Stenen från Kreta

Nu är det ännu fler som får lämna sin anställningar. Jag var på styrelsemöte ikväll. Då hörde jag att det är fler i Forsheda som får gå ut i arbetslöshet imorgon. Visst har vi märkt av krisen. Eleverna blir oroliga, när föräldrarna varslas. En av mina elever har flyttat från orten. Det är fler människor som syns i affären eller på samhället på dagarna. man förstår att de inte har något arbete att gå till.

Samtidigt har vi hur mycket som helst att göra. Och mer lär vi få. Det blir neddragningar inom vår verksamhet också. Vi ska öka vår undervisningstid. Vi ska börja betala när vi äter pedagogisk måltid. Alla undrar hur mycket vi ska klara av att pressa in i vår arbetstid utan att kvaliteten på undervisningen försämras.

Egentligen tycker jag inte att ordet "arbetslös" beskriver situationen rätt. Arbete finns alltid, men allt arbete är inte avlönat. "Anställningslös" kan man däremot vara. Vilka ord man använder för att beskriva olika situationer speglar hur man ser på det. "Friställd" kan ju låta positivare än "arbetslös". Frihet är ju oftast något bra. Ändå kan det vara samma sak. När jag pratat med människor om detta, har jag märkt att för en del ser situationen nattsvart ut, medan andra ser arbetslösheten som ett mellanspel.

Jag kan bli väldigt irriterad på människor jag möter som bara kan se allt i svart. De klagar på allt och alla. Det går inte verkar vara deras motto. Det är inte min melodi. Jag sjunger hellre i dur än i moll. Jag är i grunden en positiv människa och extremt lösningsinriktad. När jag står inför förändringar, har jag märkt att jag hela tiden försöker hitta lösningar och möjligheter, där andra bara ser svårigheter. Livet förändras hela tiden och man kan inte alltid fortsätta som man har gjort. Jag kan tycka att det är skönt. Jag gör hellre nytt än använder "gammal skåpmat".Det är väl bra med återanvändning av material och metoder, men varje gång måste dessa anpassas och utvecklas till det nya tillfället och den nya målgruppen.

Ibland kan det vara skönt att få lämna jobbet för ett tag. Semester och sommarlov är något vi längtar efter just nu. Men då vet vi att vi har ett arbete att återvända till när ledigheten väl är över. Det är bara en "time-out". Den här sommaren kan bli svår för många, som inte har ett jobb att gå tillbaka till och kanske inte heller har råd att unna sig som kostar pengar. Jag slutar även denna gång med en dikt som jag skrev efter en resa till Kreta.

Stenen från Kreta

Jag plockade en sten

på stranden i Platanias.

Den var slät och mjuk,

slipad av medelhavets vågor.

Den har jag i min ficka

och varje gång jag stoppar ner handen där

blir jag påmind om

de långa promenaderna längs stranden

då vi inte gjorde mer än gick,

inte pratade mer än några ord då och då.

Där fann vi vila.

Där fann vi ro.

Där fann vi varandra.

Tillbaka i vardagen

blir det mesta som förut,

men stenen i fickan påminner mig om

att livet slipar av alla vassa kanter.

Livet går i vågor.

Livet finns i vågorna.

En dag sköljs jag upp på stranden,

slät och mjuk,

rundad av Tidens hav.

Då kan jag finna min plats

i någons utsträckta hand.

Där finner jag vila.

Där finner jag ro

i den store Mästarens hand.

Foto: Inga M Johanson, Takko tar time-out, Stenar från Kreta