Nu har jag varit tre veckor här på sjukhuset. Det känns som en evighet. Förhoppningsvis får jag åka hem imorgon, om blodproverna inte visar på för låga värden. Nu har de varit bra.
En sak som jag längtat efter är att få känna doften av liljekonvaljer. Nu kan jag nog komma hem medan de blommar på kullen bakom huset. I fredags kväll ganska sent dök min syster från Malmö upp. Hon hade en kasse med sig med insmugglade dofter. De hade gjort sig stort besvär med att hitta några utslagna liljekonvaljer att ta med till mig. Det är syskonkärlek.
Egentligen får man ju inte ha med sig blommor till sjukhuset, men det var bara för en kort stund. Jag kunde inte behålla dem. På söndagseftermiddagen var det fullt hus hos mig. Först kom maken och sonen. Sen fick jag lukta en stund till på liljekonvaljerna, när min syster tittade in på vägen hem till Malmö. Därefter kom min andra syster. Då räckte inte stolarna till.
Igår träffade jag infektionsläkaren, som plockade bort nästan all antibiotika. Nu har jag bara en sort i tablettform och den kommer jag att få fortsätta med. Det var skönt att bli av med nålarna i armarna och alla sprutor och dropp. Det har varit riktigt jobbigt när de sticker. Mina armar är alldeles sönderstuckna och fulla av blåmärken, men det kommer väl att läka så småningom. Idag var de tvungna att sätta en nål i alla fall eftersom jag skulle få medicin för ryggen i dropp.
Utanför mitt fönster flyger fåglarna omkring. Idag kom tre små blåmesar och satte sig precis utanför fönstret. En mås har byggt bo och ligger och ruvar på taket. Den skymtar lite på bilden. Lite händer det här, men nu vill jag hem till riktig natur och frisk vårluft.
Hoppas verkligen att det blir hemresa i morgon! Nu har häggen precis börjat blomma, så jag önskar dej fina dagar på din veranda och kanske en lite tur upp i liljekonvaljbacken. Håller tummarna för att man släpper i väg dej hem i morgon. Kram!
SvaraRadera