Trädgårdssafari

Nu blommar det gult även i Småland. Fast här är det inte raps utan maskrosor. När jag står under min nyflätade pilportal kan jag se ut över ängen med de gula blommorna. Men jag vet att snart kommer de har förvandlats till duniga fröbollar. Har jag otur, blåser det västliga vindar. Chansen är ganska stor. Det är från det hållet vindarna brukar komma.



Idag gick jag en runda i trädgården med kameran i handen. Det fanns så mycket att titta på. Både äppelblom och syrener är på väg att slå ut. Jordgubbarna riktar sina vita blommor mot solen. Några av mina rhododendron har också blommor.
Det går inte beskriva alla vackra blommor med ord. Titta i stället på min lilla film.

"Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet somger kunskap om gott och ont."

(1 Mos 2:9)

Ärtigt torn och korgar utan botten

För några år sedan var jag på min första pilflätningskurs och flätade mina första alster i pil. Det blev inte den enda kursen i ämnet. Idag var jag på en heldagskurs i Tuddabo tillsammans med några kollegor/vänner. Pil är ett underbart material att arbeta med. Det blir oftast bra och man kan känna sig nöjd med det man har gjort även om det inte ser ut som vår kursledare Carolines fantastiska konstverk. Det är så avkopplande att stå där bredvid varandra och fläta. Man pratar lite emellanåt, men mest bara är man medan alstren växer. Resultatet kan ni se på bilderna.

När jag kom hem var jag bara tvungen att göra i ordning rabatten och sätta dit ärttornet. Detta var mitt andra tornbygge. Det blev mycket bättre än det första. Man lär sig med tiden. Först fick jag fylla på nästan en hel säck jord i den f d avloppsbrunnen som numera är rabatt. Tidigare har jag haft liljor där men de har jag flyttat. Det kanske finns någon kvar, men det tycker inte jag gör något. Några påskliljor finns där också. Nu ska jag sätta luktärtor som ska få klättra i tornet.

Det andra projektet för dagen var en "korg utan botten". Den kallas så och kan användas som pionstöd eller stöd för andra växter. Pionerna vill ju gärna lägga sig ner. Stjälkarna orkar inte hålla de tunga blommorna uppe. Då är det bra med ett stöd. Dessutom är det vackert i rabatten. Jag gjorde ett stöd förra gången. Idag hann jag med ett stort och ett litet. Nu är det bara två av mina fem pioner som saknar stöd. Men jag köpte lite pil så att jag kan fläta två till hemma.

När jag åkte hem hade jag bilen full av pil. Flätpilen, som jag ska fläta pionstöd av, har jag lagt i blöt i ett badkar som står utomhus. Jag köpte också levande pil att plantera. Så fort jag hinner ska jag göra en portal. Den andra pilen jag köpte var trollpil. Den växer inte rakt upp som den vanliga pilen utan i en spiral ungefär som trollhassel. Den var riktigt läcker och ska få en plats i min trädgård så småningom.

Nu är jag trött och mina fötter värker. Det kändes skönt att komma hem igen och äta våfflor som de andra i familjen gräddat. De hade inte heller legat på latsidan idag. Nästan alla köksskåp var tömda och en del var utburna på gården. Vi har nämligen börjat renoveringen av vårt kök. Det enda jag saknade, när jag kom hem, var vatten så att jag kunde duscha. Det gick inte spola på toaletten heller, men det kunde man ju fixa med en hink vatten ur regntunnan. Duschvatten var värre att vara utan. Men maken har lovat att han ska fixa det i morgon.

Det är viktigt att ha stöd i livet inte bara för pioner. Vi människor behöver också stöd när livet blir tungt. De flesta av oss har familjer och ett socialt nätverk att falla tillbaka på. Men alla har inte det. Då är det viktigt att samhället kan ge stöd. Det bästa stödet är inte pengar eller andra materiella saker. Det bästa stödet vid kriser är ändå personliga medmänskliga kontakter. Det är lätt att tänka att det får någon annan göra. men någon annan kan vara just jag eller du. "Vi uppmanar er bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra." (1 Tess 5:14-15)

I Sagan om ringen-trilogin, som jag älskar, får Frodo bära på en tung börda. Men vid sin sida har han en vän som inte sviker honom. Frågan är om han skulle ha klarat uppdraget utan Samwise Gambi. En del av vägen bar Sam både Frodo och hans börda. En sådan vän tror jag vi också vill vara. Jag har en egen Samwise Gambi hemma. Han har varit borta i flera veckor, men idag kom han tillbaka. Han kallas för det mesta Sammy och är vår stora hankatt. Vi blev glada när den "förlorade katten" kom hem även om vi fick plocka fästingar en bra stund. Han är en mycket trevlig vän som gärna kelar och buffar med oss.

Foton: Inga M Johansson, Ärtigt torn, Korg utan botten och Samwise Gambi alias Sammy

Stenen från Kreta

Nu är det ännu fler som får lämna sin anställningar. Jag var på styrelsemöte ikväll. Då hörde jag att det är fler i Forsheda som får gå ut i arbetslöshet imorgon. Visst har vi märkt av krisen. Eleverna blir oroliga, när föräldrarna varslas. En av mina elever har flyttat från orten. Det är fler människor som syns i affären eller på samhället på dagarna. man förstår att de inte har något arbete att gå till.

Samtidigt har vi hur mycket som helst att göra. Och mer lär vi få. Det blir neddragningar inom vår verksamhet också. Vi ska öka vår undervisningstid. Vi ska börja betala när vi äter pedagogisk måltid. Alla undrar hur mycket vi ska klara av att pressa in i vår arbetstid utan att kvaliteten på undervisningen försämras.

Egentligen tycker jag inte att ordet "arbetslös" beskriver situationen rätt. Arbete finns alltid, men allt arbete är inte avlönat. "Anställningslös" kan man däremot vara. Vilka ord man använder för att beskriva olika situationer speglar hur man ser på det. "Friställd" kan ju låta positivare än "arbetslös". Frihet är ju oftast något bra. Ändå kan det vara samma sak. När jag pratat med människor om detta, har jag märkt att för en del ser situationen nattsvart ut, medan andra ser arbetslösheten som ett mellanspel.

Jag kan bli väldigt irriterad på människor jag möter som bara kan se allt i svart. De klagar på allt och alla. Det går inte verkar vara deras motto. Det är inte min melodi. Jag sjunger hellre i dur än i moll. Jag är i grunden en positiv människa och extremt lösningsinriktad. När jag står inför förändringar, har jag märkt att jag hela tiden försöker hitta lösningar och möjligheter, där andra bara ser svårigheter. Livet förändras hela tiden och man kan inte alltid fortsätta som man har gjort. Jag kan tycka att det är skönt. Jag gör hellre nytt än använder "gammal skåpmat".Det är väl bra med återanvändning av material och metoder, men varje gång måste dessa anpassas och utvecklas till det nya tillfället och den nya målgruppen.

Ibland kan det vara skönt att få lämna jobbet för ett tag. Semester och sommarlov är något vi längtar efter just nu. Men då vet vi att vi har ett arbete att återvända till när ledigheten väl är över. Det är bara en "time-out". Den här sommaren kan bli svår för många, som inte har ett jobb att gå tillbaka till och kanske inte heller har råd att unna sig som kostar pengar. Jag slutar även denna gång med en dikt som jag skrev efter en resa till Kreta.

Stenen från Kreta

Jag plockade en sten

på stranden i Platanias.

Den var slät och mjuk,

slipad av medelhavets vågor.

Den har jag i min ficka

och varje gång jag stoppar ner handen där

blir jag påmind om

de långa promenaderna längs stranden

då vi inte gjorde mer än gick,

inte pratade mer än några ord då och då.

Där fann vi vila.

Där fann vi ro.

Där fann vi varandra.

Tillbaka i vardagen

blir det mesta som förut,

men stenen i fickan påminner mig om

att livet slipar av alla vassa kanter.

Livet går i vågor.

Livet finns i vågorna.

En dag sköljs jag upp på stranden,

slät och mjuk,

rundad av Tidens hav.

Då kan jag finna min plats

i någons utsträckta hand.

Där finner jag vila.

Där finner jag ro

i den store Mästarens hand.

Foto: Inga M Johanson, Takko tar time-out, Stenar från Kreta

Mångsidigt

Alla har vi både bra och dåliga dagar. Så har vädret också. idag var en mindre lyckad dag. Det regnade ihållande större delen av förmiddagen. Men det betydde inte att vi ställde in vår planerade cykeldag med klass 4. Det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Mina kollegor började med en trafiklektion medan jag hade matte i klass 6. Fyrorna fick träna vänster- och högersvängar. Men efter fikarasten klädde vi på oss våra regnkläder och cyklade hem till mig. Cykelturen gick bra. Det var bara någon som inte hade regnkläder. Fast det var fler som kunde haft en tröja till och framför allt vantar.

Hemma hos mig gjorde vi inte så mycket. Vi hade planerat några lektioner, men de regnade inne. Det första jag gjorde var att tända en eld vid vår grillplats där vi kunde värma oss. Vi lekte tillsammans och åt hamburgare som skolans kök skickat med oss. Innan vi åkte hem utvärderade vi dagen "so far". Man kunde förväntat sig fler klagomål, men eleverna var positiva. På frågan om de lärt sig något, svarade en kille: "Jag har lärt mig att man kan ha roligt även om det regnar." Det kallar jag för positiv inställning.

Efter cykeldagen hade vi arbetslagsmöte och lärarkonferens. När jag åkte hem därifrån sken solen. Så kan det skifta i livet. Jag avslutar med en dikt om livets mångsidighet.

Mångsidigt

Vissa dagar vaknar jag

och livet känns härligt

Det sprotter av liv

både i tanken och fötterna

Andra dagar börjar med

en himmel som tonar i grått

Tanken är seg som kola

och benen tunga som bly

Men det är alla dessa dagar

som är livet

Både ljusa och mörka,

glada och gråa

påminner de om livets mångsidighet

Det finns många sidor av livet,

som jag inte har mött ännu

Det finns många oskrivna ark

i livets dagbok

Ändå vet jag att den sista dagen,

när den väl kommer,

bara är en språngbräda till ett annat liv,

ett liv med oändligt antal sidor

Foto: Takko blickar mot framtiden? av Inga M Johansson

Maskrostankar

Tänk om maskrosen hade varit svår att odla. Då tror jag att vi gärna hade odlat den i krukor och rabatter. Den är ju vacker om man tittar lite närmare på den. Vi kanske hade odlat den på stora fält för att äta de gröna bladen. En liten maskrossallad kanske hade ingått i vår lunch. Nu lämnar vi den gärna åt harar och rådjur.

Nu är det inte så att maskrosen är den där exklusiva växten som bara kunniga odlare har. Maskrosen sprider sig gärna. Den lyser solgul på alla betesvallar runt vår tomt. Det är klart att jag har den på tomten också. Bina älskar maskrosen. Nu har inte maken några bin, men för några år sedan hade han några kupor. Det blir fin honung på maskrosdraget. Många blommor får besök av bina. Så har de nytta av varandra. Blomman pollineras och bina får nektar att göra honung av.

Om man vill få bort maskrosorna ur gräsmattan, måste man slå av stjälken innan knoppen har slagit ut. Så fort den slagit ut är en insekt där och pollinerar. Och då är det kört. Även om man nyper av blomman, så bildas fröna. Och det går fort. Men visst är det vackert med ett helt fält fyllt av maskrosbollar, särskilt i motljus. Plötsligt kommer det en vindpust. Då släpper miljarder små frön taget och seglar iväg. Förhoppningsvis åt ett annat håll än min trädgård.

De där små fröna har en enorm livskraft. Bara de hittar en liten springa med jord så kan de gro och växa upp till nya plantor. De spränger sig igenom den hårda lerjorden, ja, till och med genom asfalten. Jag har plockat bort små plantor ur sprickorna i min betongtrappa. Det är inte konstigt att de fått ge namn åt dessa barn som överlever allt. Vi har säkert alla mött dem, de som växer upp till fantastiska människor trots alla odds.

Ibland är det våra förväntningar både på varandra och oss själva som begränsar oss. Vi tror inte att vi kan eller är tillräckligt kunniga, duktiga, vackra, nytttiga, modiga osv. Därför blir vi heller aldrig det. I varje fall inte i våra egna ögon. Vi borde berätta lite oftare för varandra hur fantastiska vi är. Till sist en liten dikt, som jag skrev för några år sedan.

Pessimisten och optimisten

Jag är bara en droppe i havet, sa pessimisten.

Vad tjänar det till att kämpa för fred och rättvisa?

Varför ska jag jobba och slita?

Mitt arbete är ända bara en droppe i havet.

Jag är ett ljus i mörkret , sa optimisten.

Ljuset får mörkret att ge vika.

Hur stort än mörkret är här i världen,

kan den minsta lågan skingra det.

Jag är ett ljus i mörkret.

Foto: Inga M Johansson

Jordens svar

Ibland hör man något riktigt bra på radio, när man sitter i bilen och inte har papper och penna till hands så att man kan skriva ner vad man hörde. Men idag kom jag ihåg det ändå. Det var så bra. maken och jag var på väg ner till Malmö för att hämta grejer till köket. Vi ska äntligen renovera vårt nedslitna kök. Tyvärr hann vi aldrig träffa sonen som bor i malmö. Han hade labb till fyra och jag måste vara hemma innan sex. Det fick bli några SMS.

När jag satt därhalvsovande i bilen och slölyssnade på radio, hörde jag att de citerade ett meddelande från en lyssnare. Det handlade om våren och vitsipporna. "Vitsipporna är jordens svar på himlens stjärnor." Visst var det fint sagt. Jag gillar sådana där poetiska uttryck, samlar på dem. Särskilt sådana som på pricken beskriver hur det är.

Det känns som om jag suttit i en bil hela dagen. Vi åkte mest fram och tillbaka, men jag fick i alla fall se hur långt våren kommit i Skåne. Rapsfälten blommade vid vägkanten. På vissa ställen lyste de så starkt gula att man blev bländad. Det var som att kisa mot solen. Rapsen kanske är jordens svar på himlens sol. Min bild tagen genom bilrutan medan jag körde kan inte ge färgen rättvisa.

Det var så vackert när man tittade ut genom bilrutan. Vart man än såg, var det grönt i alla nyanser. Det var inte bara fyra nyanser av grönt. Det var hur många som helst, skirt ljusgrönt med dragning åt lime, gulgrönt, klargrönt, grönt med en dragning åt brunt eller rentav rött, mörkgrönt när vi kom in i barrskogen. Det är fint i gamla Sverige just nu. Mitt i allt detta gröna lyste de vita blommande träden. Det var körsbär, fågelbär, häggmispel och inte minst häggen. Nu börjar den vackraste tiden på året, den mellan hägg och syren. Det är då man borde vara ledig och bara njuta. Men oftast är det då man jobbar som mest.

Ikväll var jag med våra scouter på Naturum i Store Mosse. Där fick man lite olika perspektiv på livet. Utställningen visar hur mossen bildats. Den torv som finns underst var levande vitmossa för sjutusen år sedan. Det tar tid att göra torv. Samtidigt bodde det en nötväcka i en "Big Brother-holk". Vi kunde med webkamerans hjälp se hur hon inredde holken och precis skulle börja värpa sina ägg. Om ett litet tag finns där nya små varelser. Livet är underbart.

Om nu vitsipporna är jordens svar på himlens stjärnor och rapsen jordens svar på solen, vad är då jordens svar på himlens inbjudan till gemenskap? Det måste väl vara vår lovsång.

Foton: Inga M Johansson

Vägen till livet

Dagens tema ibland kyrkoårets texter var "Vägen till livet". Jag predikade över en av dagens texter idag. Det var envagelietexten i Joh 16:16-22. fast jag läste till kapitlets slut. Det händer att jag predikar ibland, när pastorn är borta. Inte så ofta, men då och då.


Här är en annan väg. Den går jag nästan varje dag med hunden. Just nu är det liljekonvaler, kärrviol och andra vilda violer som jag blir glad av när jag går längs vägen. De små söta violerna är så små och oansenliga där de växer i graset. Men om man böjer sig ner och studerar dem, kan man se de små vackra linjerna.

Ibland när man går där och tittar upptäcker man intressanta former och mönster. Igår hittade jag några intressanta tallrötter.

Om ni undrar vad min predikan handlade om, kan jag ge er en snabbversion. Jag hade tre punkter:

Finns det en mening med allt som sker?

Ibland förstår vi inte varför vi drabbas av olika saker. Vi vill gärna att det ska finnas en mening med allt. Men det finns inte någon mening med allt lidande. Jag tror att det finns en annan makt som också verkar i världen. Kalla den djävulen om du vill. För mig står Gud för det meningsfulla och djävulen för det meningslösa i tillvaron. Samtidigt tror jag att Gud har en mening med mitt liv. Gud vill inte allt som sker, men han kan använda det meningslösa och vända det till något gott och meningsfullt.

Finns det en glädje bortom sorgen och bedrövelsen?

I texten säger Jesus att lärjungarna ska sörja, men att deras sorg ska vändas i glädje och ingen ska kunna ta deras glädje ifrån dem. Evangelium betyder ju "ett glatt budskap". Ibland får man höra att det är så tråkigt att vara kristen. Det tycker inte jag. Det finns en djup glädje i min kristna tro. Den hänger ihop med att Jesus har uppstått och han har lovat att vara med oss alla dagar intill tidens slut. Där Jesus är med finns glädjen.

Finns det en frid mitt ibland vardagens oro och stress?

Vi oroar oss så mycket. Det finns så mycket som kan skrämma oss. Mycket kan vi inte göra något åt. men att oroa sig har aldrig löst några problem. Tvärtom skapar oro nya problem, inte minst med hälsan. Jesus säger: "Detta har jag sagt till er för att ni ska ha frid i mig." På ett annat ställe säger han. "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig." Vi behöver inte oroa oss så mycket som vi gör. Min tro ger mig en grundtrygghet i livet som gör att jag kan känna ett inre lugn även om det är oroligt och stressigt omkring mig.

Vägen till livet vill jag sammanfatta så här:

• Var inte oroliga - hos Gud finns det frid
• Var inte bedrövade - hos Gud finns glädjen
• Ge inte upp - hos Gud får livet mening

Foto: Inga M Johansson