Nattljus i Alingsås

Gråare kan det knappast bli. En morgon var det alldeles grått utanför fönstret. När vi kom ut, hunden och jag, hörde vi gässen flyga över våra huvuden men vi såg dem inte. Det lättade lite och då passerade ett stort V-format fågelsträck på väg söderut. Det enda positiva nu är väl att det inte är så kallt som det kan vara så här års.

Torsdagen på höstlovet hade jag vikt åt ett besök i Alingsås. Katrin skulle följt med men fick lämna återbud. Därför blev det bara Anna-lena och jag som åkte. Hon bjöd på jättegod lunch hemma hos sig innan vi gav oss iväg. Vi hade bara planerat in ett stopp längs vägen. I Hedared finns en gammal stavkyrka och den ville jag gärna se. Anna-lena hade förstås varit här förut.

Här fanns information att läsa om denna stavkyrka. Det var nog så här de första kyrkorna som byggdes i Sverige såg ut. Det skulle finnas en cache utanför muren, men den hittade vi inte trots att Anna-Lena funnit den tidigare. Den kanske var mugglad.

Det visade sig att kyrkan var öppen och vi gick förstås in för att beskåda målningarna. Det var en liten kyrka. I storlek påminde den om Torskinge kyrka, men denna var i trä.

Det fanns vackra, färgglada målningar överallt på väggarna. Även i taket fanns bilder så man fick lyfta blicken.

Det fanns inte mycket plats för prästen i koret, men dt fungerade nog ändå. Tänk så olika kyrkor ser ut. Vi gick ut igen och fortsatte bakom kyrkan där det skulle finnas en cache i Kyrkrundeserien.

Vi passerade förbi församlingshemmet och där hittade vi en bekant stenformation. Man hade lagt stenar i en ring i olika färger och storlekar som stämde med Martin Lönnebos Frälsarkrans. Det var verkligen en fin krans man fått till. Här kan man gå runt stenarna och be enligt Frälsarkransen.

Vi gick vidare mot gömman, men blev lite fundersamma över placeringen. Vid nollan verkade det inte finnas någon gömma, bra en massa skräp. När jag granskade sräpet lite noggrannare, förstod jag at det var gömman som låg där utslängt och saboterad. Vi samlade ihop alltihop. Loggboken var dyngsur och nästan geggig så den kunde vi inte signera. Det fick bli fotologg. Vi räddade en TB och gömde sedan resterna där vi trodde de egentligen skulle ha legat.

Efter detta stopp fortsatte vi mot Alingsås. Vi parkerade bilen vid stationen och promenerade en runda. Vi hittade en gömma på vägen efter en stunds letande. I planteringarna blommade fortfarande tidlösan. Det kan tyckas vara lite märkligt med en sådan blomma här på en plats där man brukar vara så beroende av tiden, men tidlösan blir väl en bra kontrast.

På andra sidan spåret skulle det finnas ytterligare en gömma, men den hittade vi inte trots att vi letade ett bra tag. Det var fler än vi som misslyckats så vi var i gott sällskap. Det blev ganska många DNF:er under dagen, men vi fick en hel del loggade också.

Det var fortfarande ljust och vi var ju här egentligen för kvällens aktiviteter. Varje år ordnas Lights in Alingsås och det var den egentliga anledningen till besöket. Men som vanligt kan vi ju kombinera med geocaching. Vi promenerade en bit bort till Gustav Adolfsskolan. Här fanns en liten gömma med en rolig hint. Vi funderade på innebörden, men det visade sig att det inte var riktigt som vi tänkt oss. Anna-Lena plockade fram den efter ett tag.

Vi hittade lite vägvisare så vi förstod att här gick ljusrundan förbi. Då vände vi tillbakain mot centrum för att leta upp lite gömmor på annat håll.

Genom stan flyter Lillån, som sedan rinner ut i Säveån. Det skulle finnas en gömma alldeles intill ån, men där satt en man på bänken och han verkade vilja stanna kvar ett tag. Så vi fortsatte till mystfinal. jag hade löst mysten Dots innan besöket och nu promenerade vi gatan fram för att hitta burken. Det gick ganska lätt och sen gick vi samma väg tillbaka.

Nu var mannen på bänken borta och vi kunde hälsa på hos Charles Hill. Jag trodde att det namnet var en travestering på ett svensk namn, men det visade sig att han faktiskt hette så och inte Kalle Kulle. Han såg lite stel och frusen ut, men han vakade bra över gömman. Nu kunde vi plocka fram den utan problem med mugglare trots att det var mycket folk ute på stan.

Nu var vi fikasugna och är man i Alingsås måste man ju fika. Vi gick till Ljungblads konditori som verkade vara ett anrik sådant. Där var en lite gammaldags mysig atmosfär, mysbelysning och mycket konst på väggarna. Det var skönt att sätta sig ner lite i värmen. Bilden lånar jag från Anna-Lena.

Dt blev en Toscabulle och en Ljusbakelse. De var goda båda. Bakelsen smakade mycket nötter i botten. Sen var där sylt och grädde täckt av vit marsipan. En kopp kaffe till var perfekt. Det var många som ville fika samtidigt som vi. Vi förstod att en hel del av dem skulle bevista ljusshowen också.

När det blivit tillräckligt mörkt startade Lights in Alingsås. Då tändes ljusinstallationerna längs slingan. Den började vid Åhmanska parken. Där intill fanns också Ljuskansliet där man kunde boka guidade turer, men vi valde att gå vår egen runda med lite egna avstickare. På torget fanns en stor skärm där det växte fram bilder. Alla gillade inte bilderna. Några unga mammor med barn i sittvagnar tyckte inte att det var så barnvänligt.

Vi följde slingan förbi skolan som vi besökt tidigare pådagen. Det fanns lite installationer längs vägen som skolklasser eller företag och föreningar gjort. De åtta stora installationerna längs rundan hade olika inhyrda ljusteam skapat. De flesta fanns i Nolhagaparken som var ett ganska stort område med många strövstigar. Gläntan hette nästa och där fick vi lyssna till Griegs "Morgonstämning" tolkad av en tysk musiker. Alla installationerna hade Griegs musik som tema.

Vi kunde smyga iväg in bland träden och buskarna för att logga ett gömma som hette Huldasväg. Det var en fin gömma.

I parken finns en stenlabyrint. Där var nästa installation placerad. Där fanns även första steget till en multicache. Man skulle räkna alla stenarna och ta reda på ett årtal. Det sistnämnda var inte så svårt, men jag undrar om vi fick rätt antal stenar. Vi räknade ut finalen, men vi besökte den aldrig. Jag kollade i geocheckern här hemma och då fick vi rött. Vi får räkna en gång till om vi kommer dit igen.

En del musik var sorglig och vid Stråket kunde vi lyssna till det dystra men vackra stycket om "Åses död". Det var stämningsfullt.

Det blev ytterligare en avstickare med DNF nere vid Säveån. Vi gav upp sökandet efter rätt stubbe och återvände till ljusslingan.

Vid Nolhaga slott hade Anna-Lena varit på en middag med deckarföreställning. Då loggade hon gömman Castle View så den fick jag leta upp själv och logga. Den var inte svår även om terrängen kanske var svårare än vad som angavs.

Slottet var också belyst och även fontänen utanför. Här mötte vi hästarna som drog vagnar med besökare på en guidad tur. De fick snällt hålla sig till rundan, men det gjorde inte vi.

Vi gjorde en extra runda till Tropikhuset för att leta upp en gömma, som Anna-Lena inte hittade förra gången. Det gick inte bättre för oss den här gången. Trots att vi sökte en bra stund ville den inte visa sig. Visade sig gjorde dock papegojorna som övervakade vårt sökande.

Innan nästa stora installation vek vi av mot en Earthcache. Sådana brukar vara väldigt intressanta. Det blev väldigt mörkt när vi lämnade ljusslingan så det var gott att ha ficklampan med sig. Vi hittade nog inte den bästa vägen dit, men vi tog oss upp bakom en kommunal kompostanläggning och hittade Jättegryta i flyttblock. Det blev verkligen dagens höjdpunkt. På sidan av ett stort flyttblock, som låg i skogen på den branta sluttningen i sprickdalen, fanns en urgröpning skapad av en sten i en isälv nån gång för längesen. Bilden är lånad från min medcachares kamera.

Jag ordnade en egen ljusinstallation en stund med hjälp av ficklampan. Vår uppgift var att mäta djup och bredd på jättegrytan och att svara på ytterligare en fråga. Det svaret kunde jag googla fram när jag kom hem. Jag skickade in svaren och i morse fick jag OK från CO att logga jordgömman. Efter uträttat uppdrag vände vi tillbaka mot ljusrundan igen.

Nu kom vi fram till rundans med dramatiska och även mest kända stycke av Grieg, "I bergakungens sal". Den installationen fanns i en skreva mellan branta bergväggar. En gångstig passerade rakt igen. Där var väggarna belysta och man anade bergakungen själv i blått sken mot berget. Här blev vi så tagna så ingen av oss fick fram kameran.

I skogen som följde därefter fanns många installationer som byggde "Solveigs sång". Svampar skimrade i blått sken liksom fjärilar. Det fanns många skärmar som lystes upp bakifrån. Här var det ganska brant sluttning bakom installationen,men vi höll oss nere på stigen. Vi försökte hitta två gömmor längs Naturstigen, men ingen av dem fanns på plats. Vi blev lite trötta på DNF:erna och de blöta cacherna.

Nere vid ån var träden upplysta och de speglade sig i åns vatten. Det var vackert men svårt att fånga på bild. Vi förstod också att trädgårdar kunde delta med ljusinstallationer. En del hade alltså redan satt upp sina ljusslingor i buskarna. jag kan väl erkänna att jag redan tänt en ljusslinga på verandan här hemma. Det blir så mörkt annars i november.

Den sista stora installationen vid Plantariet illustrerade "Anitras dans". Det är också ett berömt stycke som de lyckades bra att ljussätta. Mitt foto är väl ock mindre bra men kanske kan ge en liten hint om upplevelsen. Det var sista installationen på rundan och vi gick tillbaka mot torget.

Då passerade vi en öppen kyrka som var ljussatt inuti. Vi slank in och satte oss på en stol. Inuti kyrkan var det fullt av björkar. Ljudet av fågesång hördes i högtalarna och bilder av fåglar visades på skärmen varvat med andra bilder och bibelord. Det var vackert och rofyllt att sitta där en stund. På det draperade korset i centrum stod det "Fri och förlåten". Det blev för mig en bra avslutning på ljusslingan.

På vägen tillbaka till bilen hittade vi dagens sista gömma vid Kabomhuset. Det kändes också bra att inte behöva sluta med två DNF:er. Vid stationen fanns en pizzeria. Anna-Lena tyckte att vi kunde ta en pizza till kvällsmat. Hon bjöd mig på en god Hawaii. Sen åkte vi hem hela långa vägen i ett svep. jag lämnade av henne i Stockremma och körde sen direkt hem. Det blev en lång dag ven om jag inte startade i ottan. Tack, Anna-Lena, för alla mat och för sällskapet på resan!