Vissa helger blir det inte så mycket gjort. Programmet får skalas ner till det nödvändiga. De senaste dagarna har jag haft ganska ont av min revbensskada. Varje rörelse har känts och det har ömmat i sidan även vid stillasittande aktiviteter. Det kanske beror på väderomslaget. Minusgraderna har ju bytts ut mot plusdito. Det är jag inte helt glad över. Jag föredrar nog några minus framför några plus. Då slipper man vätan. Det droppar från taken och plaskar om fötterna.
På lördagen sov jag riktigt länge eftersom jag var riktigt trött efter den gångna arbetsveckan. Jag hade knappt hunnit stiga upp och äta frukost innan dagens nya cache publicerades. Än en gång var det bara några kilometer till den. Jag laddade ned koordinaterna i GPS:en och gav mig iväg mot Vitarör. Det fanns en blåmarkerad led fram till detta fornminne.
Jag citerar mig själv från loggen jag skrev efter besöket:
{*FTF*} @ 12:02
Du har nog rätt i att den vägen inte plogas så ofta. Torskingevägen var renplogad och traktorerna var ute både hemma i Rannäs och i Torskinge. Jag tänkte gå söderifrån och passerade den norra "infarten". Där såg jag färska spår av något slag och funderade på om någon var före mig ute i samma ärende. Men vid den södra var det rent och fint i snön. Lite längre in på stigen stötte jag på spåren igen. Då såg jag att det var spår efter motoriserade tvåhjulingar. Det var nog några av min f.d. eller nuvarande elever som varit ute och lekt lite.
Den blåmarkerade leden följde först crosspåret. Sen vek den av upp över kalhygget mot kullen. Där var det inte lika lätt att ta sig fram, särskilt inte med ömmande revben, men det gick lätt att följa. Ändå kom jag lite snett uppe på toppen. När jag vände blicken åt höger fick jag syn på skylten. Jag var framme vid Vitarör. Det var en riktigt spännande plats, som jag aldrig besökt förut. Historien har jag hört berättas förr, men jag har inte vetat om var den utspelade sig. Skylten berättade den för mig igen. Glöm inte läsa den, alla som kommer hit efter mig.
Gömman då? Som vanligt var det en rolig cache, välgömd och välkamouflerad. När jag såg mig om efter att ha läst på skylten, tänkte jag att där skulle jag nog ha gömt burken. Jag stegade fram dit och kollade. Visst, här tänkte vi lika. Tom loggremsa var det också. Något annat hade varit konstigt med tanke på den orörda snön. Det var skönt att kunna logga månadens FTF redan första dagen och dessutom måla ytterligare en dag i kalendern. Ger gömman en FP. Tack för den här gömman och alla andra! Hoppas på ännu fler.
Det enda som avslöjade att här funnits ett gravröse var den enkla skylten som stod högst upp på kullen. Den berättade historien och när jag läste den kände jag igen den. Jag har hört den berättas av någon förut. Här kan ni läsa den också:
Efter pulsandet i snön åkte jag samma väg tillbaka, men jag fortsatte till affären för att handla lite mat. Ibland behöver man fylla på i förråden. Det blev lax i ugn med ris och det smakade gott den här vinterdagen.
Resten av dagen tog jag det lugnt. Vi tittade på Melodifestivalen för något ska man ju titta på. Jag gissade helt rätt på vilka som skulle gå vidare. Bäst gillade jag Ellens låt Songbird. Hon hade en fantastisk röst och en fin ballad, men den vinner nog inte. Dessutom fastnade jag direkt för Linus Svennings låt Bröder. Jag tror den talar till många och förmedlar en känsla som inte många av de andra låtarna gör. Vi blir berörda och det är det vi vill bli. Detta gällde för Ellens låt. Under tiden jag lyssnade stickade jag på mitt senaste projekt. Det ser mest ut som en ringbrynja, men det ska bli en omlottväst så småningom.
Även söndagen behövde en logg, men nu kom det ingen ny från 1000sjöar. Förmiddagen fick jag ta det lugnt eftersom det värkte i kroppen. Det blev bara en liten hundrunda innan fikat. Senare kontaktade jag Katrin för att höra om hon ville med ut på en tur. Det ville både hon, Fredrik och Tess. Jag plockade upp dem inne i stan och sen åkte vi ut till Rydaholm. Där fanns några gömmor att besöka. Först åkte vi till Hjortsjö by. Den hade jag redan loggat, men de andra värmde upp med den enkla gömman. Därefter parkerade vi vid reningsverket intill macken. Där började första steget i en multi av Sandolf, En liten en - Välkommen till Rydaholm. Vi hittade snabbt första uppgiften. Här behövdes det verkligen god syn eller ett hjälpmedel. Vilken tur att det gick bra med min smartphone. Snart hade vi nya siffror att knappa in i GPS:erna.
Efter en liten promenad kunde vi skriva våra olika nickname i loggboken och markera gömman som hittad i GPS:en. Det var bara FTF:arna som loggat före oss, så vi var faktiskt STF.
Tess var också med och nosade runt i omgivningarna. Hon ville nog att vi skulle fortsatt att gå en lite längre runda. Men vi var nöjda med detta fynd och tänkte gå tillbaka till bilen.
Gömman fanns precis bredvid en trafikerad gång- och cykelväg. Det passerade en dam medan vi loggade. jag tror inte hon såg oss, möjligen att hon hörde oss. Hon gick framför oss när vi gick tillbaka till bilen. Vi var nöjda med dagens fynd och vände tillbaka mot stan. På vägen stannade jag till vid Årån. Där har jag haft en gömma, men skylten den satt i hade någon slängt ner i skogen och burken var borta. Jag valde först att bara tillfälligt avaktivera, men idag bestämde jag mig för att arkivera den gamla gömman och skapa en ny. Då kan fler logga och uppleva denna fantastiska plats intill RV27. Så på hemvägen lade jag ut en ny burk på ett nytt ställe. Det blir nog bättre och är lite närmare informationstavlan som berättar om naturreservatet vid Årån.
Jag tog inga bilder idag utan återanvände både text och bilder från den gamla gömman. Visst längtar man lite till sommaren när man ser den här bilden. Den nya gömman fick heta Årån 2.0. Jag skickade in den till reviewern och efter mindre än 10 minuter var den publicerad. För en stund sedan loggades den av Sandolf på väg hem från träningen i stan. Här blev det lite av tjänster och gentjänster eftersom vi loggade hans gömma tidigare idag. Det är ju precis som det ska vara. utan utläggare har vi inget att logga. utan loggare skulle det vara trist att lägga ut gömmor.
Ja, vad ska man säga... min statistik är till hälften vit..... din är imponerande.
SvaraRadera