Inte som tänkt

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Vädret brukar man inte kunna bestämma över. Så när det började snöa igår, blev jag väl inte alltför överraskad. Det började med lite fina snökorn, när hunden och jag gick ut en liten runda. Men när vi vände hemåt, hade de fina kornen ökat i storlek till stora blöta flingor. Det blev lite vitt på marken en stund. Men senare hade allt det vita försvunnit igen.

Det var nu inte bara vädret som blev annorlunda den här helgen. Även programmet ändrades för min del. jag missade hela temadagen i kyrkan som jag sett fram emot. Ett tag tänkte jag försöka gå på någon av samlingarna, men till slut insåg jag att jag inte orkade. Dessutom är det inte roligt att hosta sig igenom en samling. Det känns hela tiden som att man stör. Inte heller söndagens avslutning av de 40 dagarna kunde jag vara med på. Så var det och det var bara att acceptera.

På eftermiddagen tog jag med mig hunden på en liten runda. Han hoppade glatt in i bilen och så åkte vi till Hånger. Där fanns en ny gömma tillägnad en av de lokala geocacharna som fyllde år nyligen. Den kunde passa som dagens cache. Vi parkerade vid de gamla vikingarnas gravfält och hoppade ur bilen. Då kom en liten blå bil, som jag kände igen, och stannade. Ut tittade min kollega som bor lite längre bort längs vägen. Det var kul att träffa någon och höra lite från skolan. Man blir ju lite isolerad när man är hemma sjuk. Sen letade vi upp gömman innan vi återvände till hemmet. Det tog mer på krafterna än jag trodde. Benen var lite skakiga. Det var då jag insåg att jag måste vara hemma även på måndagen.

Så i morse satt jag här hemma med hunden i stället för att åka till skolan som vanligt. Hostan och slemmet hade varit jobbiga på natten. Så jag ringde vårdcentralen och berättade. Klockan 13.00 fick jag träffa läkaren som lyssnade på mina lungor och hjärtat, tog lite prover, skrev ut lite starkare mediciner och sjukskrev mig hela veckan. Det sista hade jag väl inte räknat med, men det kändes skönt att få lite mer tid för återhämtning. Dundermedicinen mot hostan hjälpte med en gång, men det var starka doningar som man blir lite lullig av. Inget jag vill ta innan bilkörning precis. Nu skulle jag ingenstans utan jag kunde sitta i min fåtölj och sticka lite framför TV:en. resten av veckan är det väl där ni hittar mig, om jag inte rymmer ut på nån utflykt på grund av leda.