#9-12(13) Fiffiga fynd

Vad gör gullregnet här?

 Man kan hinna med mycket på en dag. Jag började med att ta hunden med på en promenad. Därefter blev det både frukost och fika. Jag städade och lagade en god lunch som vi avnjöt med svärfar som är med och klyver ved. När allt detta var gjort kunde jag packa ryggsäcken och ge mig av. Det var dags för en ny geocachingtur.

Färden gick först till Hign Chaparall. Idag var det inte lika mycket folk som sist. Jag kunde stanna till vid vägkanten och leta reda på en av cacherna som jag fick strunta i förra gången. Det var en riktigt fyndig gömma, som jag inte kan berätta så mycket om utan att avslöja för mycket. Man vill ju inte vara en "spoiler", en som förstör nöjet för andra genom att avslöja alldeles för mycket.

Gungflyet och Kävsjön

 Nästa stopp var Store Mosse, denna underbara plats. Idag var det betydligt svalare men riktigt skönt att promenera här. Först gick jag till Naturum. Jag ville hämta en ny karta och lite informationsmaterial. De gamla dräller omkring hemma, men när man behöver dem är de borta. Vid Store Mosse finns en Earthcache. Det är inte en vanlig låda. Det är ingen låda alls. En Earthcache handlar om att lösa olika uppgifter som visar att man varit vid platsen och tagit reda på fakta. Därför behövde jag både gå till Wibecksplatsen och upp i fågeltornet.

Wibecksplatsen

 På båda ställena finns vanliga cacher. Jag hittade den ena, den vid fågeltornet. Den andra missade jag. Vid fågeltornet fick jag vänta lite på att ett äldre par skulle ge sig av igen. De ville prata, men till slut gick de upp i tornet. Då kunde jag passa på. Med ledtrådens hjälp var det ganska enkelt att logga den.

Jag utanför Naturum

 En av uppgifterna till Earthcachen är att ta ett foto av sig själv utanför Naturum. Nu fanns det ingen annan så ja fick göra armarna riktigt långa och försöka fånga in mig själv på bild. Naturum var öppet och det kom lite folk trots att stängningsdags närmade sig. Jag pratade lite med killen som jobbar där. Han blev intresserad när jag sa att jag sett orkidéerna blomma vid Björnakullakärret. Det var tidigt tyckte han. Han berättade också om ett nytt fynd de hade gjort. De hade upptäckt att det fanns ytterligare en orkidé i området. Den var mycket oansenlig och hette Korallrot. Han beskrev hur jag skulle komma dit.

Korallrot

 Jag åkte vidare och hittade fyndplatsen. Det fanns ganska många vid vägkanten. Roligt att hitta något nytt och spännande. Sedan fortsatte jag min resa till nästa cache. Den fanns i närheten av örngömslet, där örnarna matas på vintern. Denna cache var riktigt fiffig. GPS:n var ganska exakt den här gången. Jag tänkte mest på skoj att cachen kunde vara där, men letade på platser runtomkring innan jag kollade. Jag hade rätt från början fast jag mest trodde det på skoj. En sådan gömma skulle vara kul att göra själv. Jag kommer nog snart att placera ut egna geocacher här i närheten. Rannäs är ju en vit fläck på geocachekartan. Jag har redan tänkt ut några platser. Nu får jag gå dit och leta efter bra gömställen.

Örngömslet

När jag lämnade örngömslet och gick tillbaka till bilen, fick jag syn på en något konstigt på andra sidan vägen. Mitt ute bland tallarna blommade ett gullregn. Hur har det hamnat där? Det kan man undra. Ibland hittar man växter på de mest konstiga ställen där man inte alls förväntar sig det. Det kan för övrigt gälla människor också. Det här gullregnet lyste  i alla fall upp platsen där det stod med sina gula klasar av blommor. Det finns sådana människor också som förgyller tillvaron för sin omgivning.

Örngömslet var inte den sista cachen jag plockade idag. Jag lämnade Store Mosse i alla fall och åkte mot Värnamo. Vår lokala ICA-affär stängde tidigare idag så det fick bli Kvantum i Värnamo. Man behöver ju mjölk och lite annat gott i kylskåpet.

Efter inköpsrundan bestämde jag mig för att försöka logga en cache mitt i stan. Jag var där i tisdag i ett annat ärende, men då kom det ett skyfall. Dessutom var det lite väl mycket folk runtomkring. En lördagskväll gick inte så mycket folk förbi. Bara några stycken. Jag visste var cachen låg för jag hade sett den till och med. Det vara bara att gå in och hämta den. Det var en microcache och den var alldeles blöt inuti. Det kanske var tisdagens skyfall som orsakat vätan. Jag tog med den till bilen för att försöka torka av den lite. Det gick knappt att skriva på loggremsan. Pennan var borta, men jag har alltid med en egen. Jag signerade loggremsan och stoppade därefter tillbaka cachen på samma ställe.

Tre timmar gick det mellan första och sista cachen. Trött men nöjd styrde jag hemåt. Jag börjar få lite bätrte grepp om det här med geocaching. Jag gillar det verkligen. Det ger mig  bra upplevelser ute i naturen. Jag får röra på mig och samtidigt ha lite äventyr och klurigheter att lösa. Detta skulle många fler syssla med. Det är bra både för hjärnan och kroppen.

#8 Smyg i buskarna

Vresrosbuske

 Nu är det buskarnas tur att blomma. Ja, några har ju redan blommat förbi. Men vresrosorna på slänten har slagit ut sina stora rosa blommor. Där brukar det bli stora nypon längre fram på sommaren. Nu kan man känna den söta rosendoften när man går förbi. Humlor, blomflugor och andra insekter gillar dem också.

Spireabuske

 Bredvid vresrosorna står en spireabuske. Jag vet inte vilken sort för maken fick den på ett tidigare jobb när de skulle bygga om. Men den brukar bli alldeles översållad med vita små blommor. Jag har en häck av norsk brudspirea men den blommar tidigare och är inte lika knubbig.

Paradisbuske

 Vid dammen blommar nu paradisbusken. Den fick jag av mina elever för sju år sedan. Både de och busken har vuxit sedan dess. Först stod den ungefär där spirean står nu, men den trivdes inte där. Den verkar trivas på sin nuvarande plats vid dammen i alla fall.

Afterwork på Café Herrestad

På fredagar är vi ett gäng som brukar fika ihop "after work". På vintern blir det oftast på Cafe Snipen i Värnamo, men så här års åker vi till Café Herrestad. Idag fick vi med oss några fler. Å andra sidan fattades några stammisar. Det blev en trevlig stund då vi varvade ner från jobbet och åt goda gifflar och annat i en mysig miljö. Det regnade innan idag så vi satt inne. Inredningen i den f.d. ladan går i loppisstil vilket är mysigt och trevligt.

Vid caféet finns en geocache. Det är klart att jag måste leta reda på den. Jag anade redan innan jag kom dit var jag skulle leta. Efter fikat, när vi gick därifrån, slog jag på GPS:n i mobilen. Den pekade åt samma håll. Ledtråden var också till viss hjälp. Jag gick rakt på den och såg den på flera meters håll. En enkel cache att lägga till samlingarna.

På de flesta håll har skolorna redan slutat, men inte så hos oss. Vår avslutning är inte förrän nästa torsdag. Vi lärare jobbar till onsdagen innan midsommar. Men jag har nästan inga vanliga lektioner kvar. Idag hade jag lektioner på förmiddagen, men eftermiddagens försvann då sexorna är borta på klassresa till Ästad gård. På måndag ska jag följa med fyrorna på utflykt. Tisdag eftermiddag badar vi på Forshedabadet, ett tempererat utomhusbad som ligger bredvid skolan. Onsdagen ägnar vi oss åt brännboll. Sedan är det dags för avslutning och sommarlovet börjar. Vi städar och packar ihop i klassrummen. De flesta ska väl vara kvar i sina klassrum men inte alla. Jag vet inte riktigt var jag ska hålla till. Jag vet inte säkert vad jag ska ha för klasser och ämnen. Det blir till att packa i flyttkartonger så länge. Det är inte helt fel att flytta lite ibland. Man kan med gott samvete kasta en massa hyllvärmare och ibland hittar man något man inte visste om att det fanns.

Pingsthelgen är ju lite rumphuggen, men vi firar den kristna församlingens födelsedag ändå. Församlingens gemenskap vill vi inte vara utan. Jag är tacksam för den församling jag tillhör, en del av den stora, globala församlingen där alla får vara med. Man behöver inte vara perfekt. Vi är alla vanliga människor som både lyckas och misslyckas. Det får vi dela med varandra och Gud.

Bara nostalgi

Blåklockorna blommar i drivor längs vägen

Med den här värmen känns det som midsommar. När dessutom alla midsommarens blommar prunkar i hagar och längs vägar, undrar man om vi sett fel i almanackan. Det kanske är förvaltningen som gjort det eftersom de låter oss jobba så länge i år. Vi har inte skolavslutning förrän nästa torsdag.

De senaste dagarna har det varit kaos i skolan. Igår när vi kom tillbaka till skolan fanns det inte en enda dator som fungerade. Ingen kunde logga in. Men det var bara vår skola som drabbats. KRIS! Alla skulle skria ut de skriftliga omdömena och dela ut till eleverna. En kollega hade åkt extra tidigt för att hinna göra en del innan lektionerna började. IT-avdelningen fick rycka ut men lyckades inte fixa felet under dagen. 

I morse kunde jag i alla fall logga in, men de flesta av mina kollegor var fortfarande lika handikappade. Nu hade det tillkommit ett annat problem. Kommunens växel hade slagits ut vid gårdagens stora åskväder i stan. Jag var inne i stadshuset när det började med blixt och dunder tätt följt av ett våldsamt skyfall. Vi kunde alltså inte ringa från skolan idag. Inga föräldrar kunde ringa till oss och sjukanmäla barn. Jag lyckades i alla fall skriva ut fyrornas omdömen, men sexornas strular fortfarande. Men kollega lyckades bara få ut ett av trettio. Vi får hoppas teknikerna fått ordning på torpet tills imorgon.

Cake Pops till sexans nostalgifilmer

Idag var det dags för sista lektionen i engelska för sexorna som jag haft i ämnet sedan fyran. Jag hade lovat att de skulle få titta på alla filmer vi gjort sedan fyran. Det var elva små filmer som jag laddade ner på ett USB-minne för säkerhets skull. Om vi inte kunde få igång datorerna och projektorn hos oss, skulle jag kunna låna en sal på högstadiet. Nu hade det ju ordnat sig trots allt. Så fick ha vår nostalgitripp med många skratt och "pinsamma" framträdanden. Så små de var i fyran och så mycket mer de kan nu i sexan.

Medan vi tittade på filmerna, åt vi Cake Pops, som jag gjorde igår kväll för att kunna bjuda på. Det är ett bra alternativ till chokladbollar, kakor på pinne. Lite pilligt arbete men inte så svårt. De var i alla fall uppskattade. Innehållet består av sockerkaka som man mixar ihop med creme cheese och rullar till bollar. Dessa sätter man på en pinne och doppar i choklad och strössel.

Takko och hundkäxskogen

 Ikväll tog hunden med mig ut på en liten promenad. Det var skönt, lagom svalt, lite fuktigt i luften efter regnet. igår. Hundkäxen längs grusvägen växte höga som träd åtminstone från Takkos perspektiv. Grannens kalvar i hagen bredvid var väldigt intresserade av oss. Rådjuren har fått sin rödbruna päls och hararna skuttade över fälten. En riktig lantlig idyll!

Två av mina "gamla" elever/scouter

Vi tog rundan ut till Torskingevägen. Där mötte jag Iris och Sofia, två "gamla" elever som också var mina scouter. Det blev ett glatt återseende och en hel del nostalgiskt prat på vägkanten. De har kommit hem från sina studier på olika håll. Iris studerar i Stockholm, matematik och filosofi tror jag det har varit. Sofia går läkarlinjen i Göteborg. Det är roligt att följa dem vidare i livet. 

Nu är det dags att stänga igen och bege sig till sängen. Många har skolavslutning imorgon , men vi har lektioner som vanligt. Det blir matte i fyran och femman och NO-redovisningar i sexan. Vi kör på in i det sista. Kanske har strulet åtgärdats och allt är frid och fröjd. Man kan alltid hoppas.

#5-7 Björnakullakärret på Store Mosse

 Ytterligare en varm dag men inte lika klar och betydligt friskare vindar. Det kändes skönt med de friska fläktarna. Åskväder var utlovat framåt kvällen, men som vanligt blev det inget av. Det drog säkert mera norrut. Ikväll är det riktigt kvavt inomhus.

I eftermiddags packade jag ryggsäcken och drog ut på cachejakt igen. Det finns ganska många geocacher runt och på Store Mosse. Mossen är ett av mina favoritställen och jag har gjort många vandringsturer på den, både korta och långa. Nu var det ett tag sedan sist. För knappt ett år sedan  gick min bloggkompis Anna-Lena och jag här. Då såg vi flera olika orkidéer. Nu återvände jag till Björnakullakärret. Jag tänkte att eftersom alla andra växter blommar flera veckor tidigare i år så borde orkidéerna göra det också. Visst fanns det orkidéer. De blommade fö fullt och det gjorde också tätörten med sina blå blommor.

 Kärret ligger längst söderut i nationalparken och sträcker sig ned till Herrestadssjöns norra strand. Det blåste rejält och gick vågor på sjön. Med hjälp av mobilens GPS lyckades jag hitta min femte cache som var en stor platslåda nerstoppad i en plasthink. Det var smart. Då kanske den håller sig torr i det blöta området. Jag signerade loggboken och återvände till spången.

.

 Det finns ett utlopp från kärret ut i sjön. Där får man passera på en bro. De gula näckrosorna blommade i vattnet nedanför. Sedan fortsätter spången och man passerar gula svärdsliljor. Inne bland träden blommade hjortronen med vita blommor lite här och där. Det blir nog inte så många hjortron i år

 Efter ett tag delar sig spången. Man kan fortsätta till höger ut på mossen upp mot Lövö eller ta vänster genom skogen upp mot samma plats. Jag tog varken det ena eller det andra. Jag ställde in GPS:n mot Växudde rakt söderut och gick i obanad terräng mot nästa cache. I örjan fanns det gott om nerfallna träd att kliva över. Sedan kom jag upp på åsen som utgör udden som sticker ut i Herrestadssjön. Det växte stora mattor av mattlummer där.

 På uddens spets blåste det ordentligt. Vågorna slog in över stenarna från två håll. Det var skönt med lite svalka och en vattenpaus efter den jobbiga vandringen ut dit. Sedan satte jag igång att leta. Jag finkammade området som GPS:n indikerade, men utan resultat. Efter en halvtimme var jag beredd att ge upp. Då hittade jag cachen där jag inte tänkt på att leta. Visst stämde ledtråden fast jag inte förstod det tidigare. Jag kunde logga den med lättnad. I cachen fanns ett s  k spårbart föremål, en Travel Bug. Det är ett föremål som förflyttar sig mellan olika cacher. Just denna kom ursprungligen från England och började sin resa 2008. Nu har jag 14 dagar på mig att placera den i en annan cache så att den kan fortsätta sin resa. På Internet kan man följa resvägen.

 När jag väl kom tillbaka till den spångade leden bestämde jag mig trots allt för att fortsätta genom skogen upp till Kvarnaberget. Där finns ett utsiktstorn och ytterligare en cache. Först gick stigen på plan mark men sen började den stiga. Uppe vid tornet måste jag förstås klättra upp titta på utsikten. Man kunde se en del men träden har vuxit sig höga och skymmer en del. Maken och jag gick här för många år sedan. Då var de lägre. Cachen var inte så svår att hitta och loggades snabbt.

 Färden fortsatte sedan nedför berget och ut på mossen. Det går en genväg så att man kan ta sig tillbaka till Andersberg där stigen utgår ifrån. Nere på mossplanet började vidderna breda ut sig. Det var trots allt ganska torrt på spången. Tranbären blommade med sina små rosa blommor. Det var kvalmigt men vinden svalkade en del. Hela rundturen är 5 km lång, men avstickaren ut till udden var nog ca 1 km. Så totalt gick jag nog 6 km idag. Det kändes skönt att jag orkade det. Hela det här läsåret har jag varit krasslig och tappat mycket av ord och kondition. Den här turen visade att jag är på väg tillbaka. Visst var jag trött men skönt trött.

 Cacherna som jag hittade är nu loggade på webbsidan. Den Travel Bug som jag hittade heter Kevin the Coxswain och flytten är också registrerad.

 Det kändes riktigt bra att kunna logga alla tre cacherna som jag tänkte leta reda på. Tidigare har jag alltid misslyckats på några försök. Idag har det kanske lossnat. Eller så var dagens fynd lättare an vanligt.

 Det tar nog ett tag att lära sig geocaching och bli riktigt bra på det. Men nu flyter det lite bättre. Snart hoppas jag att kunna placera ut några egna cacher som andra kan få leta efter.

Engelsmannen Kevin fick följa med mig hem. På hela turen idag mötte jag inte en enda riktig människa. Alla kanske firade nationaldagen på annat håll. Men det här var mitt firande av Sverige.

#4 Mjölnaren vaktar bron

Ännu en varm sommardag. Det var gassande sol redan på morgonen. De svaga vindarna var riktigt ljumma på väg att bli heta. Det är söndag och vilodag. Då hoppar vi över trädgårdsarbetet. Bara lite vattning av krukor och drivbänkar. Vi bakade våfflor till fika/lunch.

Sonen skulle väg och träffa några kompisar. Jag skjutsade honom till en av dem som bor inte långt från High Chaparall. När jag släppt av honom där, fortsatte jag fram till westernstaden på den småländska bondvischan.  Den här helgen är det Bikemeet. Många motorcyklar på campingen och på vägarna runtomkring. Mc-träffar har väl inte riktigt varit min grej trots att jag kört motorcykel i 26 år. Jag tycker åkandet är roligare.

En man blev misshandlad och knivskuren till döds på campingen i helgen. Jag såg inslag om det på TV innan jag åkte hemifrån. Uppskakande och tragiskt. Polisen fanns på plats. Det var ganska många polisbilar parkerade där och många poliser rörde sig runtomkring. Jag körde förbi åt Hillerstorpshållet. Det finns ett antal geocacher utplacerade runt High Chaparall och jag tänkte försöka hitta någon. Tyvärr bevakade poliserna ett av ställena och på ett annat fanns det en massa folk. Så de cacherna fick jag låta vara till en annan gång.

Jag letade på två ställen utan större framgång. GPS:n visade tydligt att här var platsen, men det var lögn att hitta någon cache. Hemma hade jag problem med både Internet och GPS i mobilen. Så jag trodde att jag skulle få leta utan. Det skulle bli jättesvårt. Men när jag kom fram fungerade allt som det skulle.

På det tredje stället blev det utdelning i alla fall. Jag hittade cachen väl gömd bevakad av mjölnaren i trä. Det var en liten plastlåda. Jag signerade loggboken och återvände mot bilen nöjd med att ha hittat min fjärde geocache. Då kom en man och ropade att han ville prata med mig. Jag hade sett honom i trädgården bredvid vägen och försökt att smita fram till stället när han inte såg mig. Han kom runt huset ut vid vägen och frågade vad det handlade om. Tidigare hade en annan geocachare varit framme och loggat cachen. Han tyckte att killen betedde sig lite underligt och gick dit för att undersöka vad han kunde haft för sig. Då hittade han cachen och nu ville han veta lite mer. Jag berättade förstås och visade hur jag sökte på mobilen. Han var intresserad, men sa att det nog inte var något för honom. Han hade inte ens en mobil. Han skulle berätta det hela för två äldre herrar som bodde i ett hus i närheten. De brukade visst ha koll på allt som hände och med tanke på helgens händelse kunde de bli oroliga. Det var nog klokt tänkt.

På hemvägen handlade jag lite mat. Det går åt en massa mjölk nu när sonen kommit hem. Maken och jag åt lite potatissallad och grillskivor. Jag gjorde det enkelt och stekte dem i pannan. Vi hann inte tända grillen. Jag ville hinna med en liten promenad med hunden innan kvällsgudstjänsten på sommarhemmet. Där fick vi lyssna till vacker sång av Maria och Linda och predikan av vår pastor. Den handlade om att växa i tro. Ibland står vi mest still och stampar i stället för att gå vidare. Det är väl som med all annan utveckling. Den är aldrig linjär. Den går ryckvis framåt. Ibland går vi kanske till och med bakåt. Jag tror inte att man kan tvinga fram varken utveckling eller tro. De måste växa fram. Då får det ta den tid som krävs. Men vi kan ge goda förutsättningar för tron att växa. Som pastorn sa, kan det handla om att läsa sin bibel och be.

För ett bra tag sedan läste jag i en blogg om en utmaning. Man skulle göra något av en pinnstol. Jag tänkte genast på att sticka in min stol som jag har vid mitt skrivbord. Det passar inte in riktigt med de övriga möblerna i det rummet. Jag har stickat en del av de delar som behövs. I eftermiddag satte jag mig ute och började klä in den. Så här långt har jag kommit. Sitsen är på plats. Jag har alla ryggpinnarnas klädsel plus överliggarens, men jag hann bara fästa två pinnklädslar. Underredets klädsel får jag sticka sedan. Det ska bli en dyna också. Vi får se när det hela blir klart.

Kvällen är sval och skönt. Jag kan sitta i min hängstol på verandan och njuta av gökens ko-ko.  Klockan är över tio och myggen börjar hitta hit.

#3 Mattlabackarna

 Idag hade väderoraklet prickat rätt. Stor sol både i telefonen och på himlen över Rannäs. Jag vaknade tidigt, för tidigt, och somnade om. Det kan man göra när man är ledig. Sommarlovskänsla med den här värmen. Det blev skogspromenad med hunden innan frukost och elvakaffe.

 Det som var kvar av förmiddagen ägnades åt trädgårdsarbete. Sakta men säkert får ogräset lämna plats så att man kan se alla trädgårdsväxer i stället. Än finns det jobb kvar, men efter ett par timmar fick jag nog i solgasset. Trots intagande av flytande medium var det dags att ta det lugnt.

 Jag fixade lite mat. Det blev fisksoppa med gott knäckebröd och glass till efterrätt. Några hallon hittade jag i frysen. Sen vilade vi lite. bara satt i hängstolen på verandan och njöt. Löste lite korsord, läste en bok. Tog kameran med på en rundtur i trädgården. Aklejorna är höga och blommar för fullt. De enkla svarta och de dubbla vita har jag frösått för många år sedan. Nu kommer de varje år. De sprider sina frön och man vet aldrig hur de nya plantorna kommer att se ut för de korsar sig med varandra och nya färger dyker upp. Jag har fått dubbla svarta, blå med ljus kjol och nu dubbla röda. Spännande att ägna sig åt växtförädling.

 Vid femtiden gav vi oss av på dagens geocachtur. Om ni inte vill läsa om geocaching, kan ni sluta läsa nu. Resten handlar om min nya hobby. Det var bara hunden och jag idag också. Det var fortfarande varmt och svettigt så vattenflaskan fylldes. Jag hade nog behövt två. Det finns fem cacher i närheten, två i Torskinge och tre neråt Slättö. Den första vid Torskinge kyrka hoppade vi över för det fanns folk där och på hemvägen var vi trötta. Men nästa letade vi reda på. Den fanns vid Mattlabackarna som ligger på vägen från Torskinge kyrka till Slättö sand.

 Vi parkerade vid vägen och gick in på körvägen. Som tur var fanns det inga djur där nu. Grindarna var öppna.  Vägen var markerad med blått på träd och stolpar. GPS:n skötte sig bra. När vi närmade oss cachen kom vi på fel sida om en stenmur, men när vi förstått det gick det lätt att hitta den. Cachen bestod av en glassburk. Det fanns lite saker i, men vi bytte inte till oss något. Vi bara signerade loggboken och lade tillbaka allt på rätt plats igen. Det var en skön tur och en lagom promenad med skugga på sina ställen.

Nästa försök gick inte så bra. Vi fortsatte till Slättö sand. Där finns två cacher. Trots att vi letade en bra stund hittade vi ingen. Jag är nog inte så bra på att hitta cacher. Det går bra fram till platsen, men sen förstår jag inte alltid hur man ska tänka. Ledtrådarna är inte alltid till så stor hjälp. ibland kan man få tips genom att läsa andras loggar, men inte heller det hjälpte.

 På andra sidan vägen från parkeringen vid naturreservatet finns grusgropar. I de små vattensamlingarna kan man få se vattensalamandrar. Men idag var det nog för varmt även för dem. Vi hittade inga. Så vi fortsatte upp på utkikskullen mitt inne på ökenområdet. Det hade hänt lite sedan förra året. Då var vi här på vår bloggträff. Nu har de huggit ner ännu mer av tallarna närmast vägen. Dessutom fanns en ny grillplats med tak över bord och bänkar. En ny stig hade grusats upp. Det var svettigt att klättra upp på kullen. Både Takko och jag flämtade. Men någon cache hittade vi inte.

Vi fick nöja oss med en cache idag också. Vi var nere vid Slättö kvarn och vände, men där fanns fiskare så vi kom inte intill idag. Det får bli en annan gång. Jag ser fram emot att få gå på geocachjakt tillsammans med mina bloggvänner. Efter midsommar ska vi träffas. Då ska vi väl med gemensamma ansträngning kunna klura ut gömställena.

#2 Hjärterum vid Hjärtehall

Koltrasten letar mat

 Väderoraklet i min mobil lovade sol med molnigt då och då. Det har snarare varit molnigt med sol då och då. Temperaturen kan inte heller ha varit vad som lovats. Men det hindrar inte koltrasten, som är ute och letar mat. Det finns nog ungar i boet nu. Bilden blev lite suddig, men det kanske beror på att köksfönstret inte var nyputsat precis. Jag har försökt fånga den på bild ett bra tag, men den lyckas alltid smita innan kameran kommer fram.

Förmiddagen ägnade jag åt trädgårdsarbete. Det får mig att känna mig duktig, när jag klarat av ytterligare en rabatt. Halva dammrabatten är nyrensad, den delen som befinner sig närmast huset. Maken klipper gräset och så har vi en helt ny trädgård.

En vacker liten skogsgöl

 Efter lunch ville hunden ut på promenad. Det skadar aldrig efter fläskytterfilé med potatismos och rabarberpaj med grädde till efterrätt. Mjölken hade plötsligt decimerats till några deciliter. Det kan bero på att yngste sonen kommit hem från Karlskrona. Han anlände igår kväll. Hunden fick följa med till affären. Jag tänkte att vi kunde ta ett geocachingpass medan vi ändå var iväg. Affären i Forsheda var stängd så det fick bli Värnamo.

Lingonriset blommar

 På väg hemåt gjorde vi en avstickare vid Kärda. Det finns en cache vid Nästasjö. Platsen heter Hjärtehall. Vi parkerade vid badplatsen och gick skogsstigen norrut. GPS:n i mobilen visade att vi va på rätt väg. Det var 600 m till cachen. Stigen gick på en ås mellan Nästasjön på ena sidan och en liten skogsgöl på andra sidan. Det stupade brant ner mot sjön och jag undrade hur vi skulle ta oss ner till platsen eftersom den skulle ligga nere vid strandkanten. Det var inga problem. Vi skymtade den stora stenen vid Hjärtehall och klarade nedstigningen lätt.  Cachen hittade vi också direkt och kunde logga den. Innehållet var ganska blött men det gick att skriva i loggboken.

Det roliga med geocaching är att många geocacher har intressanta beskrivningar över platserna där de är placerade. Man får lära sig en hel del. Så här står det i beskrivningen till Hjärtehall:

" Hur de tros ha fått sina namn berättas i en uppsats skriven av en elev på Kärda folkskola år 1936, Elin Svensson (sedemera Eriksson):

Så här har farfar berättat.

I Nästa hade enligt en mycket gammal sägen en tjyv gjort inbrott på en av gårdarna. Bönderna upptäckte honom och förföljde brottslingen, som sprang för livet ned mot sjön och ut på en udde, som skjuter ut i vattnet. Då han fann återvägen avskuren, kastade han sig i vattnet och simmade mot andra stranden.

Bönderna följde efter i båtar.

Slutligen nådde den simmande andra stranden på en plats, där än idag ett väldigt flyttblock ligger. Just som tjyven kom iland störtade han död till marken med ett brustet hjärta. Därav fick stenblocket namnet Hjärtehall och udden kallas fortfarande Tjyvanabben."

Så här kan en cache också se ut

Efter loggningen återvände vi till badplatsen där bilen stod kvar alldeles allena. Inga "mugglare" i närheten. Alla badfantaster hade väl åkt hem för klockan var kvart över sex, när vi kom tillbaka.

Geocaching är kul, men jag behöver öva upp min cacheletarförmåga. Jag tror att det skulle vara ännu roligare om jag hade en annan geocachare att leta i hop med. Många som loggar cacher har gjort det tillsammans med någon annan. De verkar ha kul när de letar. Jag har försökt intressera sonen för det, men idag var han inte så pigg på det. Hunden var betydligt mer intresserad.

Imorgon är det en ny dag med trädgårdsarbete. Det kanske kan bli lite geocaching också.