Novembersol

Helgen har väl innehållit både sol och regn. Däremellan var det mest gråmulet. Hela helgen hade vi möten i Missionskyrkan med en gästande talare. Jag var med med i fredags kväll och på den första samlingen i lördags. Men de andra orkade jag inte med. Jag får lov att ta det lite lugnt ibland eftersom jag blir trött av den ständiga förkylningen. Jag märker också att jag påverkas av att möta många människor. Då möter jag ju förstås också många olika sorters virus. Jag får vara glad om jag slipper feber och alltför mycket snörvlande.

Men jag mår bra av att vara ute i skog och mark. Man kan bli fysiskt trött av långa promenader, men det är en skön trötthetskänsla. Takko följer gärna med. I lördags tog vi en liten tur till Lanna för att besöka en geocache som vi letat efter tidigare, Liljans-Berg, som låg vid ett gammalt torpställe. Det tog en bra stund för oss även den här gången. Trots att jag visste hur den borde se ut, var den otroligt klurigt gömd. Jag fick anropa Katrin, som är cacheägaren, och be om en liten ledtråd. Strax efteråt hittade jag den. Sen kunde vi med lätta steg promenera tillbaka till bilen som stod vid Jarlavallen.

På hemvägen kollade vi upp en av mina egna gömmor. Jag hade fått meddelande om att första steget i en multi var trasigt. Det stämde väl så det fick följa med hem för reparation. Efter mötet åkte jag tillbaka med det reparerade steget. Så det gick snabbt att fixa den gömman.

På söndagsmorgonen vaknade vi till en solig dag. Den var som gjord för en utflykt. Jag tog det lugnt på förmiddagen och gav mig av tillsammans med hunden vid ettiden. Vi åkte genom Rydaholm mot Moheda. På vägen fanns en badplats vid Tolestorp där det skulle finnas en gömma. När vi kom fram, kände jag igen mig. Här har jag varit förut och letat. Först gick vi ner till sjön. Det stod en annan bil vid parkeringen när vi kom. Men vi såg inte någon i närheten.

Sen började vi leta efter gömman. Den fanns vid stenmuren. Jag gillar inte att rota bland stenar. Förra gången letade jag e stund utan att hitta gömman. GPS:en ville ha mig på andra sidan muren. Så var det den här gången också. Men nu hittade jag burken ganska fort. När vi satt oss i bilen och jag börjat kolla vart vi skulle åka, anlände ytterligare en bil. Först funderade jag på om det var geocachare, men de började plocka fram picknickkorg och filt.Så de hade nog andra ärenden hit.

Dagens huvudmål var annars Moheda. För ett tag sedan kom en hel serie spännande gömmor där. Det var en geocachare som fyllde 40 år, Andkar73. Hans kompisar hade lagt ut tolv gömmor som alla hade anknytning till något av hans intressen. Den första vi stötte på låg precis vid vägen och råkade vara Andkar73 #4 Vintersportaren/Pow. Hunden fick vänta i bilen medan jag kollade upp den. Här behövdes en bättre penna än den som fanns vid gömman. Så jag fick hämta en i bilen innan jag kunde signera loggboken, som bestod av ett par skidor uppspända vid en trädstam.

Bilen fick stå kvar på andra sidan vägen. Det var också på den sidan vi fortsatte vår söndagspromenad. Vid nästa gömma, Andkar73 #5 Rick, hade stormen Simone dragit fram och skadat gömman. Själva burken var borta men det gick att logga på kamouflaget. Det hade flera gjort före mig. Vi gick på vidare på en smal stig mellan nedfallna träd och rotvältor. Vilken tur att det inte blåste den här dagen.

En multi fanns längs rundan,  Andkar73 #6 TV-kungen/Familjen Korch. Här gällde det att ha koll på TV-serier och det hör ju inte till mina starka sidor. jag skickade en nödrop till Katrin och fick ett förslag. Det var inte helt rätt. Till slut var det ändå jag som med logikens hjälp löste problemet. Slutgömman följde det inslagna temat och hittades ganska snabbt på de löst koordinaterna.

Sedan fortsatte rundan längs en skogsväg. Den gick över ett kalhygge med frötallar som tydligen klarat stormen.

Nästa gömma var Andkar73 #7 Freda´Forever!. Tydligen gillade födelsedagsbarnet åttiotalsgruppen Freda´. De kommer jag väl ihåg. Vem minns inte Vindarna och Uno Svenningssons coola röst. Gömman var stilenlig och ännu en trevlig upplevelse.

Vid nästa gömma var vi tvungna att ge oss ut på kalhygget. Det var inte så lätt att ta sig fram mellan spåren efter skogsmaskinerna och rishögarna, men vi tog oss över till gömman.

Här hittade vi en burk med solkräm, numera tom. Andkar73 hatade visst att sola. Därför hette gömman Andkar73 #8 Solkräm/A whiter shade of pale. Den satt lite högre, men det var inga problem att nå den.

Än sken solen på träden längs vägen där vi gick, men snart skulle det börja skymma. Så vi skyndade vidare längs skogsvägen.

Andkar73 var visst teknist och det handlade nästa gömma om, Andkar73 #9 Teknisten. Här fanns en stor loggbok, men tyvärr höll inte burken tätt så den var fuktig. Det var flera av loggarna, men inte värre än att det gick att skriva i dem.

Den sista gömman på denna sidan om vägen var lite lurig att hitta. Det var tur att jag sett flera sådana förut. Här var temat körsång, men burken hade egentligen inget med sång att göra. Andkar73 #10 Körsångaren var cachens namn. Vi letade runt ett tag innan jag plötsligt fick syn på den på en annan nivå än jag väntat mig.

När vi kom ut på den stora vägen, tog vi oss över till andra sidan där det skulle finnas en klättercache. Jag hittade gömman, men den här gången avstod jag från att klättra. Jag vill helst ha lite mer backup än hunden ifall det händer något. Annars hade jag nog fixat loggen till Andkar73#11 Mohedaloafern vs Mohedatoffeln. Nummer tolv i serien glömde jag bort, men den fanns inne i samhället. Där finns ett antal andra gömmor som är ologgade för mig. Så vid ett annat tillfälle får jag väl försöka på de resterande.

I stället fortsatte vi in på en annan skogsväg som ledde oss tillbaka mot den första gömman vi hittade. Nummer 1 i serien hette Andkar73 #1 Loafers forever. Jag kände igen konceptet då jag har en liknande gömma själv. Fast hos mig består den av en foppatoffel.

När vi närmade oss nästa gömma, var jag inte säker på att kunna logga den heller. Den hade högterrängfaktor. men nr vi kom fram, visade det sig att Simone hade gjort det lättare för oss att logga burken. Det stora trädet där gömman fanns låg på marken. Det var gott om granris att kliva över.

Det såg lite farligt ut med alla kablar kors och tvärs. Vid fallet hade nog trädet rivit ner kablarna. Takko fick vänta lite vid sidan om.

Reparationer pågick nog men frågan är om de hade någon koll på alla dessa små trådar  med plasthölje i all världens färger.

Gömman hette förstås Andkar73 #2 Dansa i neon. Det var inga problem att logga den när den låg i marknivå. Neongrön var den också.

Dagens sista gömma var Andkar73 #3 Älgen. Den fanns vid ett jakttorn längs vägen. Den var egentligen rätt enkel men jag fick leta ett tag. Det kanske var för att jag var ganska trött efter promenaden med hunden. Vid bilen igen var det skönt att sätta sig och köra hemåt. Vi mötte inte en människa förutom det gäng som promenerade förbi oss vid den allra första gömman. Men någon hade observerat min bil i alla fall under dagen. Jag fick en logg på min bil-TB.

Nu var det nästan mörkt men inte riktigt. Vi åkte hemåt igen, men först gjorde vi en avstickare hem till Kolvarp för att hälsa på min mamma. Hon satt vid sitt köksbord som vanligt och blev glad över besöket. Vi stannade inte så länge. Hon var lite hes och det var jobbigt för henne att prata en massa. Efter en stund åkte vi vidare mot Forsheda och Rannäs. Nu var vi rejält hungriga och trötta, men vi var väldigt nöjda med dagens runda i alla fall.