Över mossen till Hallö

Ett av den här lediga veckans mål var att går en runda på Store Mosse. Det är ju en av mina favoritplatser som jag gärna återvänder till vid olika tider på året. Nån av lovdagarna borde jag hinna åka till Lövö och gå en runda där. Idag skulle jag först åka till stan på förmiddagen och besiktiga makens bil. Det var väl inget lysande resultat av den besiktningen. Sen handlade jag lite innan jag åkte hem och fikade tillsammans med hunden. När han fått gå ut en liten runda och jag suttit framför OS-sändningarna på TV och stickat, bestämde jag mig för att idag var dagen då jag skulle ta en vandringstur.

Jag bytte till min egen bil och ställde makens vid stationen i Forsheda så han skulle ha den där när han kom med tåget. Sen åkte jag norrut till Lövö. Radiosporten sände sprintfinalerna från OS och det var så spännande så jag satt kvar en stund och lyssnade tills det var klart att Sverige fått både en silvermedaljör och en bronsmedaljör. Sen klev jag ur och gick längs leden mot Kittlakull. Det var lite blött på de sankare ställena och spångens plankor var snorhala, men det gick oftast att gå bredvid.

Efter ett par kilometer lämnade jag leden och gav mig ut på mossen. Jag följde älgarnas stigar. Enligt uppgift skulle det vara torrare där det växte som mest tallar. Det stämde nog. Målet för mossvandringen var en klippö som heter Hallö. Den skymtade som en kulle några hundra meter ut på mossen.

Det gick bra att ta sig fram. Underlaget var mjukt gungande som man kan förvänta sig av lagren av vitmossa och torv. Tranbärsrevorna ringlade över tuvorna och i höljorna var det lite blött. Jag hade storstövlarna på mig så det var inga problem. Jag sjönk inte ner mer än till anklarna ändå.

Snart skymtade jag klipporna bakom träden och jag kom upp på fast mark igen. Precis när jag kom fram, började det duggregna lite.Det blev inte mycket av regnet, men det ökade lite mer och mer under eftermiddagen. Meteorologerna hade varnat för regn och snö senare i veckan. Det var en av anledningarna till att jag bestämde mig för att detta var dagen för min mossvandring.

Mossen bredde ut sig runt klippön. Jag gick en liten rundtur uppe på Hallö. Det är nog inte många som sätter sin fot här om året. Det kanske kan bli några fler i fortsättningen eftersom det sen i hösts finns en geocache på ön. Den heter förstås Hallö. Hittills är vi väl fem cachare som har loggat den. Den var inte så svår att hitta. Det svåra är väl att ta sig ut hit.

På klippön hittade jag en intressant stensättning. Jag undrar vem som har gjort den och vad den skulle vara till för. Gammal såg den ut att vara. Det fanns gott om fönsterlav på ön och ett och annat spår efter älgarna.

Det hade varit fint att fika på Hallö om det inte hade varit för duggregnet och för att jag redan fikat hemma. Jag hade hur som helst ingen fika med i packningen. Jag hittade bara en halstablett som fick bli belöningen för att jag tagit mig ut hit. Den kunde jag suga på medan jag traskade tillbaka mot rocknen.

Jag höll i stort sett samma kurs fast i andra riktningen, men jag valde att gå ut på den lite öppnare marken första biten. Ute på mossen var det faktiskt enkelt att gå nu. Marken var frusen även om den var lite mjuk och fjädrande att kliva på. Det var mindre blöta områden här än inne i skogen vid rocknens kant. Det kanske berodde på att allt regn runnit nerför rocknen och samlats där nedanför.

De blöta pölarna ute på mossen hade is på ytan och kunde lätt undvikas. Här fick jag den vackra och speciella mossutsikten. Man ser rätt långt ut över vidderna. Idag var det lugnt och fridfullt. Jag såg inga vilda djur någonstans och inga människor heller.

Det finns vackra färger på mossen även på vintern. Dvärgtallarna har sina ljusgröna barr. Vitmossorna finns i många färger allt från ljusgrönt till mörkrött.

Mossen har också sina egna konstverk. De knotiga resterna efter en gammal tall var en av skulpturerna i mossens galleri. De små tallarna som växer på mossen, kan vara flera hundra år gamla. De växer långsamt i den näringsfattiga miljön.

Jag tog mig enkelt upp på rocknen igen och kunde vända tillbaka längs leden mot Lövö. Rocknarna höjer sig som åsar över mossplanet och på vissa ställen har man en fin utsikt. Den här lilla gölen har jag fotograferat vid andra tider på året. Nu skiftade den mest i gult, vid ett tillfälle var den nästan självlysande i limegrönt.

Jag var ganska trött på tillbakavägen, men benen gick av sig själva. Här har jag ju gått många gånger förut så jag känner lätt igen mig.

Det finns ju flera vägar att välja på, men jag valde den kortaste. Orken är inte så stor just nu. Det är väl de ständiga infektionerna jag drabbats av som gör att konditionen försämrats så. Ibland blir det lite svårt att andas också, men samtidigt är det skönt att vara ute i friska luften där det finns gott om syre.

Till slut skymtade jag de röda husen i Lövö och då var det inte långt kvar till bilen. Där kunde jag pusta ut och sen åka hemåt igen. Hunden blev som vanligt glad när jag kom hem. Jag gav honom mat och åt själv en kycklingsallad innan han fick gå en liten runda han också. Sen blev det inte så mycket mer gjort den här dagen. Jag stickade lite på ett nytt par sockar och läste lite medan TV:n stod på. Det är rätt gott att vara ledig några dagar och ta dagen som den kommer.