Söndag på Lövö

Nästan hela arbetsveckan har gått och jag har ännu inte berättat något om söndagens aktiviteter. Det beror på att jag varit förkyld och knappt orkat mer än att sitta en stund i soffan och sticka. Sen har det varit dags att sova. Det tar på krafterna att ha feber även om den inte är så hög.

I söndags åkte maken och jag i alla fall till Lövö för att grilla lite tillsammans med Katrin och Fredrik. Takko var med. Det var Tess också.

Vi planerade lite för ett event som vi ska hålla på Lövö om några veckor. Då är det bra att inspektera platsen nån gång innan. Det hinner hända en del i naturen på ett par veckor så det kanske är lite färre löv i trädkronorna när det blir dags.

Medan elden tog sig och ordnade glöden åt oss för grillningen passade vi på att fika. Sen grillae vi korv och kababspett som inte smkade så dumt. Det mesta smakar förstås gott när man äter det ute i friska luften.

Efteråt gick vi en runda på rocknen. Lövö Runt-rundan är 3 km lång och det var ganska lagom att gå med hundarna.

Tallskogen breder ut sig på rocknen och där växer det gott om lingonris, blåbärsris och lavar. Det var en riktigt skön dag i nationalparken.

Vi passerade några surhål där det plaskade om den sviktande spången när vi försiktigt klev på den för att inte halka.

Mitt ute på rocknen öppnade sig några inägor. De påminde oss om att här har det bott människor och brukat marken.

Maken och Takko gick först och de hade ögonen med sig så de upptäckte skogens guld. Vi hittade en hel del kantareller. En del var riktigt stora exemplar.

Här hade ingen varit och plockat. När vi var på Lövö med skolan, var det några svampplockare som hade hittat en hel korg med kantareller på rocknen, men hitt kom de nog aldrig.

På de blötare partierna hittade jag tranbär. De bredde ut sig över vitmossan. Det fanns inte så mycket och vi lät dem vara kvar där de var.

Plötsligt hittade maken en nedfallen väderballong. Dosan med instrumenten hängde i ett träd och en bit längre bort låg resterna av själva ballongen över spången. Vi plockade med oss apparaten och resterna. Man ska inte skräpa ner i naturen, speciellt inte i en nationalpark.

Efter två km kom vi ut på stigen mellan Kittlakull och Lövö. Där vände tillbaka mot Lövö igen. Då var det en km kvar att vandra.

Jag gick där på rocknen och njöt av naturen. Store Mosse är ett av mina favoritställen. Det var ganska varmt och skönt dessutom.

Mellan träden kunde vi se högmossens vidder. Det är mäktigt att gå därute, men den här gången nöjde vi oss med en tur på rocknen.

Maken ropade varnande att det låg en huggorm på stigen. Den var inte så stor, säkert född i år, och den låg ganska orörlig men vaksam. Den kände av vår närhet. Det börjar väl bli dags för dessa djur att uppsöka vintervistet snart. De blir nog lite slöa av det svalare vädret.

Tess tittade nyfiket på ormen, men hon och Katrin tog en liten omväg för att inte störa. Vi ville ju inte att hundarna eller någon annan skulle bli bitna.

Snart var vi tillbaka på Lövö och pustade utefter vandringen. Sen åkte vi hemåt efter en skön tur. jag vr ganska trött och det berodde kanske på den begynnande förkylningen. Nu hoppas jag att jag ska slippa detta elände för ett bra tag. Den här helgen kommer pojkarna hem och hälsar på. Då vill vi ju vara pigga.