron!

Två till hann vi med. Den ena fanns högst uppe på en bro över järnvägen. Det ösregnade nu så vi lusläste beskrivningen för att kunna köra så nära som möjligt. Så vände vi och körde tillbaka på rätt sida. Vi stannade helt regelvidrigt och skickade ut yngste sonen som frivillig att plocka in burken. Han hittade den direkt där den skulle vara och langade in den till oss i bilen. Vi loggade den och sen fick han göra om utryckningen för att sätta tillbaka burken. Som tur var kom det inga andra bilar medan vi utförde manövern. Efter denna bravad var det enkelt att hitta nästa. Den var precis där jag sa att den skulle vara. Sonen plockade enkelt fram den. Det fanns inte så många andra ställen som kunde stämma med ledtråden. 

Nu var vi nöjda med cachandet även om det fanns många kvar att hämta både i Sk-ryd och på vägen hem. Vi tog stora autostradan och stannade till för en glass och kaffe på Mackedonkan i Värnamo. När vi anlände till hemmet igen, hade maken precis kommit hem från jobbet. Vi mötte honom utanför huset. Sönerna plockade fram klotgrillen och satte fyr på grillkolen. Med gemensamma ansträngningar kunde vi någon timme senare äta en god grillskiva med potatisgratäng och vitlökssmör. Gratängen gjorde vi i folieknyten på grillen. Det var faktiskt första grillningen för säsongen med hela familjen samlad. 

Dagens resultat blev sju nya cacher att logga tillsammans med ett geocoin och fyra travel bugs. De två ssita hittade jag i min egen cache 70 m från vårt hus. Medan vi var borta på vår cachingrunda hade andra varit hemma hos oss och besökt den cachen. Det är dessutom roligt när de gillar den och tänker sätta favoritpoäng på den. Sånt gillar vi.