Vintrigt värre i Rannäs

Nordanvinden blåste mot köksfönstren igår kväll och klistrade fast snön på rutan. Det såg så kallt och bister ut. Då var det skönt att befinna sig inomhus. Där var jag också nästan hela dagen. Bara en liten tur till apoteket och en mycket liten runda med hunden. När jag vaknade igår hade jag nämligen lite feber och mådde inte alls bra. Det blev till att stanna hemma i sängen. På eftermiddagen mådde jag bättre men då hade jag redan bestämt mig för att stanna hemma en dag till.

Det blåste så det venom husknutarna hela kvällen och natten. I morse var världen vit. Maken åkte iväg till tåget som vanligt, men efter en stund kom han tillbaka och meddelade att man nog bör undvika att ge sig ut på vägarna. På den korta sträckan in till Forsheda hade han kört fast flera gånger. Den ena gången behövde han hjälp att ta sig loss. Det var snorhalt på vägarna.

Så han vände hem igen och meddelade jobbet att han inte kom idag. Jag undrar hur många som varit i samma situation som han den här dagen. Jag tror inte han var ensam.

Alltså var vi hemma båda den här fredagen som nästan kändes som lördag. Vi har eldat i pannan och tagit det riktigt lugnt. Annars finns det ju alltid saker att pyssla med inomhus. Som att sortera tvätt och städa lite. Jag kan inte påstå att jag blir så inspirerad av tanken. Orken räcker inte till. Soffan lockar mer.

På eftermiddagen tog jag i alla fall en promenad med hunden. Han var överlycklig och hoppade runt i allt det vita. Vi gick ner till kanalen och vände, men han hade gärna gått längre. Det fanns spår efter andra djur i nysnön. Där var han och nosade.

Naturen blir vackrare med det vita täcket. Det blir ljusare och det fula döljs av det vita. Men det blir också kallt och blött. Det var inte så kallt i luften, men det blåste fortfarande. Då känns kylan ännu mer.

Snö och blåst brukar betyda drivor. Så var det också nu. Vägen går över öppna fält och där får vinden fart och driver ihop snön. På en del ställen var det nästan barmark där vinden tagit med sig snön. På andra ställen låg snön flera decimeter djup.

Himlen var grå och molnen flög fram över den. Men framåt solnedgången tittade solen fram för att säga adjö för den här dagen. Jag hoppas den tittar fram tidigare imorgon. De senaste helgerna har varit ganska soliga. Vi kan ju hoppas det blir så även denna.

När vi kom hem från promenaden, behövdes något värmande. Jag som har lätt för att frysa om både fingrar och tår, behöver ofta värma mig med en kopp te i händerna eller en vetekudde under fötterna.

Maken däremot går helst barfota inomhus. Jag fryser ännu mer bara jag ser honom. Men han hade önskat sig ett par sockar med korta skaft och väldigt lös resår. De flesta köpesockar har för hård resår för honom. Han brukar ta fram saxen och klippa upp resåren, men det ser inte fint ut. Igår kväll blev sockarna klara och de satt perfekt.

Nu har jag börjat på ett par till mig själv. Man kan nog aldrig få för många varma raggisar. Den här gången provar jag att sticka tåuppsockar. Dessutom stickar jag båda samtidigt på rundstickan. Det har funkat perfekt hittills. Andra sockan brukar ju vara dryg att sticka, men nu blir båda klara på en gång. Än är jag inte där, men det går ganska fort.

Tiden rinner iväg. På söndag tänder vi andra ljuset i Advent. Sen är det bara två veckor kvar tills julavslutningen. Och sen är det jul.