lördag 23 maj 2009

Kökstankar

Ett kök är lite av hemmets hjärta. Det är där mycket händer. Nu när vi inte har något riktigt kök, märker vi hur mycket man kan sakna det. Än så länge river vi mest. Ut med alla skåp, ut med det hatade laminatgolvet. Ner med lappverket av masonit och tretex som föreställt väggar.Det blir mycket som samlas ute på gården innan det körs iväg till tippen, förlåt återvinningsanläggningen, eller eldas upp. En del hamnar ute i ladugården, där vi samlar "braochhagrejor".

I fredags kom vårt nya fönster, som vi beställde för någon månads sedan. Det gamla fönstret åkte ut. Det blev ett tomt hål i väggen. Genom hålet skymtade grönskan utanför. In kom det nya lite mindre fönstret. Det blev så fint. Där ska vi stå innanför fönstret och titta på den fantastiska utsikten medan vi diskar. Än är det långt dit, men en vacker dag är vi där.




När de gamla masonitskivorna och tretexskivorna rivits ut, träder de gamla timmerväggarna fram. Vårt hus har nog stått här i 130 år och innan det stod det på en annan plats. Det flyttades hit vid skiftet på 1800-talet. Vilka vackra väggar trots att de är grovt tillyxade, tätade med mossa, mörka av ålder. Vi hittade säkert tio olika tapeter, blommiga, randiga, stänkmålade. Den äldsta med blå medaljonger satt direkt på timmerväggen. Vilka vackra tapeter man hade förr. Funderar på vilken tapet som jag ska välja nu. Blått verkar funka bra. Flera av tapeterna gick i blått, även den sista som vi satt dit.
Ibland måste man skala av alla lager som lagts på under åren som gått för att komma in till kärnan, det vackra. Så kan det vara med köksväggar. Så kan det vara med själva livet. Vi lägger på oss lager efter lager, men bakom alla lagren finns vårt verkliga jag. Ibland behöver det komma fram. Förhoppningsvis är det lika stadigt som våra timmerväggar. Det kan vara grovt, men ändå vackert.
När allt skalats av, finns kärnan kvar, det viktigaste, det som har betydelse. För mig är det tre saker, som jag hittar i 1 Kor 13:13: "Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken." Tron ger mig en fast grund att stå på. Kärleken omfamnar mig som väggarna i ett hus. Hoppet ger mig tak över huvudet, ett glastak så att jag kan se himlen. Tro, hopp och kärlek ger mig ett hem.
Imorgon har vi tänkt ta ledigt och åka motorcykel ner till kusten.
Foto: Inga M Johansson, Avskalade timmerväggar, Tapetflagor

2 kommentarer:

  1. Hoppas att ni får bra väder på er resa till kusten. Det är väl inte oviktigt när man åker motorcykel...?
    Min bror tog över vårt barndomshem, och gjorde för några år sedan en sådan ofattande renovering som ni gör. Där fanns också timmerväggar. Tätade med mossa och med tidningspapper. Det kändes så äkta och så rejält, när man såg hur väl huset var uppbyggt. Här hade mycken möda lagts ner, bygget hade fått ta tid.
    Och visst är det som du säger om tapeter, man skalar av det ena efter det andra och så småningom kommer grunden fram. Även mänskligt sett...En del av oss tapetserar om oss ganska många gånger under vårt liv, andra nöjer sig med lite tidningspapper....Jag tror att de som tapserat om sig många gånger, har bräckliga väggar långst in.

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt. Tapeter ska väljas med omsorg. De ska sitta där ett tag. Jag vill inte gärna tapetsera om varje år. Man kan inte följa alla modenycker som kommer. Det gäller även i livet. Då blir man en vindflöjel.

    SvaraRadera