Draven by night

 I måndags kväll satt jag vid datorn och kollade efter en cache att logga som dagens cache. Än så länge har jag ju klarat av att logga något på alla tomma dagar i kalendern. Då plingade det till och en ny gömma var publicerad. Det var förstås 1000sjöar som varit i farten igen. Den här gången var det ute vid Draven.

Draven är en fågelsjö ca en mil fågelvägen hemifrån. Den ligger väster om Bredaryd på kommungränsen mellan Värnamo och Gislaved. Sjön har blivit restaurerad och är ett viktigt vattenområde för fåglarna som flyttar norrut. Det häckar också många arter vid den välbesökta sjön. Hit kommer inte bara fåglar utan också många friluftsintresserade. Man kan gå runt hela sjön, men vissa tider får man inte gå för nära strandkanterna utan längre upp i Hamra by. Jag har gått hela rundan en gång, men även gjort många kortare turer.

Runt sjön finns ett antal cacher utplacerade. Jag hade två kvar, men jag tänkte vänta med att leta upp dem till lite senare, när det blir varmare och skönare ute och när det finns fler fåglar att titta på.

Mer om platsen kan man läsa i Nedslag i Finnveden Folkland.

Jag bestämde mig i alla fall snabbt för att detta var dagens gömma. För att göra det lite enklare för mig så citerar jag min egen logg:
"Där satt jag vid datorn och funderade på vilken gömma som skulle bli dagens logg. Då plingade det till och beslutet blev lite enklare. Denna var ju inte så långt borta och i kända trakter. Vid Draven har jag varit många gånger. Fast oftast har det varit lite ljusare. Trots att gömman inte rekommenderades under den mörka delen av dygnet, laddade jag GPS:en med nya koo, hoppade i storstövlarna och greppade cachingväskan och bilnycklarna. Det blev en snabb färd västerut. När jag svängde av mot fågeltornet och Hamra, kom jag på att det kunde ju finnas en massa fåglar som kanske har sitt natthärbärge på vallen. Det vore inte så roligt att skrämma upp dem. Men jag fortsatte ändå mot målet. Inga andra bilar syntes till, bara en ensam cyklist men han svängde av åt annat håll. 

Framme på parkeringen vid fågeltornet, stannade jag och så nära grinden som möjligt. Jag satte på mig pannlampan och hivade upp väskan på axeln. Jag hann inte mer än låsa bilen så dök det upp ytterligare en bil i full fart. Det kunde ju inte vara någon annan än en annan geocachare. Det visade sig vara ena halvan av TeamSAH. Det var bara trevligt att få lite sällskap på promenaden ut på vallen. Det var lite blött här och där men fullt framkomligt. Vi såg inte så mycket i mörkret. En liten groda simmade vattnet. Men vi hörde fåglarna trumpeta en bit bort. 

Vi närmade oss GZ och hittade ett lämpligt föremål att granska i ficklampornas sken. Det var min medcachare som ganska snart kunde plocka fram burken. Loggboken var förstås tom. Jag hade varit väldigt förvånad om den varit loggad av någon annan. Nu finns våra nick på plats i alla fall. Vi kunde återställa gömman och promenera samma väg tillbaka till parkeringen. Det blev en skön kvällstur i hyfsat varmt väder. Våren är redan här. Vi tackade varandra för trevligt sällskap och körde sedan åt varsitt håll. "

Det blev ju en trevlig avslutning på måndagskvällen. Det är alltid trevligt att träffa på andra geocachare ute i fält. Team SAH har jag delat en FTF med förut men det var en kall vinterkväll i Bredaryd. Nu verkar ju våren verkligen vara här.

Resten av veckan har varit mindre trevlig. Grått och trist väder även om det inte varit varken kallt eller blåsigt. Igår hängde dimman över ängarna och suddade ut alla konturer. Jag har nog känt mig lite lagom suddig själv. Redan i måndags kände jag av att förkylning nog var på gång. Jag frös och var varm om vart annat under dagen. Men på tisdagsmorgonen slog febern till ordentligt. Jag var het så att huden brände för att strax efter skaka av kalla kårar. Huvudet värkte och bihålor och öron sprängde. Det var bara att meddela skolan att jag inte kom. Det kändes verkligen trist eftersom jag hade utvecklingssamtal inplanerade hela veckan och det är aldrig roligt att behöva flytta på sådana. Men man vill ju inte smitta ner andra och dessutom var jag inte i ett sådant skicka att jag hade klarat av att genomföra de.

Framåt eftermiddagen samma dag slog nästa elände till, vinterkräksjukan. Den ska man passa sig för och jag har försökt att hålla undan den genom att tvätta händerna ofta och använda handsprit, men det hjälpte inte. Jag är ju väldigt infektionskänslig så egentligen kunde man räknat ut att det skulle komma förr eller senare. Två dagar varade den, men magen är fortfarande i olag. Det tar tid att komma tillbaka. Matt blir man också. Krafterna har verkligen runnit ur mig och det enda jag kan göra då är att försöka vila och fylla på energi så gott det går.

Hunden vill ut även om matte är sjuk. Han är fantastiskt tålig och har legat jämte mig nästan hela tiden som jag bara känt mig som en påse för soptunnan. På eftermiddagarna har jag oftast känt mig lite piggare och då har vi gått en liten liten runda. Ibland har vi tagit bilen en tur och gått på ett annat ställe där han kunnat nosa på lite nya dofter. Han älskar ju att åka bil och sitter gärna och tittar ut genom fönstret intresserad av det som händer utanför.

Här var det en trana han spanade in. Den gick där ensam på fältet och spatserade. Det är alltid lika roligt att se den första tranan för året. Än har jag inte sett våra egna tranor här nere på ängarna, men de kommer. Maken såg tranor för nån vecka sedan men det var inte här.

På torsdagen kände jag mig lite bättre och jag började kunna äta lite mer. Då åkte vi en liten längre runda för att få röra på oss lite. Dessutom behövde vi handla både mat och hostmedicin. Det värsta just nu är nog all överproduktion av slem. Det sitter i näsan och i halsen och i lungorna. jag både snorar, nyser och hostar om vartannat. I morse fick jag hosta en hel timma i sträck för att få upp allt segt slem som samlats under natten.

Vi hittade några trevliga gömmor på vår resa. Det här stället var det mest spännande. Tidskapsel hette gömman. Det här fordonet hade väl sett sina bästa dagar för längesen, men det var ett intressant och oväntat fynd mitt ute i obygden.

 
Här följer min logg:
"Den här gömman lät riktigt spännande. Så trots att både hunden och jag var ganska trötta efter vår lilla tur i de här okända trakterna, åkte vi hit och stannade vid vägkanten. Hunden fick stanna i bilen. Det var nog säkrast så. På andra sidan viken var skogsmaskinerna igång, men här var det tyst och lugnt. Den här maskinen har nog inte varit igång på länge. Det saknades ju en hel del. Lite nervpirrande var det att krypa in under det taket. Det var tur att det inte blåste den här dagen. Som vanligt litar man alldeles för sällan på sin intuition. Hade jag gjort det, skulle burken hittats med en gång. Nu letade jag på en massa andra ställen först innan jag gick till det mest logiska. Där skulle jag också ha gömt burken för där låg den verkligen torrt och fint skyddad. Sen återvände jag till min egen bil och hunden och jag kunde åka hemåt nöjda och glada, men riktigt trötta. Tack för gömman!"

Kyrkcacher brukar vara ganska enkla så vi satsade på några sådana också, när vi ändå passerade, nästan i alla fall. Vid den här kyrkan hade vi en vidunderlig utsikt även om inte vädret var klart. Sen åkte vi hemåt rejält trötta både hund och jag tror jag. Han sov mest i bilen på hemvägen. Själv åt jag lite när jag kom hem innan jag lade mig en stund och vilade. Det var härligt att jag hade orkat med lite mer och kände mig på bättringsvägen.

Men i morse var febern tillbaka. Jag var åter kokhet och frös. Så idag blev det till att ta det lugnt här hemma förutom en liten hundrunda. Jag hoppas verkligen att den här infektionen går över snart. Jag är rejält trött på dessa återkommande plågor. Nu vill jag bli frisk och få orken tillbaka. Imorgon har vi en trevlig missionsdag i kyrkan som jag gärna ville vara med på, men det får nog bli högst ett av passen. Maken får representera oss båda i värdgruppen. Det var ju vår tur att städa, servera och diska. Det är tur att vi är flera som kan hjälpas åt. På söndag kväll avslutar vi också våra 40 dagar i församlingen. Förhoppningsvis kan denna hemska vecka sluta på ett trevligt sätt.