Våren gör alltid comeback trots många kalla bakslag. Det verkar som jag också gör comeback. Jag har varit feberfri några dagar och mina värden går åt rätt håll. De vita blodkropparna är nästan uppe på normalnivå. Jag mår också mycket bättre och ser friskare ut, säger de.
Det som är jobbigt, är den envisa slemhostan. Det är väl där infektionen sitter. En sjukgymnast kom hit och gav mig en liten leksak, en gul ubåt, att träna andning med. Jag får erkänna att jag inte varit så flitig.
Ikväll kom maken och kalmarsonen på besök. Det är roligt när de kommer och hälsar på. Det finns ju inte så mycket att göra annars på dagarna. Jag får stanna kvar på sjukhuset över helgen. På måndag ska jag träffa infektionsläkaren och höra vad han har planerat. Förhoppningsvis kan jag komma hem snart.
Tack alla som skickat hälsningar, kramar och böner på olika sätt! Jag orkade inte svara er då, men de muntrade upp. Jag har också fått några vackra vykort som jag kan titta på. De medföljande hälsningarna gladde mig mycket.
Så roligt att läsa detta. Våren väntar på att du ska komma hem så den kan sätta igång.Kram!
SvaraRaderaDet var härligt att läsa. Då är du nog hemma när vårvärmen tågar in. Kanske liljokonvaljerna snart vågar titta upp. Vi gläds med dig och din familj åt detta glädjande meddelande. Kramar Elisabeth o. Peter. Jonte hälsar
SvaraRaderaVa roligt att du känner dig bättre. Tacko måste längta efter dig så det vore väl roligt att komma hem. Kram
SvaraRadera