Måndagar har vi UV-scoutsamling. Idag var det patrullmöte. Det var första gången med min nya patrull. Än så länge har patrullen inget namn. Den hette Fjärilen när de gick på Mini-UV, men de har inte bestämt sig för vad de ska heta nu. Det finns lika många förslag som scouter eller fler. Nästa gång ska vi bestämma oss.
Snart åker vi på scoutläger. Det blir första gången för mina scouter. Tidigare har de bara hälsat på. I år ska de vara med hela tiden. De ska sova i militärtält, laga mat över öppen eld (om vi inte får eldningsförbud), gå på spårning, vara med om lägerbål och andra samlingar. För en del blir det svårt att vara borta från mamma och pappa så länge. De längtar hem, men det går oftast över.
Jag minns mina första läger. Det var annorlunda då. Men det är fortfarande lika roligt med läger. Jag vet inte hur många läger jag varit med på. Det är i alla fall över trettio. Nästa år är det 50 år sedan jag började som scout. Det måste jag fira på något sätt.
Att vara scout är mer än en fritidssysselsättning en kväll i veckan. Det är en livsstil. Man lär sig hela tiden något nytt och utvecklas som person. Man får vara med i en gemenskap och lära sig umgås med andra. Man får lära sig att ta hand om sig själv och andra, vårda naturen och göra en insats. man får också möjlighet att lära sig mer om kristen tro och lära känna Jesus. För mig betydde det mycket. Det var som att hitta hem, när jag bestämde mig för att följa Jesus. Den tro jag hade då har bara blivit djupare med åren.
Jag vet att många inte delar min tro eller har samma positiva erfarenheter varken av scoutläger och kyrkan. Ofta var det inte kristendomen som var problemet utan människorna, de som kallar sig kristna. Så är det när människor möts. Vi kan stöta på människor som är omöjliga att stå ut med, men vi kan också möta de mest underbara människor. Jag har mött båda sorterna både i och utanför kyrkorna. Men min kristna tro är djupare än bara mänsklig gemenskap. Den handlar om gemenskap med Gud. Även om människor kan göra mig besviken med alla sina fel och brister, har jag aldrig blivit besviken på Gud. Han är en trogen vän vid min sida.
På alla sidor
Du omsluter mig på alla sidor.
Du finns bakom mig.
Alla mina misslyckanden
får jag lämna bakom mig.
Du ta hand om dem
och ser dem inte mer.
Du finns bredvid mig.
All min rädsla för människor omkring mig
och min oförmåga att visa medkänsla
får jag lämna till dig.
Du tar hadn om dem
och styrker mig genom din kärlek.
Du finns framför mig.
När min framtid känns okänd och mörk,
får jag lämna den i dina händer.
Du tar hand om den
och gör den ljus.
Du finns över mig.
Alla makter och krafter,
som försöker lura och fånga mig,
överlåter jag åt dig.
Du har vunnit seger
en gång för alla.
Du finns under mig.
När min väg känns ojämn och full av bekymmer,
får jag lämna min oro hos dig.
Du tar hand om mig
och fyller mig med frid.
Du finns i mig.
Alla mörka och onda tankar,
som vill fylla mig,
vill du driva bort från mitt sinne.
Du tar hand om mig
och fyller mig med glädje.
"Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand."
Ps 139:5
Foto: Inga M Johansson, UV-märket, Lägermärken och I din hand
Jag har ingen alls erfarenhet av scouting - och det tror jag är en klar brist. När jag var ung, så var jag med i både SMU och Kyrkans Ungdom. Jag kommer ihåg det som en vänlig social samvaro.
SvaraRaderaPå gymnasiet var jag mycket i Immanuelskyrkan i Borås + att jag gjorde en hel del med kyrkans ungdom. En gång var jag på ett Pingstmöte. Det skrämde mej....
I höstas gick jag Alfa-kurs. Ett samarrangemang mellan Missionsförsamlingen i Hestra och Svenska Kyrkan i Dalstorps pastorat. Det var väldigt givande, men samtidigt kände jag mig obekväm med "missionarnas" sätt att vara, när det blev aftonbön. Och även en del av deras övertygelse,kändes konstig. Jag är inte van....
Men det låter underbart att ha din starka tro - nu är jag avundsjuk igen - men inte på det sjuka sättet, jag bara avundas.....
Många av mina elever, både i Grimsås och Dalstorp, har varit med i Missionskyrkans fantastiska barnarbete - och har kunnat berätta om de stora lägren runt om i södra Sverige.
En Alpha- kurs är ett utmärkt sätt att ta reda på mer om kristen tro. Har själv gått en för ett antal år sedan. Om man trivs på samlingarna beror mycket på vilka man hamnar tillsammans med. Vi är ju olika som människor och vi uttrycker vår tro på olika sätt. Jag kan också känna mig obekväm i vissa sammanhang, men jag har lärt mig att inte hänga upp mig på småsaker och att unna andra att uttrycka sig på sitt sätt. Samtidigt förväntar jag mig samma tillåtande bemötande från andra. Det är väl skönt att vi inte är stöpta i samma form allihopa. Vad tråkigt det skulle vara.
SvaraRadera