Skogsstjärnan, havet och nåden

Nu har vi kommit hem efter en lång tur på motorcykeln. Vi åkte på småvägar ner mot kusten. Vi tog västra sidan om Bolmen över Unnaryd ner mot Simlångsdalen. Målet var Gullbrannagården. Där har det varit årskonferens för Svenska Alliansmissionen i helgen. Vi tänkte vara med på gudstjänsten som avslutade hela konferensen. Vi var ett stort gäng från Forsheda Missionsförsamling, men de andra åkte buss och tog nog de större vägarna dit.

Det var vackert längs vägarna. Jag såg många försommarblommor som prästkragar, käringtänder och smörblommor. Ginsten blommade för fullt. I bokskogarna blev det dunkelt och lite kallare i luften men där var en underbar grönska. På åkrarna såg jag harar och tofsvipor. Solen sken och inte en droppe regn kom det på oss. Det är precis så det ska vara.

Vi var framme fem i elva. Vi som hade tänkt dricka en kopp kaffe innan gudstjänsten började. "Skeppet" var fyllt till sista plats, så vi satte oss utanför på en bänk och plockade fram vårt kaffe. Tyvärr stängde de dörrarna så vi hörde ingenting. När kaffet var urdrucket, smet vi in igen lagom till pastorsordinationen. Dan, vår pastor, var en av dem som ordinerades till pastorer.

Missionsföreståndaren höll en intressant predikan. Den handlade om konferensens tema "Förundran". Vi kan förundra oss över Guds skapelse i naturen, över Guds nåd mot oss och över hans kallelse att tjäna varandra. Intessantast var punkten om nåden. "Nåden är som havet," står det på en sten vid Jan-Arvid Hellströms grav på Öckerö. Nåden omsluter oss precis som havet omsluter ön. Den sköljer över oss gång på gång som vågorna sköljer över stranden.

Gudstjänsten var lång. Därför var vi hungriga när vi kom ut därifrån. Som tur var fanns det lunch att köpa. Vi åt en god lax. Sedan åkte vi hemåt igen på krokiga småvägar. Maken kunde förstås inte låta bli att besöka ett "Braochha"-varuhus, så vi var inne på Jula i Halmstad innan vi styrde tillbaka mot Småland. Väl hemma var vi både trötta och möra i kroppen. Det märks att man blir äldre. Jag har aldrig haft ont i knäna tidigare, rumpan men inte knäna. Det blev en liten vilopaus i soffan innan hunden fick sin kvällspromenad.

Det är vackert i våra skogar också. Jag hittade skogsstjärnor som blommade. De är så vackra. De är väl skogens svar på himlens stjärnor. Stjärnor påminner oss också om Guds oändliga nåd.

Foto: Inga M Johansson, Jag och hojen, Skogstjärnan