Ärtigt torn och korgar utan botten

För några år sedan var jag på min första pilflätningskurs och flätade mina första alster i pil. Det blev inte den enda kursen i ämnet. Idag var jag på en heldagskurs i Tuddabo tillsammans med några kollegor/vänner. Pil är ett underbart material att arbeta med. Det blir oftast bra och man kan känna sig nöjd med det man har gjort även om det inte ser ut som vår kursledare Carolines fantastiska konstverk. Det är så avkopplande att stå där bredvid varandra och fläta. Man pratar lite emellanåt, men mest bara är man medan alstren växer. Resultatet kan ni se på bilderna.

När jag kom hem var jag bara tvungen att göra i ordning rabatten och sätta dit ärttornet. Detta var mitt andra tornbygge. Det blev mycket bättre än det första. Man lär sig med tiden. Först fick jag fylla på nästan en hel säck jord i den f d avloppsbrunnen som numera är rabatt. Tidigare har jag haft liljor där men de har jag flyttat. Det kanske finns någon kvar, men det tycker inte jag gör något. Några påskliljor finns där också. Nu ska jag sätta luktärtor som ska få klättra i tornet.

Det andra projektet för dagen var en "korg utan botten". Den kallas så och kan användas som pionstöd eller stöd för andra växter. Pionerna vill ju gärna lägga sig ner. Stjälkarna orkar inte hålla de tunga blommorna uppe. Då är det bra med ett stöd. Dessutom är det vackert i rabatten. Jag gjorde ett stöd förra gången. Idag hann jag med ett stort och ett litet. Nu är det bara två av mina fem pioner som saknar stöd. Men jag köpte lite pil så att jag kan fläta två till hemma.

När jag åkte hem hade jag bilen full av pil. Flätpilen, som jag ska fläta pionstöd av, har jag lagt i blöt i ett badkar som står utomhus. Jag köpte också levande pil att plantera. Så fort jag hinner ska jag göra en portal. Den andra pilen jag köpte var trollpil. Den växer inte rakt upp som den vanliga pilen utan i en spiral ungefär som trollhassel. Den var riktigt läcker och ska få en plats i min trädgård så småningom.

Nu är jag trött och mina fötter värker. Det kändes skönt att komma hem igen och äta våfflor som de andra i familjen gräddat. De hade inte heller legat på latsidan idag. Nästan alla köksskåp var tömda och en del var utburna på gården. Vi har nämligen börjat renoveringen av vårt kök. Det enda jag saknade, när jag kom hem, var vatten så att jag kunde duscha. Det gick inte spola på toaletten heller, men det kunde man ju fixa med en hink vatten ur regntunnan. Duschvatten var värre att vara utan. Men maken har lovat att han ska fixa det i morgon.

Det är viktigt att ha stöd i livet inte bara för pioner. Vi människor behöver också stöd när livet blir tungt. De flesta av oss har familjer och ett socialt nätverk att falla tillbaka på. Men alla har inte det. Då är det viktigt att samhället kan ge stöd. Det bästa stödet är inte pengar eller andra materiella saker. Det bästa stödet vid kriser är ändå personliga medmänskliga kontakter. Det är lätt att tänka att det får någon annan göra. men någon annan kan vara just jag eller du. "Vi uppmanar er bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra." (1 Tess 5:14-15)

I Sagan om ringen-trilogin, som jag älskar, får Frodo bära på en tung börda. Men vid sin sida har han en vän som inte sviker honom. Frågan är om han skulle ha klarat uppdraget utan Samwise Gambi. En del av vägen bar Sam både Frodo och hans börda. En sådan vän tror jag vi också vill vara. Jag har en egen Samwise Gambi hemma. Han har varit borta i flera veckor, men idag kom han tillbaka. Han kallas för det mesta Sammy och är vår stora hankatt. Vi blev glada när den "förlorade katten" kom hem även om vi fick plocka fästingar en bra stund. Han är en mycket trevlig vän som gärna kelar och buffar med oss.

Foton: Inga M Johansson, Ärtigt torn, Korg utan botten och Samwise Gambi alias Sammy