Från frukostfil till kvällsfinal

Lördagen började med en riktig brakfrukost bara för kvinnor. Klockan 9 strömmade det in kvinnor i olika åldrar i missionskyrkan för att äta frukost tillsammans. I köket stod fyra herrar och försåg oss med allt möjligt.

Serveringsbordet var fullt av godsaker. Där fanns både gröt och fil/yoghurt, ägg, bröd och många olika pålägg, sylt och frukt. Kaffe, te och juice kunde vi också ta med oss till bordet där vi satt.

När vi ätit oss mätta, blev det annan spis.Vi fick lyssna till några sånger av en trio. Sedan var det dags för dagens gästtalare, Mimmi Botica från Alingsås (till vänster på bilden). Hon berättade med inlevelse om sitt liv och arbetet bland missbrukare i Portugal. Vi satt alla och lyssnade andäktigt så intressant var hon. Temat för samlingen var "När det omöjliga blir möjligt" och det handlade det verkligen om. Vi fick höra om hur Gud förvandlade livet för tunga sprutnarkomaner och knarkkurirer i Lissabons kåkstäder. Sedan tre år tillbaka bor hon i Alingsås med sin familj, men under 23 år arbetade hon i Portugal. Efter det intressanta föredraget fick vi kaffe och en kaka innan vi bröt upp.

Jag hade bjudit in Katrin till kvinnofrukosten och efteråt tänkte vi ge oss ut på en geocachingtur. Vi plockade upp Fredrik och Tess i stan. På gatan stod det tre polisbilar, inne på gården ytterligare en, och i trapphuset väntade två poliser. Det hade hänt något där förstod vi men de ville inte berätta vad. Senare listade vi ut via media att ett par som bodde i huset hade blivit misshandlat av tre män. Vi stannade inte länge i huset utan åkte snabbt vidare. Det blev ett litet stopp vid en bro i Vrigstad så att Tess fick ut ock röra på sig lite. Fredrik loggade en till vid ostkaksbageriet, men den hade vi andra redan loggat. Vi fortsatte därefter mot Sävsjö som var dagens mål, men vi vek av mot Komstad och loggade några gömmor först. Den första av dem var också en brocache.

Den fanns vid en gammal kvarnmiljö. När Fredrik plockade fram burken saknade den lock, men Katrin fick syn på locket nere bland stenarna intill det forsande vattnet. Jag klättrade ned och hämtade det så det kan man ju kalla samarbete. Tess övervakade operation så som en teamledare ska göra. V kallar ju oss för Team Tess när vi är ute så här på turné.

Det fanns flera gamla fia hus i Komstad. Det vita huset hade vackra fönster. På en informationstavla kunde man läsa mera om den intressanta kvarnmiljön. Vi fortsatte mot nya spännande platser.

Nästa gömma fanns vid en väldigt intressant historisk plats vid Sävsjön. Den hette Efter Gunne och namnet Gunne fanns med på den runsten som var rest vid gravfältet här. Det fanns flera resta stenar och den stora runstenen visade sig stå kvar på sin ursprungliga plats.

"Vråe satte denna sten efter Gunne, sin broder. Han dog i England." Det var texten på stenen. Vråe och Gunne hörde till en framstående ätt och hade tjänst hos kungen Håkon Eriksson. Vråe hade visst en egen sten rest efter sig i Komstad, men den finns det bara kvar fragment av. Sådana här platser gillar vi för de har både något att berätta och något att logga. Dessutom är det oftast på en stämningsfylld och vacker plats.

Nu var det dags att e sig in i staden Sävsjö och logga burkarna där. Det hade ganska nyligen kommit en serie cacher kallad Barnvänliga Sävsjö. Först hamnade vi vid den första i serien. Det var förstår vid Bodaborg. Det var en multi och Fredrik hittade första steget, men Katrin och jag hade redskapet som behövdes för att kunna tyda det. Vi tog oss snabbt till finalen men där fick vi leta en stund innan Katrin såg burken och jag kunde plocka fram den. Det fanns en hel del besökare på platsen, men vi fortsatte mot nya burkar i stället.

Tre multicacher blev det loggade under dagen. Ibland hoppar vi över dem för att de oftast tar lite längre tid. De består ju av flera steg, men här var det bara tvåstegsmultisar. Nästa gömma var också en sådan. Sockerklaras lekpark kallades den. Det fanns en butik med namnet Socker-Klas också, men parken fanns bakom den.

Här fick vi räkna lite bland de rustika lekredskapen och snart hade vi räknat ut finalkoordinaterna. Burken var inte så långt borta och snart var det också hittad och loggad. De andra letade sedan upp nån gömma som jag redan tagit innan vi åkte till gulfmacken och åt en korv med mos. Nu behövde vi lite energipåfyllning och kanske ett toabesök.

På andra sidan vetlandavägen låg badhuset. Där fanns också en barnvänlig gömma. Här letade vi ganska länge efter en liten burk, men till slut hittade jag en filmburk. En sådan brukar vi rubricera som micro. jag såg just nu att storleken var ändrad, kanske efter våra påpekanden i loggarna. Här fanns också besökare, som kunde se oss genom fönstren. Vi kände oss lite som fönstertittare och drog vidare.

Vi försökte oss på en multi till. Första steget gick bra att lösa trots att vi inte var helt säkra på siffrorna, men de visade sig stämma väl. Jag hittade andra steget, men där tog det stopp. Vi orkade inte klura ut det som krävdes trots att vi satt en stund i bilen och googlade lite. Dessutom visste vi att den här utläggaren inte alltid hade så solklara lösningar eller exakta koordinater. Så vi lade klurigheterna åt sidan och åkte till en annan gömma i stället för att ödsla tid på en cache som vi kanske aldrig skulle hitta.

På väg till nästa intressanta plats loggade vi några möhippegömmor. Hannas möhippa nr 3 blev den första enkla gömman. Vid Hannas möhippa nr 2 letade vi en stund. ja, först fick vi vänta ut flera gäng med ungdomar och andra som promenerade förbi. När vi letat ett tag efter denna 1/1:a hittade ajg en pennstump och sedan lite papper inne bland buskarna. Det visade sig vara loggboken. Locket låg på trottoaren men själva burken var borta. Jag donerade en plastpåse med zip så att den skulle klara sig lite längre. Sedan åkte vi till nästa gravfält. Vid Uppåkra gravfält fanns både en multi och en trad. Vi började med multin. Där fick vi räkna lite vid informationstavlans bild och sedan kunde vi enkelt logga slutgömman.

Katrin hittade den på ett klassiskt ställe. Som sagt tidigare, så gillar vi gamla gravfält och andra historiska platser. Detta blev den tredje multin för dagen. Ett av mina mål för dagen var just att försöka logga tre multicacher så att jag skulle kunna få en ny badge i statistiken.

Tradden låg lite längre bort på andra sidan men vi tog bilen ända fram. Katrin kunde sträcka sig efter burken och jag loggade snabbt. Vi kom inte längre på den vägen så vi vände tillbaka in mot stan igen.

Den tredje gömman av de barnvänliga fanns vid något ställe so kallades mejeriet. Där kände vi oss iakttagna av grannarna i trädgården på andra sidan gatan. Dessutom fanns det en kamera uppsatt precis där vi trodde gömman fanns. När vi inte hittade den direkt, drog vi vidare. Den var säkert ganska enkel, men det är inte alla gömmor som känns helt okej att leta efter. I stället åkte vi till den fjärde och sista barnvänliga gömman vid ett hus med skjutbanor. Den hittade vi också.

Nu tog vi en liten tur runt en av de många små sjöarna i trakten. Norr om staden låg Skrapstadsjön. Först loggade vi Gammal och bortglömd? Den fanns i närheten av en bro. Här verkade finnas fina cykel- och promenadstråk för sävsjöborna. Vi fortsatte till cachen med samma namn som sjön, Skrapstadsjön. Här kunde man sitta ner bakom en enbuske och studera fågellivet i sjön eller bra njuta en stund, men vi drog raskt vidare efter loggningen. På andra sidan sjön hittade vi en burk vid norra infarten till staden, Välkommen till Sävsjö N. Sen var vi tillbaka i stan efter vår tur runt sjön.

Vi började bli ganska trötta och nöjda med dagen, men det fanns även en myst som vi hade löst och tänkt logga. En av de äldsta var namnet. Vi hamnade vid några gamla byggnader, alltså ännu en intressant plats för Team Tess.

Siffrorna hittade vi i ett sudoku och burken fann Katrin ca 15 m från nollan. På kartan kunde vi tydligt se vilken sida av huset den skulle vara placerad vid, men vi fick gå runt hörnet för att hitta den på andra sidan. Informationen om den tidigare nämnde utläggaren verkade bekräftad. Koordinaterna var inte alltid så exakta. Vi reflekterade lite över varför det blir så och varför en del inte hittar ganska enkla cacher. Vi trodde att kunde bero på otålighet. En del människor är lite otåligare och kan inte vänta. Det behöver man ibland göra när man ska ta ut koordinaterna. GPS:en behöver ligga ett tag på plats och väga signalerna mot varandra, men det kanske de inte har tid med. Likaså kanske en del DNF.er från vana cachare kan bero på en viss otålighet hon den personen. Alla kan vi väl drabbas av otålighet ibland, men som ordstävet säger, trägen vinner. Det har i också varit med om.

Nu var vi nöjda och vände hemåt. Jag hade loggat 15 burkar, de andra hade tagit lite fler. Fredrik hade precis passerat #2000. Vi firade med att låta honom logga ytterligare en i Vrigstad på hemvägen. jag körde ända fram till gömman så det skulle bli en park & grab. Vi andra visste ju var den fanns.

Under eftermiddagen hade det kommit en ny gömma i bredarydstrakten. Det var en ny utläggare, som kallt sin första gömma Med mitt mått mätt.. Vi hade lagt en watch på den så vi visste att den inte blivit loggad. När vi närmade oss hemstaden undrade Fredrik om vi inte skulle göra ett försök att logga den. Vi andra hakade på. Han fick hämta deras bil i stan. Nu såg vi inga poliser på gården. Det verkade lugnt. I kortege for vi sedan västerut och stannade ca 50 m från gömman. Fredrik och jag tog oss genom den täta granskogen medan Katrin och Tess gick stigen runt . Där hittade jag snart en finfin låda med intressant innehåll, men var kunde loggboken finnas. En del saker i lådan var nog bara dimridåer. Jag började studera ett av föremålen lite noggrannare och snart såg jag en bit av ett papper. Efter ytterligare lite pillande kunde jag dra fram loggremsan, men den lyste gult. Alltså var vi inte först. 1000sjöar hade rean varit där med sin gula överstrykningspenna och det hade även hasparna varit. Medan vi stod där kom mejlet med om loggningen. men vi blev i alla fall STF. Det kan ju kännas surt att bli två, men vi var nöjda med dagens skörd i alla fall. Vi är väl inte lika tävlingsinriktade som tjejen som tävlade i Smartare än en femteklassare senare på kvällen. För henne var en tvåa inte något man blev utan något man bor i.

Efter gårdagens cachingtur med 16 loggade cacher har jag bara en tom dag kvar i kalendern. Det är på måndag och då har jag förstås tänkt att täppa till det hålet också. Ett mål som jag satte upp för ett år sedan är snart uppfyllt. Då är det väl dags att tänka ut ett nytt mål. Färdig blir man aldrig.